justajbnovel

 

 

"Varför?" Frågade jag med gråt i halsen. "Precis som det står, hon kände sig i vägen. Sen så gemförde hon sig själv med Selena" Sade hon. Jag suckade. Jag hade sagt till henne att hon inte skulle göra det. "Jazzy sa lite grejer till henne Justin." Sa hon och jag kolla chockat på henne. "Vad?" Frågade jag. "Att hon var mycket roligare, bättre och sen så var hon inte så schysst mot henne, sen kände hon sig lite kränkt av mormor också när hon sa att hon var så ung, och sen kände hon sig besvärad när Jazzy fråga var Selena var" Sa mamma. "Men varför sa hon inget?" "Hon vågade inte, och hon ville inte vara ivägen som jag sa, hon ville låta dig vara med din familj. Justin inget har förändrats, hon är där hemma när vi kommer hem, okej?" Sa Mamma. Jag la mig ner i sängen med händerna på huvudet. Jag suckade för mig själv. "Jag lämnar dig gubben, säg till om du behöver något" Sade hon och strök mig på kinden. Jag nickade. Om hon bara hade sagt till mig så kunde jag pratat med Jazzy, jag vet att hon älskade Selena, jag vet att hela min släkt älskade henne men jag visste också att de skulle älska Ari. Jazzy kan klämma ut sig lite saker här och var men hon måste bli bekväm med personen först och det kunde hon blivit om Ari stannat. Jag suckade för mig själv. Varför ljög hon?. Jag hatade när hon ljög. Jag suckade frustrerat och drog upp min telefon och slog in hennes nummer.

 

 

"Allt kommer bli bra, jag lovar dig" Sa Hanna. Vi hade varit på hennes rum från igår och bara legat och latat oss i hennes säng. "Jag hoppas det, jag vill verkligen inte att han ska vara arg." Sa jag. "Jag tror inte han blir det" Sa Jassie. Jag ryckte på axlarna. "Sel kommer hem imorgon va?" Frågade Hanna. Jag nickade. "Jag har redan varnat henne att jag måste prata med henne" Log jag. "Ja om någon så är det väl hon du igentligen ska prata med om detta, hon har ju varit i samma situation" Sa Hanna. "Jag vet". "Hur har ni haft det då?. Vi har bara pratat om mig" Skratta jag. "Bara bra, rätt gött med sommarlov" Sa Hanna. Jag skratta. "Hur går det med dig och Eric?" frågade jag. Hon fnittrade till. "Okej bra antar jag" Sa jag, hon skratta. "Du då, Jassie, Ashton?" frågade jag. "nää, han är inte riktigt min typ känner jag" Sade hon. Jag fnös. "Du ändrar dig alltid när någon kommer för nära" Sade jag. "Nähe" Sa hon och slog till mig löst. Jag skratta. Min mobil började ringa. Jag hade satt på den för en timme sedan ungefär. Jag fipplade upp den ur mina jeans. "Det är han"