HOME  FACEBOOK  TWITTER  YOUTUBE  DESIGN BY

Chapter 67 - First steps

Last Chapter:
"Kom in Mason" Sammy släppte in honom. "Det ser verkligen lika dant ut" Sammy nickade. "Så vart har du Carlos, fick han stanna i La eller?" "Japp" Mason nickade. Vi satte oss vid matbordet och snart ringde det igen på dörren och Sammy gick för att hämta vad som nog var maten. "Så, tycker du om London så här långt då?" Jag log. "Ja självklart" Log jag mot honom. "Vad bra, det är najs här faktiskt" Jag nickade. Sammy kom in med maten och ställde det på bordet och vi högg genast in. Ett gråtande ljud hördes från monitorn och jag ursäktade mig och gick in i rummet för att ta upp Sophie. Hon var säkert hungrig så jag gjorde snabbt iordning något åt henne. "Har du en dotter?" Undrade Mason. "Ja" Log jag. "Vilken sötnos" Jag skrattade. "Vad heter hon?" "Sophie" Log jag och satte mig igen vid matbordet.
 
 
Mason hade spenderat de senaste fyra dagarna här och vi alla hade haft super roligt. Det var skönt och tänka på annat även fast det blev jobbigt på natten och jag oftast grät mig till söms. "Så ni klarar er?" Undrade Sammy. Hon skulle gå ut och fika med någon vän hon hade här och sedan handla. "Jadå" Svarade jag. "Okej, vi ses sen då?" Jag nickade och jag kramade om henne innan hon gick ut. "Ska jag börja med lunchen?" Undrade Mason. "Eh, visst, jag ska bara ta en dusch, är det okej?" "Självklart" "Och om Sophie vaknar eller något, kan du-" "Det är lugnt" "Okej tack" Jag tog med mig kläder och handduk in till badrummet för att duscha. Det dröjde inte länge förns jag var i duschen. Jag ville inte stå där allt för länge eftersom Mason faktiskt var där ute och lagade mat. "Kelsey" Ropade han. "Ja?" "Din telefon ringer" "Vem är det?" Undrade jag. "Det är dolt" "Kan du svara sålänge, jag är påväg" "Okej" Jag drog på mig tröjan som var mitt sista klädelsplagg och gick ut och kunde höra honom prata. "Nej hon är i duschen, men hon kommer aldelles strax" "Vem jag är?, jag är hennes granne" "Oj du kanske ska chilla lite, man" "Hon kommer nu" Han gav telefonen åt mig. "Hallå" Svarade jag. "Kelsey" Jag blev nervös av hans röst. "Justin"  Sa jag. "Vad i helvete är det för video jag har fått sett? Och vem fan är det som svarar i din telefon?" "Ta det lugnt" "Nej jag tänker inte ta det fucking lugnt, förstår du vad du har ställt till med i den där videon eller? Jag trodde fan bättre om dig" "Men det var inte ja-" "Spara det" Sedan la han på och jag suckade. Jag visste att den där videon inte skulle vara någon bra ide.
 
"Så vem var det?" Undrade Mason. Jag skakade på huvudet. "Pappa till Sophie?" Undrade han och jag nickade. "Pojkvän?" Frågade han och jag skakade på huvudet. "Eller jag vet inte vad vi är, eller asså vi har inte riktigt sagt att vi gjort slut eller, ja det är komplicerat" "Jag har tid" Han la upp våran mat på våra tallrikar. "Så, vad jag antar var inte Sophie planerad?" Jag skakade på huvudet. "Verkligen inte, men hon är det bästa jag har nu" Han nickade. "Så vad hände mellan dig och honom?" "Bråk, och avundsjuka, och en sak han gjorde" Mason kollade bara på mig. "Han rökte på och jag vet inte asså" Jag skakade bara på huvudet. "Jag vet inte ens varför jag berättar allt det här" "Tro mig det stannar hos mig, jag har varit vän med Sammy hur länge som helst och om jag skulle berätta något så skulle Sammy strypa mig och lika så Carlos och det vill jag inte, Jag har varit vän med sammy sen tre års åldern." Jag nickade. "Sophies pappa är Justin, du vet Justin Bieber" Han nickade. "Jag kunde nästan lista ut det, jag har faktiskt träffat honom två gånger" Jag nickade. "Du är inte över honom va?" "Nej, eller asså jag vill vara för att han har gjort så många saker som sårar mig hela tiden, men han är Sophies pappa och ja bara" Jag skakade på huvudet. "Du bara älskar honom" Jag nickade. "Ja för att han är Sophie pappa," "Och du älskar honom för att du fortfarande är kär i honom" Jag suckade och skakade på huvudet för mig själv när en tår rann ner från min kind. "Jag vill inte vara det, alla säger åt mig att gå vidare men det är inte så enkelt, han finns över allt" Han nickade. "Så var det därför du flyttade hit, för att försöka gå vidare?"
 
