Chapter 22 - Kinda weird
Last Chapter:
”Kanske är det bra för mig, jag vet inte Kelsey” Han ställde sig upp och han började bli stressad. ”Okej jag vill inte att du ska ge upp det för abort, vill du verkligen det Kelsey? Visst jag kanske inte är det bästa alternativet för en pappa, men vem är den bästa? Du kan ha barnet hemma hos dig i början och jag kan komma och hälsa på, tänk Kelsey” ”Justin det är mitt val, jag vet inte riktigt vad som har flugit i dig. Men det är mitt val och Justin vi är inte det bästa alternativet för det här barnet, vi är inte det. Vi skulle kunna ge den en så bra familj och den skulle ha det så mycket bättre än med oss Justin, vi är inte ens en familj, du ska på världsturne, hur ska du kunna hälsa på, du måste tänka realistiskt Justin” Han suckade och drog händerna genom hans hår.
Vi satt tysta för ett tag. Jag kunde inte riktigt förstå varför han ville att jag skulle behålla det. Det var det minsta jag trodde om honom att han skulle vilja det. "Kan du ge mig en bra anledning till varför inte" Sa han. "Verkligen, har jag inte gjort det tillräckligt?, Jag är inte redo, det är ett bättre val för barnet med en stabil riktigt familj, är det verkligen bra för barnet att ha föräldrar som hatar varandra?" Frågade jag. "Åh trevligt så hatar du mig också" Jag himlade med ögonen. "Okej jag överreagerade, men du vet vad jag menar Justin. Du kommer att ångra dig och du kommer att tröttna" "HUR VET DU DET KELSEY, DU KÄNNER INTE MIG" höjde han rösten åt mig. Jag blev chockad över att han praktiskt taget skrek. "Justin, du går på fest hela tiden, du tar hem olika tjejer nästan varje natt." Han skakade på huvudet. "Det var jag förut, och du vet att jag försöker förändras, du sa att du trodde på mig" Suckade han. "Jag gör det" "Det verkar ju inte som det" Jag drog ut en suck.
"Vilken dag är det beräknat?" Frågade han. Jag svalde. "22 december" Han nickade. "Har du några mer bilder från ultraljud?" Fråga han. Jag nicka återigen och ställde mig upp och gick till min byrå där jag tog fram kopierna och gav till honom. "Tack" Log han. Jag nicka och kollade på honom när han satt och kolla på bilderna. Han log smått. "Vet man kön?" frågade han. "Ja, men jag sa att jag inte ville veta" Han nickade. Han var så konstig, han kunde gå ifrån en idiot till hur snäll som helst på bara någon sekund. "Vad tror du?" Frågade han. "pojke" Log jag. "Jag tror tjej" Jag skratta till. Han log stort. Han la bilderna i plånboken. "Så, hur blir det då?" Frågade han. Jag ryckte på axlarna. "Jag tänker inte bestämma nu" Sa jag. "Det förstår jag men du kan väl tänka på vad jag sagt i alla fall. Du vet vad jag vill och jag hoppas det hjälper något för jag lovar att jag kommer att hjälpa till och jag antar att dina bröder kommer att hjälpa till, min mamma skulle också kunna hjälpa till" Jag nickade. Han var verkligen seriös. "Jag ska tänka på det Justin, jag tänker och överväger varje dag." Han nicka. "Sköt om mig, jag hör av mig och vi kanske kan ses en gång innan jag sticker på turne, och hör av dig om något hänt eller något bestämt dig" Jag nickade. "Jag lovar" han ställde sig upp. Han kysste min hjässa och jag stelnade till.
Jag blev jätte förvånad. Han var så knepig. Jag förstod mig inte på honom, hur han kunde gå ifrån ett svin, vara jätte arg till att bli gullig? Jag hörde hur yttedörren stängdes och jag la mig ner i sängen samtidigt som jag tryckte kudden brevid mig mot ansiktet och skrek i den. Jag var frustrerad som vanligt för jag visste inte vad jag skulle göra och allt kom bara närmare och närmare. Det knackades på dörren och jag suckade. "Kom in" Ett skratt lämnade Alex munn och jag satte mig fort upp. "Alex" sa jag lite överasskat. Jag hade vart hundra på att det var Lucas som skulle komma in. "Hej" Log han. "Lucas sa att jag skulle kolla till dig, han fick bråttom för han skulle åka och hämta Brian och Allison" "Jaha" Han kollade ner på sina fötter. "Åkte han efter Justin eller?" Frågade jag. "Eh, aah" Svara han. Jag nickade. "Du får komma in på rummet, alltså, om du vill eller asså du behöver ju inte stå i dörröppningen" Det där kom ut alldeles konstigt. "Eh asså, ja om du vill och det är okej" Han var lika hackig han. Jag log och nicka.
Han satte sig på säng kanten. "Gick det bra med Justin då?" Frågade han. "Jadå, han är ju lite som han är" Flinade jag. Han skratta till. "Jo ett rykte har han ju i alla fall" Jag log smått. "Ska du sova över här i natt eller?" Frågade jag. "Aah, min lilla syster skulle ha sleep over så jag rymmde huset" Jag skratta till. "Jag förstår" Han skrattade. Jag fingrade på min mage i tystnad. "Du har ju blvit ganska stor nu i alla fall" Sa han. Jag nickade. "Ja, jag kommer inte i några kläder, jag känner mig så ful" Suckade jag. "Nej då, det är du inte" Log han smått. Jag log tillbaka lite smått samtidigt som jag rodnade. "tack" Han log han med. "Du kan få känna om du vill, det är rätt coolt när den sparkar" Jag drog upp tröjan och han satte sig närmare och la handen på magen. Jag ryste till av hans beröring. "Här" Sa jag och ledde honom rätt. "Wow" Sa han. Jag log. "Häftigt va?" Undra jag. Han nicka samtidigt som han kollade ner på magen. När han vinkla upp huvudet var våra ansikten farligt nära varandra. De fördes sakta fram och när vi var på väg att mötas i en kyss så hör vi hur ytterdörren öppnas och vi båda ryckte till.
