justajbnovel

Last Chapter:
Mason hade somnat i bilen lika så Josefin. Jag är så snäll så jag bärde in först Josefin och la henne i Mamma och pappas säng för den är på undervåningen. Sen gick jag ut igen och bärde försiktigt upp Mason och la han i barnkammaren. När jag skulle gå upp och lägga mig så ringde det på dörren, jag öppnade och kunde inte tro mina ögon.

     

"Vad i helsike gör du här?" Frågade jag och hoppade in i  den inbjudande famnen. "Min tour är slut baby, jag har saknat dig grymt mycket och nu är jag här" Sa Justin. "Du fattar inte hur svårt det har varit utan dig" Sa jag och fortsatte krama honom. "Jag har saknat dig också, speciellt dina läppar" Sa han och kysste dom mjukt.
"Hur är det, är det någon mer hemma?" "Det är inte bra, men nu blev det bättre, men det är förmodligen Amandas sista natt" Sa jag och kände tårarna rinna ner för mina kinder. "Älskling" Sa han och drog in mig i hans famn. Jag satt i hans famn och grät, medans han pussade mig på huvudet och i nacken. "Är det någon mer hemma?" frågade han lätt. "Ja, josse och Mason, vill du se honom?" Frågade jag och ställde mig upp och torkade bort mina tårar, om vi gjorde annat så tänkte jag inte mycket på Amanda.

Vi gick in och gick fram till Mason. "Vad söt han är" "Visst är han" Sa jag och Justin kramade om mig bakifrån.
"Så du har tagit hand om honom här hemma, vilken mamma, tur att jag har dig som redan vet hur man hanskas med barn" Jag log av att han sa det där, "Men han somnade i bilen sen la jag honom där så har inte dirrekt gjort något" sa jag och skrattade. "Haha okej, men du blir säkert en bra mamma åt våra barn" Sa han och log flörtigt.
"Haha rolig du är du, kom vi går och lägger oss" Sa jag och drog med honom upp. Jag drog av mig mina kläder och la mig i underkläder, tätt efter kom Justin och la sig bakom mig och la en betryggande arm om mig. Sen somnade jag i världens bästa famn.

Jag vaknade av baby skrik, jag sneglade på klockan 5.29, great. Jag tog mig försiktigt ur Justins grepp och gick ner, Jag gjorde som sköterskan sa åt mig, jag tog upp han försiktigt och matade honom med ersättnings mjölken som hon visat hur man ska göra. Jag kände mig som värsta mamman, men det var det minsta jag kunde göra, Mamma och Pappa tar ju hand om honom sen, jag funderade om jag skulle gå och lägga mig igen, men sömntutan som Justin är kommer han inte gå upp förns elva så jag la Mason ner i sängen i gen och gick och la mig, han gjorde inget ljud så jag antog att han hade somnat.
Jag kröp ner under täcket igen och somnade.

Jag vaknade när det knackade på dörren. "Kom in" Sa jag. "Mason är ledsen och jag vågar inte göra något, och kan du inte göra frukost klockan är elva." "Visst, gå ut så kommer jag, ska bara ta på mig" "Okej, föresten är Justin här?" "Japp, det ser du väl?" "När kom han?" "Igår, var tyst och gå ut han sover ju." "Okej förlåt" Jag gick åter igen ur Justins grepp om mig och gick upp och tog på mig myskläder. "Baby kom tillbaka." "Kan inte, måste fixa med Mason och fixa frukost" "Men kom och ge mig en kyss i alla fall" "Okej då" Sa jag och gav honom en kyss med min dåliga morgon andedräckt.

Jag gick in i Masons rum och plockade upp honom, jag matade honom ännu en gång men han fortsatte att skrika. "Mason vad är det för fel?" Sa jag och guppade honom i min famn. "Han kanske måste byta blöjan" Sa Justin när han kom in i rummet. "Du skrämde mig" "Förlåt." "Men som sagt, det behhöver han nu tack" "Så lite så" Sa han och kysste min panna. "Kan inte du ta ut lite frukost åt Josefin?" Frågade jag. "Visst" Sa han och gick och fixa frukost med Josefin.
Efter jag bytt blöja på Mason tog jag ut en tjock filt och hans lek grej som han kunde ligga och kolla på, jag la honom i köket så vi hade koll på honom.

"Ska vi åka till sjukhuset idag?" Frågade Josefin. "Japp, men mamma skulle smsa när vi fick komma" Sa jag och kände att allt det ledsna kom tillbaka. Jag vill ha min syster här, jag vill inte se hela min familj ledsen, jag vill inte vara ledsen, jag vill inte att Justin ska se mig ledsen hela tiden, jag försöker hela tiden ha mitt humör på topp, men det är inte det lättaste, just nu vet jag inte ens om Amanda finns kvar, hon kanske har gått bort nu, men på ett sätt så skulle det vara skönt för henne att få vila, inte ha ont och ligga i koma, jag vet inte om hon känner något eller om hon har hört vad vi sagt men jag hoppas på det. 

Efter frukosten så diskade vi alla undan samt att vi håll koll på Mason, men det behövdes inte länge, för han somnade sötaste bebisen jag har sätt, riktig gullunge får jag säga. Jag ryckte till när min mobil vibrerade till i fickan, jag brast ut i tårar när jag läste det.

Förlåt att jag inte har smsat, eller ringt, men jag ville inte att ni skulle vara med om det här, det har hänt, och ni får komma när ni vill, vi älskar er, och har det gått bra med Mason?.
Love, Mamma.

Jag satte mig ner på golvet och Justin och Josefin förstod vad som hade hänt, Justin satt med en arm runt mig och Josefin låg i mitt knä och grät, till och med Justin snyftade lite. När jag lugnat ner mig så skrev jag ett sms tillbaka.

Vi kommer på en gång, föresten Justin följer med, och Mason har varit lugn och fin så det har gått bra.

"Ska jag köra?" Frågade Justin. "Ja tack" Sa jag och hoppade i baksätet med Josefin för Mason satt i framsätet.
När vi kom fram till sjukhuset så var det papz utanför, hur hittar dom honom hela tiden?. Innan jag bärde ut Mason så la jag ett skynke över honom och Justin höll om mig och håll Josefin i handen så vi inte skulle tappa bort varandra.
Vi åkte upp till våningen och jag sprang bort lite försiktigt till mamma. 

"Lämna mig inte med Mason igen" "Förlåt honey, och jag lovar" Sedan brast jag ut i gråt, för jag såg att Amanda inte låg kvar i sin säng. Jag gick fram till pappa och kramade om honom och grät, mamma stog och grät med Josefin, och Mason då förstås, Jag såg på att Justin inte tyckte att det var särkilt bekvämt. "Älskling, åk hem till din mormor och morfar, jag kommer sen jag lovar" "Okej Ses då, älskar dig" sa han och kysste mig på pannan. "Älskar dig med" Sedan sa han hejdå till resten av familjen, jag granskade honom tills han gick in i hissen. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vet inte hur jag ska skriva när dom är ledsna liksom, det blir deppigt och läsa och så, men jag försöker skriva så bra som möjligt om det så hoppas kapitlet blev tillräckligt bra iaf, har hållt på länge med det...