justajbnovel

Ska vi gå och käka något?" Undrade Jermey efter en del gungande. "Det tycker jag" Svarade jag och log. Innan vi gick knäppte han ett kort på oss och gick sen till någon liten resturang. Vi slog oss ner och beställde, jag hade med mig barnmat åt Soph så det var lugnt för henne. "Jag tar pastan och ett glas bubbelvatten" Sa jag till servitrisen. "Jag vill ha samma som Kelsey" Sa Jazzy och jag skrattade. "Okej hon tar samma mat men ett glas mjölk" Sa Jermey. Hon nickade och gick där i från när alla hade beställt. Jag och Justin höll handen under bordet och han smekte min hand med sin tumme över handen. "Så Justin, har du tänkt att hälsa på Chaz och Ryan?" Undrade Jermey.

 

 

 

"Justin är verkligen glad nu" Berättade Jermey. Jag log mot honom. "Jag vet inte om det är fler som har sagt det här till dig men jag är glad att du finns i hans liv och att du verkligen har förändrat honom" "Det är många som har sagt det, men han har ju förändrat sig själv också, det är liksom inte på grund av mig riktigt." "Om inte du hade varit i hans liv så tror jag inte det skulle gå så bra för honom som det gör nu" Jag ryckte på axlarna och log. "Hur har förhållandet mellan er två varit?" Frågade jag försiktigt eftersom Justin inte riktigt berättat det. "Det är svårt, Jag fanns inte riktigt i hans liv i början heller men sen så fick vi mer kontakt och så, han accepterade när han skulle få syskon och så, han var jätte glad. Vi hade super bra kontakt tills hans liv gick utför. Han ville liksom inte ha något att göra med mig eller knappt någon annan. Han hörde aldrig av sig och när man väl ringde och han svarade så bråkade vi på telefonen, jag ville inte att han skulle kasta bort sitt liv. Kändis skapet förstörde allt just då för honom. Jag är ytterst tacksam till Scooter och Pattie som verkligen aldrig slutade försöka så dom fick in honom på skolan och ja resten vet du" Jag log. "Men vi försöker bygga upp relationen igen" Tilläggde han och vi kollade bort mot Justin som lekte med hans små syskon.

 

"Vi måste hem nu, klockan är mycket. Mamma är klar med maten snart" Ropade Jermey. Justin väntade in oss och han omfamnade mig snabbt i en kram och kysste mig på kinden. Jag gav honom Soph för jag hade nästan fått kramp i armen av att hålla henne så länge som jag hade gjort. Det dröjde inte speciellt länge förns vi var på deras gata och vi var utanför deras hus. "Jag kommer först" Jazzy fick en snabb fart uppför trappan och tog upp sina armar och visade att hon hade vunnit. Jag skrattade och vi gick in i huset och det luktade mat. Det luktade verkligen spaghetti och köttfärsås och magen började skrika efter mat. Skorna åkte av och alla placerade sig runt bordet.  Alla högg in dirrekt och det blev en tystnad runt bordet. Jag matade Sophie innan jag kunde började äta själv. "Jag är glad att ni kom hit, och att du äntligen kunde ta din tid Justin" Sa Jermey. Justin kollade bara på honom och åt sedan upp sin mat. Han ställde sig upp och tog med sig Sophie och gick upp på övervåningen. "Sa jag något fel?" Jag skakade på huvudet. "Han misstolkade det nog bara, han har en vana att göra det" Jag åt också upp min mat. "Tack så jätte mycket för maten, jag ska gå upp och kolla till honom." De nickade åt mig och jag dukade undan min mat. Jag gick in i sovrummet och Justin satt på sängen med sin telefon. Sophie låg i sin säng och jag gick in och satte mig brevid honom. "Justin" Suckade jag. "Han menade inget illa" Han suckade. "Det är bara att han tar upp allt det dåliga, "äntligen kunde du ta din tid" det känns som han inte fattar att jag inte har tid och ae jag vet inte, det känns som alla hatar mig bara" "Jag hatar inte dig Justin" En ljus röst hördes utanför sovrummet och vi fann Jazzy. "Kom gumman" Jazzy trippade in i sovrummet och Justin bärde upp henne i sin famn. "Jag vet att du inte gör det" Hon nickade och kramade om honom.