"Hemma" Ropas det och Alex ställde sig upp. "Här inne" ropade jag. "Hej Kels, allt bra?" Frågade Brian. Jag nicka. "Och med dig Alex?" Frågade han. Alex nickade. "Hej Kelsey och Alex" Allison vinkade vid dörröpningen. "Heej" Svarade jag. "Kom Alex" Ropade Lucas. Han nickade och klev ut ur rummet. När alla lämnat mitt rum satte jag mig sagt upp och tog mina fingrar till mina läppar. Vi var nära att kyssas. Jag och Alex?. Men jag kände en besvikelse när dörren öppnats, det var som om jag ville kyssa honom. Det pirrade faktiskt i mig när jag tänkte på det. Men Alex?. Han som jag känt så länge, och Lucas bästa vän. Jag skakade bort tanken och la mig under täcket. Jag drog av mig mina mjukisbyxor och min tröja samt knäppte av mig bhn. Jag böjde mig fram till sänglampan och släckte den. Jag vände och vred på mig, till slut så somnade jag och drömmarna tog över min värld.
Alex och Kelsey? :o
Komentera ;).
Förlåt för små gifs och rätt kort kapitel men min dator laggar seriöst sönder!
wäää
Hello bloggen, jag ligger helt död i min pojkvänssäng. Har åkt på att bli sjuk, igen suck. Har svin tråkigt och väntar på att min pappa ska komma och hämta mig så han kan skjutsa hem mig. Ett kapitel kommer idag iaf, men måste komma hem först så jag kan fortsätta skriva på kapitel 22 ;).
Men kan någon tipsa mig om noveller?. Har så tråkiiiigt! Tack puss!
Engelska eller svenska spelar ingen roll!
Men kan någon tipsa mig om noveller?. Har så tråkiiiigt! Tack puss!
Engelska eller svenska spelar ingen roll!
Chapter 21 - I dont want you to do it
Last Chapter:
"Nej men du försvarar ju honom" "Ja för han var inte dum, vi pratade han är faktiskt pappan till det här barnet, och om jag väljer att behålla barnet som ni också vill så kommer Justin BIEBER att vara i mitt och det här barnets liv för evigt, så jag är ledsen, men ni kommer inte undan med honom i sånna fall" "Mhm du kanske ska göra abort dåra" Sa Lucas och jag kollade chockat på honom. "Kanske det, för ni är ju inte något jävla stöd i alla fall" Jag ställde mig fort upp och drog på mig mina skor. "Kelsey" Ropade de och ställde sig upp. Jag sket i dom och öppnade dörren och sprang utanför och möttes av kamerablixtar från gatan som stog och tog kort. "Va fan" Mumlade jag och täckte mitt ansikte. Jag satte mig fort i bilen och körde i väg. Jag såg Brian och Lucas från trappan som skrek på mig medans de täckte sina ansikten. Jag parkerade i någon flik och brast ut i gråt över ratten, jag visste inte vad jag skulle göra.
"Nej men du försvarar ju honom" "Ja för han var inte dum, vi pratade han är faktiskt pappan till det här barnet, och om jag väljer att behålla barnet som ni också vill så kommer Justin BIEBER att vara i mitt och det här barnets liv för evigt, så jag är ledsen, men ni kommer inte undan med honom i sånna fall" "Mhm du kanske ska göra abort dåra" Sa Lucas och jag kollade chockat på honom. "Kanske det, för ni är ju inte något jävla stöd i alla fall" Jag ställde mig fort upp och drog på mig mina skor. "Kelsey" Ropade de och ställde sig upp. Jag sket i dom och öppnade dörren och sprang utanför och möttes av kamerablixtar från gatan som stog och tog kort. "Va fan" Mumlade jag och täckte mitt ansikte. Jag satte mig fort i bilen och körde i väg. Jag såg Brian och Lucas från trappan som skrek på mig medans de täckte sina ansikten. Jag parkerade i någon flik och brast ut i gråt över ratten, jag visste inte vad jag skulle göra.
Att min sommar blev pretty much bortspolad var inget att ta i. Jag satt för det mesta inne, eller hängde med mina bröder eller Allison. Idag var det 28 september så jag var några dagar över 6 månader. Min mage var hur stor som helst tyckte jag. Allison sa att jag överdrev men jag vet inte. Jag har haft kontakt med Justin då och då på sms för han undrat hur jag haft det och om jag har bestämt mig. Jag har väl kommit med ganska dåliga nyheter till honom då jag inte vet hur jag ska göra. Hans album hade släppts och om jag ska vara ärlig kan jag inte sluta lyssna på det. Om någon vecka eller två skulle hans turné börja hade han sagt men jag hade inte pratat med honom på 3 veckor. Julia har jag inte jätte mycket kontakt med, vi har bråkat rätt mycket men hon var här för en vecka sedan, men vad som än händer så har hon lovat att bevara ”hemligheten”. Snart var det oktober vilket betydde att det snart var min födelsedag, jag fyllde äntligen arton år och jag kunde inte vara lyckligare. Jag vet inte varför men det kändes stort på något sätt, jag längtade. För visso var det kanske tre veckor kvar så lite fick jag allt vänta.
