justajbnovel

Last Chapter:
Musiken spelades högt och vi dansade och drack lite lätt. Jag släppte knappt Kim ur blicken jag var tvungen att se att hon mådde bra. Jag vet inte varför men jag är alltid så nojjig runt henne. Jag dansade just nu med henne men musiken tystnades. Och bandet började att spela. "happy birthday to you" Alla sjöng och in kom jätte tårtan. Hon kollade chockat på den stora tårtan men tog sen en bit.

"Kom" Sa jag och drog med henne. "du ska få en av mina presenter nu" Sa jag och tog henne till ett hörn.

"Justin jag vill inte ha några presenter av dig sa jag ju." Sa hon och kollade på mig. "Jag vet, men jag vill ge dig allt jag har" Sa jag och hon fnittrade till. "Här" Sa jag och gav henne en ask. Hon öppnade den och kollade storögt på halsbandet. "Det här är för mycket, och om du säger att det är äkta då" "det är äkta" Flinade jag. "Justin det här måste kostat en förmögenhet." Sa hon. "det var det det inte gjorde, jag fick det av min mormor, hon sa att jag skulle ge det när jag träffat tjejen i mina drömmar" Sa jag och hon kollade upp på mig och såg en tår rinna ner från hennes kind. "Det är din födelsedag, du ska inte gråta" Sa jag och torkade bort hennes tårar. "Jag är bara så glad, tack" Log hon. Jag kysste henne mjukt och hjälpte henne sen med halsbandet. "Är det fint?" Frågade hon. "Det klär dig perfekt".



*

Kvällen började leda mot sitt slut men det var fortfarande folk kvar. Men jag hade en sista överaskning kvar, ingen stor en liten, sen hade jag en fråga jag skulle ställa till henne också. "Redo för att gå?" Viskade jag i Kims öra. Hon nickade. Hon hade sagt hej då till alla och tackat för presenter mm. Jag hade sätt till så att jag inte skulle dricka mycket på hennes födelsedag. Kändes inte riktigt schysst mot henne. Hon hade inte heller druckit särkilt mycket, hon var inte full i alla fall. 

"Vart tar du mig?" Frågade hon. "Varför frågade jag föresten, du säger ju aldrig något" Sa hon sen och jag skrattade och höll med. Vi parkerade på Mormors och Morfars garage uppfart och hon kollade konstigt på mig. Jag skrattade. "Kom nu" Sa jag och gick ut ur bilen och tog henne i handen. Vi gick på baksidan och hon kollade med stora ögon. "Rätt coolt huh?" Sa jag. Det var min gamla koja som jag gjort i ordning lite nu, tänt lite ljus osv. "Justin, har ni verkligen kvar den här" Sa hon och sprang mot trädet och klättrade fort upp för stegen. "Vänta på mig då" Skrattade jag. "Ohhh vad myyyysigt" Sa hon. Hon hade antalglien sätt myshörnan jag gjort i ordning. "Ska vi sova här?" Frågade hon. Jag nickade och hon sprack upp i ett leende och kysste mig hårt. "Det var här jag första gången sa att jag älskade henne. 

"Jag kan inte fatta att du har kvar det här stället" Sa hon glatt. "Nae, de ville hugga ner det men jag vägrade, det var ju vårat ställe" Sa jag och hon fnittrade till och kysste mig hårt. "Tack för allt idag, du är helt otrolig, jag älskar dig" Sa hon och det värmdes alltid i hjärtat när hon sa de där tre orden. "Jag älskar dig också, men du" Började jag. Hon nickade. "Jag bor ju i Atlanta också, och jag måste verkligen dit i kanske två veckor" Sa jag och jag såg att hon blev lite besviken. "Men vill du följa med, Alex också förstås, du får se mitt hus där, och så kan vi bo där i de där två veckorna och sen åka tillbaka?" Frågade jag nervöst. "Självklart" Log hon och jag blev lättad. Jag tycker inte dirrekt om att vara i från henne.  


Förlåt för inget kapitel igår.... Men här är ett... :)

Komentera :)

Btw, novellen har inte börjat lida mot sitt slut än. :)