 

*

 

"Babe vakna" Han väckte mig nästan alltid på samma sätt genom att kyssa hela mitt ansikte. Jag fnittrade till och öppnade mina ögon. "Hej" svarade jag. "Hej" Han kysste mig. "Klockan är mycket och vi ska vara hos mormor och morfar snart" Jag nickade och satte mig upp i sängen. Justin gjorde lika dant fast han gick dirrekt upp ur sängen och började byta om. "Gillar du vad du ser?" Flirtade han. Jag nickade och bet mig i läppen för att reta honom en smula. Han blinkade åt mig och gick och tog upp Sophie när han var klar. Jag tog åt mig några kläder och gick in på badrummet och bytte om och även fixade mitt hår. På undervåningen så var det också tyst vilket måste betyda att det inte var någon hemma. Justin rynkade på hans panna och gick in i köket. Han tog upp en lapp och läste. "De är i affären" Jag nickade. Justin plockade fram lite frukost och vi satte oss och åt dirrekt. "Bor de långt här i från?" Undrade jag. "Nae, vi kan gå" Jag nickade. Det dröjde inte länge förns vi satte på oss våra skor. Vi fick låna en vagn av Jermey och Erin så vi kunde köra Soph där i istället för att bära runt på henne. Justin hade rätt att det inte var alls långt, han parkerade vagnen nedanför ingången och tog sedan upp Sophie i hans famn och vi ringde på dörren. En liten äldre dam öppnade dörren. "Justin" Hon blev överlycklig och jag log stort. "Och du måste vara Kelsey" Jag nickade och kramade henne. "Jag är Diane och detta måste vara lilla Sophie" Jag skrattade och nickade. Vi gick in och Pattie och vad jag antog var hans morfar kom också ut i hallen. "Hej på er" Hälsade Pattie. "Hej" Log jag. "Jag är Bruce" "Kelsey" Vi kramades lätt och han hälsade på Justin och kramade om honom. "Jag har saknat dig grabben" "Jag dig morfar" Pattie höll i Sophie så han hälsade lite lätt på henne där.

 

"Justin du kan ju visa Kelsey ditt rum så ska vi ta fram lite fika" Justin nickade åt Diane. "Kom" Han tog min hand och visade nedervåningen först. Det var verkligen så gulligt vanligt hus. Han ledde mig upp för trappan och han visade mig toaletten. Där Pattie brukade sova och där Bruce och Diane sov. "Vill du se det bästa?" Frågade han och jag nickade. "Här sov jag" Han öppnade en dörr och det var ett litet pojkrum med en liten säng och blåa väggar. "Aw" Sa jag och kollade runt. Han hade gamla afficher kvar. På hans skrivbord låg de kort som han hade satt upp. "Är det Jazzy eller Jaxon som fötts här?" "Jazzy" Svarade han om ett kort där, Jermey, Justin, Erin och Jazzy var med på som var nyfödd. Jag nickade. "Ungar kom ner" Justin tog min hand igen och vi gick ut på altanen där de satt. "Jag hoppas ni tycker om tårta" Sa Diane och jag nickade och log. "Självklart" Jag och Justin satte oss ner brevid varandra och Diane var snabb med att ställa sig upp och skulle ta kort på oss. "Justin kan du vara normal för en gång skull?" Skrattade Pattie. Justin kysste min kind i stället på kortet. Dom himlade med ögonen åt Justin och jag bara log.
  Hela hans familj som jag träffat var verkligen underbara. Jag och Justin drog på oss våra skor för att vi skulle gå över till Chaz. Justin var otroligt nervös, det kunde man verkligen se på honom. Jag tror att Chaz och Ryan visste att Justin var i Stratford men inte att han faktiskt skulle hälsa på dom. "Vi ses sen då" Sa jag och kysste sedan Soph på hjässan eftersom Pattie skulle vara barnvakt så länge vi var över där. Justin var stel när vi var på väg han sa inte särskilt mycket men han höll min hand hårt. Justin stannade framför ett huso ch jag förståd att det var Chaz hus. Vi gick upp för hans trappa och jag ringde på åt Justin. Det dröjde inte länge förns en kille i våran ålder öppna. Han stod stilla och kollade på Justin men jag tror varken jag eller Justin hann reagera förns Justin fick en rak höger i ansiktet.