Jag hade träffat min rådgivare ett par gånger och även varit på två mer ultraljud, jag har kunnat få reda på kön men känner att jag inte vill det. Det hjälper att vara hos rådgivaren men det gör mig kluven. Jag vet ju inte som sagt, jag vill ge det bästa, vilket jag inte är säker att det är hemma hos mig. Jag är snart arton år och mitt barn skulle kunna få en sådan bättre plats men samtidigt så är det svårt. Alla säger att jag kan klara det, men jag vet inte. Jag är helt lost. Jag vet att jag skulle få hjälp men att veta att jag blir ”Ensam”. Visst Justin skulle kanske hjälpa till i början, men vad skulle hända när han tröttna?. Jag tror på att han vill leva ute, han är i sina bästa år och behöver inte ett barn. Jag reste mig upp ur sängen för första gången på dagen och drog på mig ett par mjukis byxor eftersom det är det ända jag får på mig. Visst gravida jeans finns ju men känner inte riktigt för att gå runt i det. Jag fick till slut på mig mina uggs efter svårigheter och gick ut ur mitt rum för att kolla vad folk håller hus. Samtidigt som jag var på väg mot köket hörde jag Alex och Lucas röster. ”Ska vi beställa pizza eller?” Frågade Alex. ”Jag vet inte Kelsey är så emot det, hon tror att hon ska bli smäll fet efter graviditeten” Alex fnös. ”Jag är här okej” Sa jag.
Båda vände sig om med ett flin. ”Åh hej Kelsey” Jag himlade med ögonen åt dem. ”Beställ pizza, jag är svin hungrig” De skratta åt mig. Brian och Allison var inte hemma idag de var på middag med Allisons föräldrar. Dem har tydligen snackat om att de ska gifta sig snart, jag tycker de tar de lite fort fram, men visst om de älskar varandra så är det väl inget tvivel. ”Vill du vara med på tv spel Kels?” Frågade Alex. ”Nej” Sa jag och rynkade på näsan och gick in i köket som jag skulle från början. Min mobil pep till och jag lutade mig över diskbänken och drog upp telefonen.
Från: Justin Bieber
Till: Kelsey Jones
Hej Kelsey. Är i La igen, tänkte att vi kunde prata face to face igen. Kan jag komma över senare?
Från: Kelsey Jones
Till: Justin Bieber
Visst kom du. Ska bara förvarna Lucas och så där, men det blir väl bra.
Från: Justin Bieber
Till: Kelsey Jones
Okej det blir bra, smsar när jag är på väg eller något!
Jag la ner telefonen i fickan igen och gick in i vardagsrummet igen. ”Lucas” Sa jag och han vände på sitt huvud. ”Justin kommer sen, vi ska bara prata han sticker sen jag lovar” berättade jag. ”Okej, men inte länge” Jag nickade. Återigen gick jag in i köket och rotade runt lite i kylskåpet och tog till slut ut juice paketet och hällde upp det i ett glas. ”Vi har beställt nu” Ropade Alex. ”Tack” Ropade jag tillbaka och drack upp juicen. Jag ställde glaset på diskbänken och gick in på mitt kära rum igen. Jag startade igång min dator och placerade mig på min säng. Jag la mig på magen med datorn framför mig och loggade snabbt in på twitter. Att jag hade fått nästan 50.000 följare bara för att Justin la upp den där bilden var ganska sjukt. Jag skrev ändå aldrig något nödvändigt. Det ringde på dörren och jag hoppades på att det var pizzan. Jag ställde mig upp och gick ut i hallen men Lucas hade hunnit före. Jag ställde mig i bakrunden och när han öppnade dörren så var det Justin. Snabbt gick jag fram. ”Passa dig okej?” Sa Lucas. Justin tog upp händerna i försvar och jag drog bara med honom till mitt rum. ”Wow, easy tiger” Skämtade han.
Jag himlade med ögonen åt honom. Jag placerade mig i sängen och han slog sig ner i min fåtölj. ”Så hur har du haft det på sommarlovet då Kelsey?” Frågade han. ”Sommarlov, kommer du ihåg att vi gick ut skolan?” Frågade jag. Han skrocka till. ”Sommaren då?” Fråga han. ”Bra” svara jag kort. ”Själv?” Frågade jag. ”Bra” Jag skratta kort. ”Kelsey Pizza” Lucas la in pizzan och läsken och stängde sedan dörren dirrekt. Jag ställde mig fort upp. ”Din mage har ju växt i alla fall.” Skratta han. ”Tell me about it” Sucka jag. ”Äh” ”Pizza?” Frågade jag. ”Sure” Jag la ner den på sängen och som den bästa pizzerian vi beställer ifrån så har de redan skärt bitarna. ”Ta för dig” Sa jag och öppnade locket. Han sträckte sig och tog en bit. ”Så har du kommit fram till något mer?” Frågade han med munnen full av mat. ”Nae, jag vet helt enkelt inte Justin” Suckade jag. ”Får jag säga vad jag tycker, utan att skrämma upp dig?” Frågade han och jag nickade stelt. ”Jag tycker du ska behålla barnet” ”Jasså varför?” ”Jag tror du kommer ångra dig, speciellt när du väl har fött, och jag vill att du ska göra det, jag vill ha kontakt med vårat barn” Jag svalde. ”Vill du verkligen det Justin, på riktigt, jag tror faktiskt inte på dig” Justin suckade.
”Kelsey” Suckade han. ”Justin, du är arton år, du är på väg mot stort igen, ditt album har blivit jätte stort och du ska på din väntande världsturne som faktiskt blev utsåld, du lever i dina bästa år, du kan få tjejer över allt, du vill inte ha ett barn” ”Kanske är det bra för mig, jag vet inte Kelsey” Han ställde sig upp och han började bli stressad. ”Okej jag vill inte att du ska ge upp det för abort, vill du verkligen det Kelsey? Visst jag kanske inte är det bästa alternativet för en pappa, men vem är den bästa? Du kan ha barnet hemma hos dig i början och jag kan komma och hälsa på, tänk Kelsey” ”Justin det är mitt val, jag vet inte riktigt vad som har flugit i dig. Men det är mitt val och Justin vi är inte det bästa alternativet för det här barnet, vi är inte det. Vi skulle kunna ge den en så bra familj och den skulle ha det så mycket bättre än med oss Justin, vi är inte ens en familj, du ska på världsturne, hur ska du kunna hälsa på, du måste tänka realistiskt Justin” Han suckade och drog händerna genom hans hår.
