justajbnovel

Last Chapter:
"Så vi är hemma, får jag se nu?" Sa jag och satte Alex på trappan. Jag drog upp hennes byxa och såg att hon hade lite skråmor på knäna. "Mamma blåser lite på dom, sen ska du se att det blir bra" Sa jag och började blåsa. "Mår du bättre" Hon nickade glatt. "Mamma vem är han?" Jag vände mig hastigt om och se Justin stå med händerna i fickorna.

                                            

"Hur läng-" Han jag börja innan han avbröt. "tillräckligt, men snälla förklara." "Okej vi går in" Sa jag och öppnade dörren. "Alex kan du stanna på ditt rum max fem minuter, vi går bara ut på altanen okej?" "Okej" Sa hon glatt och sprang i väg. Jag gick ut på altanen med Justin efter mig. Vi slog oss ner på stolarna vid bordet. "Nå?" Frågade han. Jag kunde inte prata, jag fick liksom inte ut något. "Är hon din dotter?" Frågade han till slut. Jag nickade försiktigt. "Hur gammal är hon då?" Frågade han. "Fyller 3 om två veckor ungefär" Han nickade och kollade ner i sina händer.
Fattade han inte att hon var hans?. "Var du otrogen mot mig?, eller vem är pappan?" Frågade han. Jag suckade åt honom. "Så du var otrogen, tack för den" Sa han surt. "Du fattar inte eller hur?" Frågade jag. "Förstå vad?" "Justin, Det är din dotter, det var därför jag stack, jag vågade inte berätta" Sa jag och kände att tårarna började rinna ner från mina kinder. Jag hade äntligen fått modet att säga det men grejen är om Justin inte hade varit utanför mitt hus hade jag inte sagt det. "V-va?" Stammade han fram. "Det kan inte stämma" Stammade han fram åter igen. "Jo, det gör det, vi hade det där på vår ettårsdag, två månader senare fick jag reda på att jag var gravid min mens hade inte kommit och jag förstog att jag blivit gravid eftersom vi inte använde något skydd, det hade också gått så lång tid så det var försent med abort, sen skulle du flytta till Atlanta och ja, det ända rätta var att åka" Sa jag och kollade återigen ner i golvet.
"Jag tror jag måste gå" Sa han och lyfte sig upp och jag reagerade inte förns jag hörde dörren smällas igen.

Justins Perspektiv:
"Justin, Det är din dotter, det var därför jag stack, jag vågade inte berätta" Vänta va?. Min dotter?. "V-va?" Stammade jag fram av chocken. "Det kan inte stämma" Fortsatte jag sedan. "Jo, det gör det, vi hade det där på vår ettårsdag, två månader senare fick jag reda på att jag var gravid min mens hade inte kommit och jag förstog att jag blivit gravid eftersom vi inte använde något skydd, det hade också gått så lång tid så det var försent med abort, sen skulle du flytta till Atlanta och ja, det ända rätta var att åka" Sa hon. Jag var i chock, allt började falla på plats, "Jag tror jag måste gå" Mumlade jag fram och gick snabbt ut ur huset. Det kan inte stämma även fast det låter så troligt. Jag en dotter?, knappast. En dotter?. Nejnejnej. Jag har en karriär, det här kan inte stämma. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag visste inte vad jag hade för känsla i kroppen. Var jag arg, besviken, glad,ledsen, orolig? Jag visste inte. Det var någon känsla jag aldrig känt förut.

Vad ska hända nu då?. Jag kan ändå inte tro på det. Jag måste få reda på om det verkligen är sant. Ett faderskaps test? är det sånt man tar då?. Jag är 18 år, och har en tre årig dotter? Vad är det här?. Hur skulle Selena reagera på detta?. Jag hade ju faktiskt en flickvän Selena, även fast det är lite upp och ner mellan oss så är hon ändå min flickvän. Skulle hon göra slut med mig, skulle hon vilja att vi skulle söka vårdnad för ja vad nu min "dotter" heter. Jag vet inte ens det. Jag satte mig ner utanför Mormors och Morfars hus för att andas. Andas ut, var det ända som kändes som det rätta nu.

"Justin varför sitter du här?" Mamma kom ut på trappan. "Det har hänt en grej" Sa jag och la huvudet i händerna.
"Vad har hänt?" Frågade hon. Jag kunde berätta allt för min mamma. Hon var den ända som skulle förstå mig. "Jag har träffat på Kimberly" Började jag. "Kimberly Hamilton?" Frågade hon förvånat. "mmh" Sa jag. "Har ni gjort något, har du fått känslorna tillbaka?" Frågade hon. "Njae, eller det är inte det som är grejen" Sa jag. "Vad är grejen då" "Varför hon flyttade" Sa jag. "Och det var?" Fortsatte hon. "Hon har en dotter, hon flyttade för att hon var gravid, gravid med mitt barn också" Mamma drog in ett djupt andetag. "Men Justin då" Sa hon och drog in mig i en moderlig kram, jag kände att tårarna började rinna ner för mina kinder. Jag grät aldrig, har inte gråtit sen Kimberly drog och nu gråter jag igen.

"Mamma vad ska jag göra?" Frågade jag. "Jag tycker du ska prata med Kim, ni måste lösa något. Jag var också tonårsmamma, jag kanske borde prata med Kim, vill du det?" Frågade hon. Jag nickade försiktigt och hon pussade mig på pannan innan hon gick in i huset. "Justin du kan inte sitta här hela tiden, kom jag har gjort te" Sa mamma och räckte en hand till mig. Jag tog handen och hon hjälpte mig upp på traven. Jag gick in i köket och tog en klunk av mitt te. Jag satte mig ner i stolen och bara stirrade rakt fram. Var det verkligen sant?. Hade jag en dotter?. Det låter sant, men det är så himla overkligt. 

Ni får en kortis nu, men det blev något iaf.. Justin vet om att han har en dotter men fortfarande lite osäker... hmm vad händer här näst?. 

Komentera :)