justajbnovel

Last Chapter:
När jag skulle ta min första tugga ringde det på dörren. Jag suckade för mig själv och öppnade där stod mina fina vänner, Elin, Ryan och Chaz. "Glada att se oss?" Frågade Chaz "Självklart" Sa jag och kramade om dom. "Men ni förstörde min matstund så ni får komma in och kolla på när jag äter" sa jag. dom skrattade och tog av sig sina skor och följde efter mig in.

 

Det bästa som finns är att vakna upp i sin egen säng när man har varit borta, men jag lovar att det skulle vara mycket bättre om Justin låg brevid mig. Jag tog på mig min one piece och gick ner för trappan och in till köket, där satt mina systrar och åt frukost. "God morgon" "Godmorgon" sa dom båda i kör. "Det finns frukost här åt dig med" Sa amanda. "Tack" Sa jag och satte mig brevid dem. "Ska ni göra något idag?" Frågade jag. "Ska åka och köpa lite grejer" Sa Amanda. "Och jag ska till Nina." "Okej" Sa jag. "Dudå?" Frågade Amanda. "Ae inget, vara hemma och chilla antar jag, det är ju skola imorgon" "Haha ja" Sa Amanda.

Efter frukosten gick Josefin till Nina som bodde längre upp på gatan. "Jag åker nu" Sa Amanda.
"okej ha det så kul" "Japp, love u sis." "Love u to" Sa jag och hon stängde dörren.
Jag plockade upp min mobil och bestämde för att ringa Justin.

- Hej babe Sa han när han svarade.
- Hej Justin.
- Vad har du för dig då? Frågade han
- Nae inget, har tråkigt och saknar dig, dudå?
- Saknar dig med, och hade just repetion för har konsert ikväll.
Vi pratade på ett tag tills han var tvungen att avsluta.
-Okej ses snart babe Sa han.
- Japp, och lycka till i kväll Älskling.
- Tack, puss hej.
- Puss.

När jag la i från mig telefonen så ringde den igen, min älskling måste glömt något, men när jag kollade på displayen så kände jag inte igen numret.

- Hej det är Felicia.
- Hej, har jag kommit till Amanda Stanfords hus, är det hennes förälder jag pratar med?
- Ja det har du, nej jag är hennes syster.
- Okej, men skulle vi kunna få dina föräldrars telefon nummer?
- Japp det är 07******** och 07*******
- Tack.

Sedan las det på, undra vad det där var om. Jag la mig och kollade på lite tv, Vänner var uppe, jag tröttnar aldrig på den serien kan se den om och om igen. När det blev reklam så fick jag ett sms av pappa.

Hämtar upp dig om tre minuter sen hämtar vi upp Josefin med, gör dig i ordning.

Jag svarade med ett enkelt "ok", vad handlade det där om? Jag tog på mig ett par jeans och ett linne och flätade mitt hår, det gick på typ en minut, jag låste dörren och då svängde pappa upp på uppfarten. Jag gick in i bilen och pappa såg inte glad ut. "Vad har hänt pappa?" "Vi ska till sjukhuset något har hänt din syster." "V-va, ska hon föda?" "Jag vet inte gumman." Vi hämtade upp Josefin och åkte mot sjukhuset, alla tre lika spända på vad som skulle hända.
Vi gick mot akuten och sa Amandas namn, hon skickade upp oss till en sal och där väntade en doktor.

"Mr Stanford?" Pappa nickade, mamma kom precis bakom oss hon jobbar ju här men ändå var hon senare en oss.
Pappa, jag, mamma och Josefin gick frak till doktorn. Men han ville prata med mamma, pappa och mig. Josefin fick tydligen inte höra. "Jo det är så här, Amanda var med i en bil olycka, vi vet inte vad som hände men det var ingen annan bil med i krocken så hon måste tappat kontrollen, just nu opereras hon och vi vet ingenting." " Bebisen då?" "som sagt jag vet ingen ting, men läget ser inte bra ut." Mamma och Pappa brast ut i gråt men jag stog i chock, till slut kände jag en hård smäll mot huvudet sen blev allt svart.

"Gumman?" Jag öppnade ögonen och såg mamma, pappa och Josefin. "Vad hände?" Frågade jag. "Du svimmade men du kommer ihåg det andra va?" Jag nickade. Även fast jag hoppades på att det var en dröm.
Jag nöp mig i armen för att kolla, men icke jag vaknade inte.
"Vet dom något?" Frågade jag. "Ja, dom har räddat bebisen, men den undersöks nu" "Amanda då?" "Hon opereras fortfarande." Jag nickade lite försiktigt och vi gick ut i väntrummet så länge. 
"Vill ni se bebisen?" Vi ställde oss upp och nickade mot doktorn. Han följde oss in där den söta lilla babyn låg virad i en handduk. "Är det en tjej eller kille?" Frågade jag doktorn. "Kille, vet du vad din syster ville ha för namn?" "Japp, Mason." 

"Hej lilla Mason" Sa jag och tog i hans söta lilla hand. Mamma och pappa grät och kollade på Mason, jag och Josefin tyckte det var lite fachinerande men ändå kunde jag inte sluta tänka på Amanda. Vad skulle hände med henne. Doktorn kom in i rummet. "jo?" Frågade han. "Nååå...?" Sa Mamma lite frustrerad.
"Amanda.."

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tror ni ha hänt, om ni vill veta komentera..