Stoppar här, hinner inte mer tyvärr!
KAPITEL IKVÄLL
Chapter 20 - Oh really?
Last Chapter:
Han tog det och kollade på det länge. Jag kunde faktiskt se en tår rinna ner från hans kind. Han torkade snabbt bort den men jag hann se den. Jag log mot honom. "Tack" Sa han. "Så lite" Log jag. Han kollade i sin plånbok och la ner fotot. Han tog upp ett foto också. "Det här är jag och min pappa" Sa han. Jag log och tog kortet. Han var så liten. "Kelsey" Sa han. Jag nickade och kolla upp mot honom. "Kan du lova mig en sak?" Frågade han. "Beror på vad det är" Log jag. "Kan du lova mig att inte stänga mig ute?" Jag stelna till men nickade till slut. "Kan du säga till när du får reda på något, eller när du har bestämt något, kan du lova det?" Jag nickade igen. På något sätt hamnade mitt huvud på hans axel och det blev en tyst men skön stämning och ingen sa något utan vi kollade bara på vattnet.
Solen var helt nere och det började verkligen bli sent. Ingen hade sagt något på någon timme, det kändes konstigt men det var skönt. "Kelsey" Sa Justin. Jag nickade. "Klockan är två, du borde gå hem, dina bröder är nog väldigt oroliga" Jag nickade mot hans axel. Jag ställde mig upp och han gjorde lika dant efter mig. "Det var skönt att prata" Log jag. Han nicka. "Jag håller med, och tack" Log han. Jag vet inte vad som hände men båda rykte i kropprna för vi skulle kramas men vi kom åt fel håll så jag börja skratta. "Okej" Skratta han och omfamnade mig i en kram. "Jag kom på att vi ska åt samma håll nu" Sa han. Jag skratta igen. Vi rörde oss mot vägen och jag log smått. "Tack för att du ville prata" Log Justin. "Vi var ju tvugna någon gång eller hur?" Frågade jag. "Antar det" svarade han. Vi var snart framför mitt hus igen och han stannade framför mig. "Så, tack igen" Sa han. Jag log. "Och tack för att du sa förlåt" Log jag. Han nicka. "Får jag ge dig en kram eller?" Frågade han och jag skratta och slog till honom löst.
"Jag tar det som ett ja" Jag skratta igen och han omfamnade mig i en kram. "Sköt om dig Kelsey" Log han. "Detsamma Justin" Han vände sig om och gick sin väg hemmåt. Han vände sig om och vinka och jag log smått och vinkade tillbaka och gick sedan upp för min trappa till mitt hus. Jag smög in försiktigt och var på väg in till mitt rum. "Tänk inte ens tanken" Jag grimarserade åt mig själv. Jag suckade förbaskande åt mig själv. "Kom hit" Jag himlade med ögonen och gick in i vardagsrummet där jag fann Lucas sitta i stolen. "Var det bra med Julia?" Frågade han. Jag suckade. "Väldigt roligt var det" Log jag. "Spela inte dum" Suckade han. "Varför var du ute med Justin Kelsey?, har han inte gjort tillräckligt med skada?" Frågade han. Jag sucka och himlade med ögonen. "Sluta himla med ögonen åt mig." "Vi behövde prata, so what?" "I över 5 timmar?" Frågade han. Jag ryckte på axlarna. "Spelar det någon roll?" Frågade jag. "Ja det gör det Kelsey, gå och lägg dig så snackar vi om det här när Brian är hemma imorgon också" Jag grymtade till och smällde igen dörren hårt till mitt rum.
Jag la mig på magen i sängen och rotade fram min dagbok. Hej igen. Justin kom och plingade på idag. Han ville prata, det var inte sån dum ide som jag först trodde det skulle vara. Vi pratade länge och det var lätt och skönt att prata med honom faktiskt. Jag tror vi förstod varandra bra. Samtidigt som det var svårt, och lite ledsamt så hade vi det roligt. Den här kvällen gjorde dock mitt val svårare du vet. Han är ju pappan, och jag kunde inte lista ut vad han ville. I början lät det som han inte ville ha det, men i slutet så lät det som det. Jag önskade att han kunde givit mig ett bra svar, men han är väl lika osäker som mig antar jag. Jag har fortfarande inte bestämt mig och det är mindre än hälften av tiden kvar. Jag önskade att mitt svar skulle ramla ner från himlen och det skulle hamna i mitt knä, men det var väl inte så lätt, sådan tur skulle jag inte få. Att det skulle vara så svårt, mina bröder sa att det skulle komma med tiden, men vilken tid?. Nu måste jag verkligen sova, skriver i dig igen.
Love Kelsey! , Jag slog ihop dagboken och la mig ner under täcket och släcka sänglampan och stängde ögonen och tog mig till drömmarnas värld.
*
Det knackades på min dörr och jag satte mig upp och tog mig för huvudet. "Vakna Kels och kom ut" Jag suckade och visste vad som var på gång. Jag satte mig upp och drog på mig ett par mjukis byxor och gick sedan ut ur rummet. "Köket" Hörde jag tyvärr Brians röst. Jag steg in i köket och Lucas och Brian satt på varsin stol och Lucas telefon låg på bordet som visade bilden Justin lagt upp på mig. "Vad är det här?" Frågade Brian. "Ja vad ser det ut som?" Frågade jag. "Skärp dig" Sa Lucas. "Varför gick du och träffade Justin, sa till Lucas att du skulle träffa Julia och dessutom inte säga något?" Frågade Brian med en arg ton. "För att ni obviosly inte hade låtit mig gå ut och prata med honom så jag gjorde väl det i smyg" Suckade jag. "Och du trodde att vi inte skulle få reda på det, dessutom om det här fotot har tagits?" Frågade Lucas. "Jo, men då hade jag ju redan pratat med honom eller hur?" Frågade jag. "Skärp dig med din ton Kelsey" Sa Brian. "Har vi inte varnat dig tillräckligt om honom?" Frågade Lucas. "Uppenbarligen inte, han var snäll igår"
"Oh really?"