 
"Ja och, alltså jag var så arg, jag ville inte ha något med honom att göra, men samtidigt är jag så himla svag för honom, och jag skulle bli starkare om jag liksom inte var i hans närhet, förstår du?" Han nickade.  "Det är min födelsedag imorgon" Sa jag. "Justin hade lovat mig att vi skulle åka till något slags paradis" Jag skakade på huvudet igen samtidigt som fler tårar rann ner från mina kinder. "Kom här" Han ställde sig upp och öppnade sin famn som jag gick in i och han kramade om mig. "Tack" Sa jag. "För att du lyssnar, det var skönt att prata om det" "Såklart" Sophies gråt hördes och jag gick ur hans famn och in på hennes rum. Jag plockade genast upp henne och på en gång slutade hon att gråta. Mason kom in och vi satte oss ner med henne på golvet samtidigt som jag hörde att Sammy kom in genom dörren. "Heej" "Hej" Svarade vi. Hon satte sig också ner på golvet och jag placerade Sophie ståendes på golvet och hon hade verkligen mer krafter i sina ben. Jag försökte släppa lite lätt men det var precis att hon inte kunde stå själv. "Vänta, vi sätter på henne skor" Sa sammy och ställde sig upp för att hämta dom. Sammy kom in med strumpor och skor som vi satte på henne. Jag försökte få henne att stå stadigt och när jag kände att hon hade balansen så stog hon, alldeles själv! "Oh herre gud" Pep jag. Jag tog fram min telefon och knäppte ett kort. Jag ställde mig upp och höll hennes händer över hennes huvud och uppmanade henne att ta steg. Hon var så nära på att gå nu.
 
Justins Perspektiv:
Jag stormade in i Ryans hus där jag visste att Carlos var. "Vad i helvete tänkte du med den där videon, huh?" Fredo, Carlos och Ryan tittade chockat upp på mig för att jag antagligen plötsligt var i huset. "Det var tjejerna som ville att jag skulle posta det, det är ingen big deal" "Ingen big deal, vet du hur den där videon framstår eller?" "Vad menar du?" "Att jag är en dålig pojkvän eller what ever" "Det roliga är Justin att du tror att det handlar om dig när det inte ens är någon som har sagt det" Ashley stog vid dörr ingången. Jag suckade irriterat på huvudet. "Jag kan ta bort den om du vill Bieber" Sa Carlos. "Ja gör det" Sa jag argt. "Vad är med dig idag igentligen?" Suckade Ryan. "Dålig fucking dag" "Som alltid nu för tiden då?" Retades Alfredo. Jag suckade åt honom. "Något nytt om Kelsey?" "Nae förutom att hon har någon annan jävel i sängen" Alla fyra kollade chockat mot mig. "Vem då?" "Jag vet inte, idioten svarade i hennes telefon när hon duschade och påstog att han var någon granne" Carlos skrattade till. "Du snackar nog om Mason, Sammy har känt honom sen hon var tre dessutom har han ett förhållande sen tre år tillbaka" Dom flinade åt mig och jag suckade bara och satte mig i soffan. "På tal om trollen" Carlos visade upp att Sammy ringde. "Sätt på högtalaren" Sa jag och han gjorde som jag sa. "Hej Babe" Svarade han. "Hej" Sa hon glatt. "Så vad har du gjort idag?" Undrade hon. "Inte mycket, är hon Ryan just nu, du själv?" "Nae, chillar med Kelsey och Mason, och vet du vad?" "Nae"
 
"Det är sötaste saken ever, jag kom hem och Kelsey och Mason var i Sophies sovrum, och Kelsey lyckades nästan få Sophie att stå men sen så hämtade jag hennes skor och då kunde hon stå jätte bra" Jag kände avundsjukan sprida sig i hela min kropp. "I alla fall så lärde vi henne igen som vi gjort i några dagar nu, och vet du vad? Hon tog sina första steg, det var så sjukt gulligt, hon gick genom Mason och Kelsely, åååh det var sjukt gulligt" "Du måste skämta med mig" Sa jag och det tystnades i telefonen. "Vänta, har du högtalaren på?" Sammy blev orolig. "Det kan du ge dig på Sammy" Sa jag och jag blev genast förbannad för att det var jag som skulle vara där med Kelsey, det var jag som skulle se Sophies första steg, inte någon jävla granne. Jag ställde mig upp och drämde till väggen framför mig. "Justin ta det lugnt" Alfredo kom upp mot mig. "Jag tänker inte ta det fucking lugnt, sluta säga till mig att jag ska ta det lugnt, min dotter tog sina första steg idag, och vart är jag, inte där, och hon är i London flera tusen jävla mil här i från jag är så jävla trött på det här" En tår rann ner från min kind men jag torkade snabbt bort den. Jag saknade min familj, min familj, min Sophie och min Kelsey. "Justin det är du som har ställt till med den här jävla röran" Berättade Alfredo för mig. "Jag vet okej, sluta säga att det är mig fel hela tiden" "Kanske Justin, om du inte hade ringt Kelsey tidigare idag och skällt på henne för något hon inte gjort" "Vadå inte gjort, hon dansar ju i den där videon, det ser du väl?" "Ja men, hon visste inte ens att hon skulle dansa, Francia tog med henne dit, Charity lärde henne koriografin och de bara dansade, Kelsey hade ingen aning. Och om du har glömt bort så fyller hon år imorgon, du kanske ska hitta på något?" Jävlar, Kelsey blir nitton år imorgon.


   Postat av: Celebnovell

Jättebra! ♥


      Datum: 2013-07-18 Tid: 18:14:26 URL: http://celebnovell.blogg.se

   Postat av: Biebzstoory

åhh omg sjukt bra, tänk deras dotter tog sina första steg o justin va inte där :(


      Datum: 2013-07-18 Tid: 19:37:25 URL: http://biebzstoory.blogg.se

   Postat av: Anna

Super bra! :)


      Datum: 2013-07-18 Tid: 19:50:00

   Postat av: Anonym

Meeeeeeeer


      Datum: 2013-07-18 Tid: 22:00:30

   Postat av: anonym

grymt


      Datum: 2013-07-20 Tid: 11:29:25

   Postat av: Anonym

Super


      Datum: 2013-07-20 Tid: 12:15:14

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback