justajbnovel

"Jo de kommer snart" Sa Ryan och jag nickade och hälsade på Nolan och Erica. De hälsade glatt tillbaka och jag gick ut på altanen till Ryan som satt och grilla. "Hur är det?" Frågade han. "Jo jag är bara bra" Log jag. Han nickade. Det ringde på dörren så nu skulle väl de andra komma. "De speciella gästerna är här." Sa Chaz glatt. "Speciella?" Frågade jag. Jag följde med till dörren och mitt hjärta stannade när jag fick se vilka som stod där.

 

Jag stod där helt chockad. "Suuuuuuprise" Sa Chaz och Ryan samtidigt och jag stog där helt chockad, jag kunde inte röra en min. "Varsegod" Emma kom fram och viskade i mitt öra. Så de hade planerat detta?. Emma gick fram och kramade Alfredo som också var där men jag hade fortfarande inte rört mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller om jag skulle säga något. Det ända jag ville var att springa upp i Justins famn och kyssa honom och säga att jag älskar honom men det kunde jag ju inte göra. Jag vet ju inte ens om han fortfarande gillar mig på det sättet, det var faktiskt han som föreslog vänner inte jag. Jag såg hur Justin kollade ner och slickade sig om läppen som han alltid gör när han är nervös. Jag skrattade till lite och alla kollade lustigt på mig men jag skakade bara på huvudet. Jag kände hur pinsamt det blev och jag började genast rodna.

 

Justin och Alfredo kom in i huset och jag kände redan hur jag behövde ta luft för att svalka mitt ansikte som jag bara kände var hur rött som helst. I stället för att gå ut på altanen gick jag upp på övervåningen och ut på Ryans balkong. Jag var tvungen att tänka på vad jag skulle säga till Justin. Jag han inte tänka länge innan jag hörde hur balkongdörren öppnades och någons steg stannade jag vågade inte kolla vem det var som stod näst intill brevid mig. Jag kollade ändå brevid mig och fick se att det var Justin. Han kollade på mig med och vi båda flinade stort och jag vände bort mitt ansikte. "Skulle inte du på sång repetion?" Frågade jag med ett kling i rösten. Han skrattade och kliade sig i bakhuvudet. "Jag fick inte säga något, att jag skulle komma hit" Sa han. Jag nickade och gjorde en, "jag-förstod-det" min. "Du" Började han och jag vände mig om och nickade. "Eller det var inget" Sa han. "Säg Bieber" Sa jag. "Det var inget" Sa han igen. Jag nickade besviket.

 

"Ey, ni där uppe MAT" Ropade Ryan. Jag skrattade. "Gå du, jag kommer snart" Jag nickade mot Justin och gick ner själv. Emma kom mot mig. "Kysstes ni?" Frågade hon glatt. Jag skakade på huvudet. Jag gick ut på altanen och satte mig på en ledig plats. Jag såg hur Alfredo gick in i huset och jag förstod att han skulle till Justin. Chaz följde också efter. Vad är det som händer?. Jag vill också veta vad det är som händer?!?.

 

 

 

 

 

 

Hon log stort och fnittrade till. Jag hade knappt märkt det själv men alla hade lämnat oss ensamna här ute. Vilket jag ock inte hade något emot. "Men vi kanske ändå ska prata om allt?" Frågade jag. Hon nickade. "Varför sa du bara att du ville vara vänner då?" Frågade hon lungt. Hon var verkligen inte arg. "För att jag var osäker på hur du skulle känna och så. Jag vet inte varför jag sa det, kanske för att jag var annars rädd att jag skulle förlora dig" Sa jag och hon nickade. "Det skulle du inte göra det, även fast det kanske märktes som det ett tag och jag är ledsen för det." "Men det var ju mitt fel att du kände så" Sa jag. "Nej Justin. Inte bara ditt. Vi båda gjorde fel" Sa hon. Jag nickade. "Ska vi lägga oss detta bakom oss?" Frågade jag. "Det tycker jag, och snälla, kyss mig Justin Drew Bieber" Sa hon. Jag skrattade och pressade mina läppar emot hennes. Som jag längtat efter dom där perfekta läpparna som passar mina alldeldes perfekt.

 

 

 

 

Jag la mina armar runt hennes mage och tryckte henne närmare mig om det ens var möjligt. Hon vände sig om och satte sig i gränsle över mina lår. Hon skrattade sitt det där underbara flickskrattet och begravde sitt ansikte i mitt bröst. Jag kysste henne på hjässan och la mina armar runt hennes lilla kropp så satt vi där. I Stratfords tysta natur. Det ända jag kunde höra var flickan jag älskars andetag. "Jag älskar dig." Viskade hon. "Jag älskar dig med Alyssa Somers. Så fruktansvärt mycket så du förstår inte" Sa jag och hon fnittrade till och varje gång smälter jag när hon gör det. Så fruktansvärt vacker. Från många motgångar mellan hennes och mitt förhållande så lyckades vi ändå hitta tillbaka. Det är inte många som lyckas hitta tillbaka till det där lilla det, men det gjorde hon och jag, för Alyssa och jag vi klarar allt, bara vi är tillsamans.