"Åh verkligen?, han ville väl bara ligga med dig igen dåra" "Kan det bli värre då Brian, jag är ju redan gravid eller hur?" "Så du har gått och blivit kär i Justin Bieber eller vad är det på tal om?" Frågade Lucas. "Har jag ens sagt det?" utbrast jag. "Nej men du försvarar ju honom" "Ja för han var inte dum, vi pratade han är faktiskt pappan till det här barnet, och om jag väljer att behålla barnet som ni också vill så kommer Justin BIEBER att vara i mitt och det här barnets liv för evigt, så jag är ledsen, men ni kommer inte undan med honom i sånna fall" "Mhm du kanske ska göra abort dåra" Sa Lucas och jag kollade chockat på honom. "Kanske det, för ni är ju inte något jävla stöd i alla fall" Jag ställde mig fort upp och drog på mig mina skor. "Kelsey" Ropade de och ställde sig upp. Jag sket i dom och öppnade dörren och sprang utanför och möttes av kamerablixtar från gatan som stog och tog kort. "Va fan" Mumlade jag och täckte mitt ansikte. Jag satte mig fort i bilen och körde i väg. Jag såg Brian och Lucas från trappan som skrek på mig medans de täckte sina ansikten. Jag parkerade i någon flik och brast ut i gråt över ratten, jag visste inte vad jag skulle göra.
Chapter 19 - I dont want it to be like that
Ska du utomlands med Alex?" frågade jag. "Jag vet inte, vi funderar på att inte göra det ändå, men vi får se" Sa han. Jag nickade. "Vart skulle ni åka i sånna fall då?" Fråga jag. "Europa skulle jag gissa på" svara han. Jag nicka imponerat. "Kommer Alex hit idag?" Frågade jag. "Japp, ikväll" Svarade han. Jag nickade. Det ringde på dörren och vi kollade båda fundersamt på varandra. Jag undrade om det var Brian som hade matkassar i händerna så han kanske inte kunde öppna, fast sen så kom jag på att det kan vara Julia. "Det kanske är Julia" Mumla jag och gick fort till dörren. Jag öppnade den snabbt och stelnade till när jag såg hans ansikte. "Justin"
Justins Perspektiv:
"Bra jobbat Justin" Sa Scooter. Jag log och nickade. "Jag är så stolt över dig gubben" kramade mamma mig. Jag log stort. "Tack". Det dröjde in länge förns vi var på väg därifrån och mamma skulle följa med mig hem. Chauffören parkerade utanför mitt hus och jag och mamma klev ur bilen. När vi kom in i huset satte jag mig i fotöljen och mamma i soffan. "Vi hann inte prata för några dagar sedan så jag tänkt att vi skulle göra det nu" Började hon. Jag nicka. "Har ni någon kontakt du och Kelsey?" Frågade hon. Jag skakade på huvudet. "Har du någon aning om vad hon tänker göra?" frågade hon igen. "Nae" svarade jag. "Vill du inte veta?" Jag ryckte på axlarna. Det ville jag väl. "Justin tänk efter lite" Sa hon och kysste mig på min hjässa och sen lämnade hon huset. Jag la mig till rätta på fotöljen. Jag visste inte riktigt vad jag ville, jag ville veta hur hon tänkte göra självklart. Men om hon skulle behålla det visste jag inte om jag ville vara delaktig. Skulle det inte förstöra min karriär?. Jag var inte redo. Jag har hela mitt liv framför mig. Men, det var en sak, allt det jag gick igenom när jag var liten.
*
Jag stog nu utanför hennes hus. Jag var tvungen att prata med henne. Jag ringde på och jag hoppades på att det var hon som skulle öppna. Som jag hoppats så var det hon. Hon stelnade till. "Justin?" Jag nickade och svalde. "Vad gör du här?" Viskade hon. "Det är papz utanför, får jag komma in?" Frågade jag. Hon nickade. "Min brosa är där inne, han kommer få damp" Visk skrek hon. "Kan vi bara prata?" Frågade jag. "Fine" Sa hon. "Vi går ut den vägen, ta av dig skorna och ta med dom" Sa hon. Jag gjorde som hon sa. "Lucas det var Julia, vi går till stranden" Sa hon. "Okej" Ropade han. Vi gick ut på deras altan och sedan ner för deras gräsmatta. Vi gick ut genom någon grind och promenerade sedan en bit till stranden. "Varför är du här?" Frågade hon. "Jag vill bara prata, och förlåt för paparazzis utanför ditt hus" Suckade han. Hon nicka. Vi placerade oss i sanden. "Vet du hur du ska göra?" Frågade jag försiktigt. Hon skakade på huvudet. "Jag har ingen aning, jag har kollat med en adoptivrådgivare och sen kollat på lite familjer" Jag svalde. När hon sa det så kändes det inte alls rätt.
