justajbnovel

"Seriöst, hur kunde du kräkas av pizzan?" Frågade hon. "Släpp det, det är ingen big deal" Sa jag. "Jo, för det är inte normalt, det luktar inte ens så hemskt, du har aldrig varit känslig förut" Sa hon. "Julia skärp dig, det var pizzan, bara lägg ner, okej?" Hon suckade. "Det var inte pizzan, fattar du inte vad som är på gång?" Frågade hon argt. "Vad snackar du om?, Det var pizzan Julia" Sa jag argt. "Det är inte normalt säger jag, varför skulle du kräkas av en lukt, du kanske skulle få lite kväljningar, men inte ens du är så känslig, det luktade inte så illa." "Det finns ingen annan anledning till varför jag skulle kräkts, skärp dig" Suckade jag och började dra på mig mina jeans. "Verkligen?" Frågade hon sarkastiskt.

 

Jag kollade bara på henne och skakade på huvudet. "Kom nu tjejer" Ropade Lucas. Jag tog min väska och Julia suckade bakom mig. Vi drog på oss våra skor och jag tog min skinnjacka och vi satte oss i baksätet i Lucas bil. Han hämtade som vanligt upp Alex. Jag kände hur jag började må illa i bilen. Åk sjuk?. Jag smsade Julia att vi måste skynda oss till toan och hon spärrade upp sina ögon mot mig och jag log snett. Lucas stannade bilen. "Tack för skjutsen" Sa vi snabbt och sprang i från bilen och in i skolan snabbare än någonsin. Vi sprang in på damernas och hon följde med mig in och lyfte återigen upp mitt hår som en snäll bästa vän. Jag torkade av mig runt munnen och Julia gav mig tuggumi. "jag klarar inte av det här" sa jag. "Jag tror du är gravid" Viskade hon. "Snälla sluta" Viskade jag tillbaka och kände hur mina tårar var nära. "Det får inte vara sant" Pep jag. "Vi åker efter skolan" Sa hon. Jag nickade ledset. Om det var sant visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Just nu visste jag inte riktigt hur jag skulle reagera, det hade väl inte sjunkit in, inte ens att jag kunde vara gravid. Om jag var det skulle mitt liv vara förstört, men det fanns ju lösningar?.

 

*

 

Livet kunde knappt bli sämre då sista lektionen var geografi vilket menades med Justin, vilket menades med grupparbetet med Justin. Jag hade inget att säga till honom. Som tur var hade jag kommit först in till klassrummet och paxat en dator så vi skulle slippa gå hem till någon vardera. Jag såg Justin komma in i klassrummet och min högsta önskan just då var att han skulle vända och ta sina steg ut ur rummet. Men de hände inte då han slog sig ner brevid mig. "Tja" Sa han. Jag nickade bara lite. Hur kunde han ens prata med mig efter att ha varit så dum i huvudet?. "Vi får bara detta överstökat, för jag har ingen lust att prata med dig alls faktiskt" sa jag. Jag såg hur han nickade i ögonvrån och jag började söka mer fakta på internet då vi inte hade tillräckligt. "Du kan väl ta ut fakta ur dina texter" mumlade jag eftersom han bara satt där. Han lutade sig över bänken så jag antog han gjorde som jag sa. Vi sa inget mer på lektionen vilket var väldigt skönt. Jag var inne i mina egna tankar och var nervös för vad jag och Julia skulle göra sen.

 

"Bra jobbat, lektionen slutar nu" Jag loggade ut från laptopen och ställde den på plats och gick sedan till mitt skåp där Julia redan stog. "Hej" Sa hon. "Hej" Svarade jag. Jag tog ut min jacka och vi gick sedan ut ur skolan. Vi promenerade till närmaste apotek då det bara var tio minuter bort och jag kände hur mitt hjärta slog aldelles för snabbt en normalt. Jag var så nervös så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Jag gick nervöst in i butiken och det glädje mig att jag inte kände igen någon. Julia och jag gick fram till testen och tog tre stycken i olika sorter. Jag gick fram i kassan, tjejen som stod där log lite smått åt mig och jag ville bara sjunka igenom jorden. Jag betalade och vi var fort därifrån. Vi rusade hem till mig och till mitt rum utan att säga något. "Kels" Lucas bankade på dörren som jag låst. "Har det hänt något?" Frågade han. "Naerå" ljög jag. "Öppna" Sa han. "Kan inte, står i underkläder, ska duscha" Ljög jag igen. Han lämnade till slut och jag gick in på toan och Julia satte sig på sängen och väntade. Jag gjorde som det stog och detta kändes verkligen inte normalt, över huvudtaget. Jag skulle vänta femton minuter på alla tre så jag gick ut till Julia igen och jag gick bara fram och tillbaka och håll seriöst på att få panik. "Lugna ner dig" Sa hon. "Jag kan inte, tänk om, tänk om jag är gravid, vad fan ska jag göra?" Frågade jag panik slaget. "Då handlar det om att ta rätt beslut, du kan göra abort fast jag vet att du är emot det, men du kan ju alltid adoptera" Jag suckade djupt

 

 

"Du måste berätta för Brian eller Lucas, om du är gravid" Sa Julia allvarligt. Jag skakade på huvudet. "Ingen ska få reda på detta om det är så, bara du och jag, du måste lova mig det?" Sa jag allvarligt. "Jag lovar" Svarade hon. Det pep till där inne och jag kunde inte. "Gå in, det är så mycket bättre att du går in" Sa hon. Jag tog ett djupt andetag och gick in och hade blicken fäst på mig själv i spegeln. Jag vågade inte kolla ner på testen. Jag tog ett djupt andetag och när jag sesr att det är två streck på allihopa brister allt. Tårarna sprutar och Julia kommer inspringades i dörren. Hon omfamnar mig i en kram och jag glider ner på golvet. Jag kunde inte kontrollera mig själv. Jag grät och grät, tårarna sprutade. "Det kan inte vara sant" Grät jag. "ssh" hon försökte trösta mig men i sådant läge funkar det inte. Man kan inte trösta någon då den just fått reda på att den är gravid, när man bara är sjutton år. "Mitt liv är förstört" Grät jag igen. "Lugna ner dig, du måste andas" Sa hon allvarligt. Jag försökte dra in djupa andetag men det funkade inte, tårarna ville inte sluta.

 

Jag låg i sängen och Brian och Lucas hade bankat på dörren men jag hade vägrat släppa in de, jag hade som sagt inte sett de sen imorse. "Jag vet inte vad jag ska göra" Snyftade jag. "Du måste ha någon att prata med Kels, du kommer inte klara detta själv med bara mig" "Jag berättar inte för Lucas och Brian, och aldrig att jag berättar för Justin, han ska inte få reda på detta hör du det?" Sa jag. "Jag lovar" Sa hon. "Men Allison? Henne kan du prata med" "Jag rykte på axlarna. "Just nu vill jag bara sova, och vakna upp imorgon och inse att detta bara är en hemsk mardrömm" Snyftade jag igen. "Jag är ledsen Kels, men så här nämre verkligheten kommer du inte, du har en levande varelse i dig vare sig du vill eller inte. Men som sagt det finns lösningar och det är något du måste snacka med någon om, och ta ett beslut, men jag lovar dig du kan inte gå igenom detta själv, du måste prata med någon vuxen."