justajbnovel

"Lugna dig Ally. Du är inte en bitch. Han gjorde defenitivt fel när han inte ringde dig, men du har rätt han är inte den ända som gjort fel." Jag snyftade till. "Och så såg jag hur lycklig du var med honom, men jag såg också så sårad du var när han inte ringde." "Ja jag var lycklig med honom. Det var då jag mådde bäst. Han fick mig att må så bra. Jag saknar honom Maria, jag gör verkligen det" Jag hörde en harkling jag kollade chockat upp och fick möta Justins bruna ögon. "Justin" Mumlade jag.

 

Jag hade åkt till deras hotell för att snacka med både Chaz och Ryan. Dom kunde väl bara inte frysa ut mig?. Jag satt på deras rum och vi skulle precis börja snacka när det knackade på dörren. Något i mig sa att det skulle vara Alyssa. Men när Chaz öppnade gick Emma in i rummet. "Här" Sa hon och gav mig ett kort. "Det är den till vårat rum. Ta den och åk upp till henne. Jag orkar inte med detta mer. Lös allting nu, jag orkar verkligen inte mer. Jag har skakat lite vett i henne också nu så åk up till henne och lös allt." Sa hon. Jag kollade förvånat på henne. "Åk upp Justin" Nu var det Chaz som talade.

 

Jag tog hissen för jag hade ingen ork att gå i trapporna. Gick fram till deras dörr och jag funderade på om jag skulle knacka eller öppna dörren med kortet, men jag gick på det andra alternativet. Jag hörde ingenting när jag kom in men sen hörde jag hennes ljuva röst. "Ja jag var lycklig med honom, det var då jag mådde som bäst. Han fick mig må så bra. Jag saknar honom Maria jag gör verkligen det." Hela jag stannade till. Jag såg henne sitta där med huvudet mot golvet. Utan förvarning harklade jag mig och hon kollade med en chockad min upp. "Justin" Hon  la fort på sin telefon och kollade mot mig. "Hej" Sa jag. "Hej" Sa hon tillbaka. "Förlåt. Jag vet att jag inte skulle tagit ut allt på dig. Jag gjorde också fel" Sa hon och jag log. "Tack. Men jag gjorde också fel. Förlåt" Sa jag och hon log lite smått.

 

"Jag har också saknat dig föresten" Sa jag och jag såg hur hennes kinder blev en aning röda och hon kollade bort så som hon alltid gör när hon rodnar. Jag skrattade till vilket hon också gjorde. Jag ville bara kyssa hennes fantastiska läppar men då skulle jag förstöra allting, det visste jag och det ville jag verkligen inte. "Nu då?" Frågade jag och hon ryckte på axlarna. "Vänner?" Frågade jag. VARFÖR SA JAG VÄNNER FÖR?. Jag ville inte vara vän med henne. Jag ville vara så mycket mer. "Ooh, okej, vänner" Sa hon lite ostabilt. Jag nickade. "Men jag ska väl gå, jag måste tillbaka till studion." "Lycka till" Log hon. Jag log tillbaka och gick ut ur dörren och stängde den efter mig.