Kelseys perspektiv:
Jag förvånades över hur lätt det helt plötsligt var att prata med honom. "Men jag vet inte, jag tror inte jag är redo" Sa jag. Han nicka. "Jag såg dig på tv" Sa jag helt plötsligt. Han vände blicken mot mig. "Det var modigt" Log jag. Han log tillbaka. "Tack" Svarade han. Vi satt i en tystnad. "Jag tror på dig" Sa jag. "Vad?" Frågade han. "Att du kan förändras" Log jag. "Tack Kelsey" Jag log smått. "Du vet" Började han. "Jag har tänkt lite, jag har ju inte vetat vad du ska göra och det här känns ganska sjukt för mig. Men." Han pausa. "När jag var liten så" Han kom av sig. "Jag växte upp utan en pappa och det var väldigt svårt för mig, vi har en god kontakt nu och så men jag antar att jag" Han pausa igen och jag log mot honom. "Jag antar att jag inte vill att det ska vara samma sak nu" Sa han och jag stelnade till. "Men jag vet inte" Sa han sen. Jag svalde och nicka. "Jag växte också upp utan min pappa kan man säga" Sa jag. "Bor de inte hos dig som du sa?" Frågade han förvirrat. "Nej, jag ljög" Sa jag. Han rynkade på pannan. "Min mamma bor inte heller med mig, det är bara jag och mina bröder, de tar hand om mig" Sa jag och han satt med öppen mun. "Mina föräldrar dog för ett år sedan" Sa jag. "Jag är ledsen Kelsey" Sa han. "Va inte det. De var ändå idioter du vet. Jag har inte ett ända bra minne med dom, de brydde sig inte om oss, vi fick kanske allt vi pekade på, de var rika och de var väl allt de brydde sig om, det var många som var avundsjuka på oss men du vet jag var avundsjuk på alla andra som faktiskt fick kärlek från sina föräldrar"
Han log snett. "Jag är ledsen, men varför ljög du för?" Frågade han. "Vet inte" suckade jag. "Men var det inte du som sa att du inte ville ha något med varken mig eller den här att göra" Frågade jag och pekade på magen. "Förlåt" Suckade han. "Jag var överrumplad" "Det är okej Justin, förlåt för jag inte sa något du vet" "Och förlåt för hur jag betedde mig mot dig, jag insåg inte hur dryg jag varit" Sa han. Jag log lite. "Tack". "Såå" Sa han. "Om du nu skulle bestäma dig för att behålla barnet, hur har du tänkt dig allt då?" Frågade han. "Jag vet inte, vad menar du?" "Ensam vård typ" Sa han. "Jag vet inte Justin. Vi är ju inte dirrekt någon familj" Sa jag. Han nicka. "Nae det är vi ju inte" "Det är svårt" Sa jag. "Jag vet inte vad jag vill. Jag vill inte ha de så som jag hade de när jag var liten, jag vill att den ska växa upp med sina föräldrar och ha det så bra, men det känns ganska kört du vet" Suckade jag. "Jag vill det med. Jag vill det bästa" Jag nickade. "Men även så kan det bästa vara någon annan stans" Sa jag. Han nickade. "tyvärr" sa han. "Om det hade varit några år frammåt bara" Sa han. Jag log lite. "Jovars" Sa jag. "Får jag?" Frågade han och tog upp sin mobil. "Nae" Sa jag och skratta till. "Kom igen, jag måste ju få upptadera mina fans" sa han. Jag log lite. "Fine" Sa jag. Han tog ett kort på mig.
"Får jag se" klagade jag. Han visade det. "Omg" Suckade jag. "Äh sluta" sa han. Jag himlade med ögonen. Det plingade till i mobilen efter ett tag. Han hade tagit kortet på mig och skrivit. Talking bout life with @KelseyHastings. "Fint hörre du" Sa jag och himla med ögonen. Han log lite. "vi har varit här i snart två timmar" Sa han och skratta till. "Oj" Sa jag förvånat. "Måste du hem?" Fråga han. Jag skakade på huvudet. "Nae" sa jag. "Här" Sa jag och tog ut ultraljudskortet som jag hade i min plånbok. Han tog det och kollade på det länge. Jag kunde faktiskt se en tår rinna ner från hans kind. Han torkade snabbt bort den men jag hann se den. Jag log mot honom. "Tack" Sa han. "Så lite" Log jag. Han kollade i sin plånbok och la ner fotot. Han tog upp ett foto också. "Det här är jag och min pappa" Sa han. Jag log och tog kortet. Han var så liten. "Kelsey" Sa han. Jag nickade och kolla upp mot honom. "Kan du lova mig en sak?" Frågade han. "Beror på vad det är" Log jag. "Kan du lova mig att inte stänga mig ute?" Jag stelna till men nickade till slut. "Kan du säga till när du får reda på något, eller när du har bestämt något, kan du lova det?" Jag nickade igen. På något sätt hamnade mitt huvud på hans axel och det blev en tyst men skön stämning och ingen sa något utan vi kollade bara på vattnet.
Kommentera! :)
Är inte Justin bara så söt?
Chapter 18 - I am always going to be their Justin
Last Chapter:
"Justin prata med mig, du behöver någon att prata med, du vet att du kan berätta allt för mig" Jag suckade. "Jag kunde berätta allt för dig mamma, jag vill ha det så nu med. Men-" "Men vad Justin, vad är det som har förändrats?. Varför kan du inte berätta saker?" Frågade hon. "Jag finns här och jag ska ingen stanns, du är min son och jag älskar dig, snälla berätta för mig jag ser att något är fel" jag log smått. Jag satte mig ner. "Det är en tjej, Kelsey" Började jag. "Hon följde med mig en kväll" Började jag. "Helvete" Mumlade jag. Jag visste inte hur jag skulle berätta det så jag släppte bomben dirrekt. "Hon är gravid" Mamma tog sig för munnen. "Ja-" Jag avbröt henne. "Jag vet att det är fel, men Kelsey är ingen slampa eller vad fan man ska säga som jag tog hem från klubben hon var min klasskamrat, om det nu gör det bättre"
Hon satt där och bara kollade på mig. "Säg något" Mumlade jag. "Åh Justin" Började hon. Jag suckade. "Det här var det minsta du behövde" suckade hon. Tell me about it. "Är hon din flickvän?" frågade hon. Jag skakade på huvudet. "verkligen inte" svarade jag. "Men Justin, varför säger du så?". "För att hon vill inte ha något med mig att göra och inte jag med henne" "Vill du verkligen ha det så?" frågade hon. "Ja, jag vill inte ha något barn" Rynkade jag på pannan. Hon suckade. "Har du verkligen tänkt vad detta igentligen innebär?" Frågade hon. Jag ryckte på axlarna. "Är du och Kelsey osams?" Frågade hon. "Kan man väl säga" "På grund av barnet?" frågade hon. Jag nickade. "En del av det" "Vill du att jag ska prata med henne?" Fråga hon. "Nej, verkligen inte" svarade jag. "Vi får prata om det här imorgon eller liknande, jag ska låta dig sova" Sa hon. jag nickade. "God natt Justin" Hon kysste mig på hjässan och jag gick rakt upp till mitt rum och la mig på rygg i sängen. Om jag ska vara ärlig så visste jag inte vad jag ville.
3 dagar senare
Jag var på Jimmy Fallon och skulle snart bli utkallad på scenen. Jag var svin nervös, jag hade inte varit på intervjuv på flera månader. "Justin Bieber" Jag ryktes till och klev ut på scenen. Jag blev tagen av mina fans som skrek och var helt lyckliga. Jag log och vinkade till de. "Välkomen Justin" Sa Jimmy och skakade min hand. Vi satte oss ner. "Kul att vara här" Svarade jag. "Så hur är det med dig?" Frågade han. "Med mig är det bra" svarade jag. "Så vad sysslar du med nu då?" Frågade han. "Man har inte hört så mycket" tilläggde han. "Nae, det är korrekt, jag har precis gått ur high school" Aplåder kom och jag skratta till. "Jag har också även jobbat mycket med nya albumet" tilläggde jag. "Hur går det med albumet då?" Frågade han. "Det går bra, jag har spelat in 6 låtar redan, singeln släpps om 1½ vecka, och jag har 6 låtar som är klara som jag ska spela in sen ska jag skriva lite mer" Svarade jag. "Det låter jätte bra, vill du avslöja vad den nya singeln kommer heta?" Frågade han. Jag skratta till. "Vill ni veta?" Frågade jag mot publiken. De skrek och jag skratta. "Den heter Boyfriend" Svarade jag.
"Så, Justin det var något du villet berätta" Sa Jimmy. "Ja, som många vet så har det hänt mycket i mitt liv på senaste tiden, jag har inte riktigt varit mig själv och jag tänker inte gå in på detaljer" Jag tog ett andetag. "Jag vet att jag gjort många besvikna, mina beliebers och mina nära och kära. Jag vill självklart inte att det ska vara så. Jag försöker att ställa allt till rätta, det är därför jag haft en paus det här med skolan och så. Jag vill ställa allt till rätta som sagt, jag älskar alla mina beliebers och jag vet att jag tappat många också på grund av hur jag betett mig, jag ber om ursäkt om det och det kommer inte att hända igen. Vissa verkar inte heller förstå att jag blir äldre, jag är arton år, vissa ser mig som Justin för några år sedan, men jag blir som sagt äldre, dock kommer jag alltid att vara deras Justin" "Det var riktigt bra sagt Justin, jag är stolt över dig och det var jätte trevligt och ha dig här och du får sköta om dig och lycka till med albumet" "Tack så mycket Jimmy, alltid kul att vara här" "Justin Bieber allihoppa" Sa Jimmy och jag ställde mig upp och vinkade till de stående fansen som ställt sig upp och klappade händerna.
Kelseys Perspektiv:
Jag log stort mot tvn medans Julia bara fnös. "Vad?" Frågade jag. "Som om han kommer förändras" Fnös hon. "Varför inte?" Fågade jag spydigt. "Va inte så naiv" Klagade hon. "Vad snackar du om?" Frågade jag. "Du är den som varit tjurig hela dagen" Suckade hon. Jag himlade med ögonen. "Han kan visst förändras, varför tror du inte det?" "För att han är han, varför bryr du dig ens?" Frågade hon. "Varför gör du?" Suckade jag. Jag la armarna i kors. "Jag måste hem" Sa hon. "Varför?" Frågade jag. "För att jag måste" Svarade hon. Jag himlade med ögonen. "Gå hem då" Fnös jag. Hon fnös tillbaka och ställde sig upp och snart hörde jag dörren stängas igen. Jag gick in på Lucas rum. "Tja" Svarade han och snurrade runt sin dator stol. "hej" Suckade jag och la mig i hans säng. "Hänt något?" frågade han. "Nae, inget speciellt, Julia är sur så hon stack" "Varför?" Frågade han. "Vet inte, vi har typ små bråkat hela dagen, sen typ visades Justin på tvn en intervjuv han sa typ förlåt eller något, hon sa typ att han aldrig skulle kunna förändras och jag frågade varför osv" Sa jag och rykte på axlarna.
"Konstigt" Sa han. Jag nickade. "Var är brian?" Frågade jag. "Vet inte, han kommer väl hem snart" Sa han. Jag nickade. "Har du kommit fram till något?" Frågade han, Jag skakade på huvudet. "Nae" Han nicka. "Det är rätt svårt va?" Fråga han. Jag nickade. "Verkligen" Svarade jag. "Det löser sig ska du se" Jag log smått. "Det får vi hoppas på" Svarade jag. "Ska du utomlands med Alex?" frågade jag. "Jag vet inte, vi funderar på att inte göra det ändå, men vi får se" Sa han. Jag nickade. "Vart skulle ni åka i sånna fall då?" Fråga jag. "Europa skulle jag gissa på" svara han. Jag nicka imponerat. "Kommer Alex hit idag?" Frågade jag. "Japp, ikväll" Svarade han. Jag nickade. Det ringde på dörren och vi kollade båda fundersamt på varandra. Jag undrade om det var Brian som hade matkassar i händerna så han kanske inte kunde öppna, fast sen så kom jag på att det kan vara Julia. "Det kanske är Julia" Mumla jag och gick fort till dörren. Jag öppnade den snabbt och stelnade till när jag såg hans ansikte. "Justin"
Chapter 17 - I Can't Wear It
Last Chapter:
"Nu när du klarat det här vill jag att du försöker sköta dig, för fansens skull jag vet vem du igentligen är, och inte bara för fansens skull utanför din för det här håller inte längre." Sa han. Jag nickade. "Jag håller helt med honom Justin, du måste sköta dig, man ska inte tro på det hemska sakerna tidningara skriver ibland, men det värsta med dig är att 80% oftast är sant nu för tiden vilket skrämmer mig lite, jag vet inte hur det blev så här Justin" Suckade Jermey. Jag skakade på huvudet och begravde mitt huvud i mina händer. Det värsta var att höra pappa säga så. Jag mådde dåligt över det. "Jag ska" Sa jag. Jag kände hur en tår sakta rann ner från min kind men ingen kunde se det. Det här hände inte ofta men även fast jag klarade skolan så kände jag mit totalt värdelös.
Kelseys Perspektiv:
Jag hade fått tillbaka mitt depp mode och jag kände inte för att göra något överhuvudtaget. Mormor och morfar hade åkt hem på kvällen för tre dagar sedan. Jag hade hållt mig inne i huset alla dessa dagar, kanske därför jag var deppig. Min dörr öppnades och jag kollade med en suck dit och såg Julia. "Kelsey" Suckade hon. "Kom, vi går ut det är sommar" Suckade hon. "Jag vill inte gå ut" Suckade jag. "Ta på dig din bikini, så går vi ut och solar" Sa hon allvarligt. Jag skakade på huvudet. "du kan inte stanna inne resten av ditt liv, ta dig samman stäng mig inte ute" Jag suckade. "Fine" Mumlade jag och gick och drog ut min bikini ur lådan och gick in på toan. Underdelen var knappt att jag fick på mig, jag hoppades hon menade att vi skulle sola på min trädgård för ut gick jag inte då jag var tvungen att visa min mage som blivit allt för stor för min smak. Jag fick inte heller på mig över delen. Jag suckade. "Det går inte" Ropade jag. Hon kom in och jag ställde mig med ryggen mot henne. Jag visade henne hur det såg ut och hon började skratta.
"Se det positivt killarna kommer dras till dig" Jag himlade stort med ögonen åt henne. "Verkligen med en bulle på magen, kul Julia" "Kom igen det är bara du och jag, vi går ut och solar" Jag himlade med ögonen. "Jag ska bara testa en annan" Sa jag och tog en annan bikini som glädjligen satt bättre. Jag gick ut till henne igen och drog över ett pösigt linne innan vi gick ut på altanen. "Det är snart över" Sa hon. "Om 6 månader" suckade jag. "Vet du något mer hur du ska göra, hur gick det igår när du fick kolla på familjer?" Frågade hon. "Det gör allt mer förvirrande" suckade. "Jag vet att jag är för ung och allt det där, jag vet också att jag nog inte kommer klara av att ta hand om honom eller henne." "Varför?" Frågade hon. "Jag vet inte, jag är inte redo, iguess" "Du kan göra dig redo" Sa hon. "Snälla sluta" Hon skratta åt mig. "Du har lång tid att bestämma dig,du behöver nog inte känna någon press, än" Sa hon. Jag himlade med ögonen.
"Äh allt löser sig till slut ska du se" Sa hon och log. "Jag hoppas med dig?" Frågade jag. "Sluta, jag kommer alltid finnas för dig bestie" Sa hon. Jag log stort. "Och jag dig mongo" Hon skratta åt mig vilket jag med gjorde. "Även fast du är gravid den här sommaren ska den ändå bli den bästa" Sa hon. Jag nickade. "Det tycker jag med" Svarade jag. "Äntligen lite positivetet i dig" Skratta hon. "Hormoner" Sa jag och himlade med ögonen vilket fick henne att skratta. "Hört något från Justin?" Frågade hon. "Varför skulle jag?" Rynkade jag på pannan. "Han bor ju här i La menar jag, undrade" Sa hon och ryktes nonchalant på axlarna. "Men nae det har jag inte, och han kommer nog inte ens kontakta mig i alla fall" Sa jag. Hon nickade. "Någon sommar flirt eller något för dig?" Frågade jag. "Näää" Suckade hon. Jag log. "Jasså?" frågade jag. "Faktiskt, ingen" "Än så länge" Sa jag. Hon skratta till. "Du då?" Frågade hon. Jag skakade på huvudet. "Ingen" Svarade jag.
Justins Perspektiv:
"Bra Justin, en gång till" Jag nickade och fokuserade på micken och musiken som börjades spela i mina öron. Jag hade fullt upp att skriva och spela in låtar. Om 2 veckor skulle singeln släppas och jag hoppades att det skulle gå bra. "If i was your bofriend i never let you go" Sjöng jag. Visst kanske inte det var det roligaste att spela in en skiva på sommaren, men jag hade inte något val dirrekt. Jag ville det här och då måste jag ta tag i allt. "Bra Justin, vi tar en paus" Sa Scooter. Jag nickade och gick ut studion för att ta luft. Jag gick ut på trappan och andades in luften utomhus. "Jag skulle på intervjuv om några dagar och den skulle vara om mitt nya album, jag funderade dock på om jag skulle passa på att tala ut. "Justin" Mamma kom ut. "Varför är du så frånvarande?" Frågade hon. Jag ryckte på axlarna. "Vill du inte det här längre?" Frågade hon.
"Jo, mer än allt. Men jag vet bara inte hur mitt liv blev så här, jag vet inte vad jag ska göra för att ställa allt till rätta igen" Suckade jag. "Gubben det ordnar sig" Strök mig mamma över ryggen. Jag skakade på huvudet. "Inte en chans mamma, inte en chans att jag får tillbaka de beliebers som jag tappat" Suckade jag. "Jo gubben, jag lovar dig att det kommer bli bra" Sa hon. "Nej mamma , det kommer inte bli bra för-" "För vad?" Frågade hon. "Jag kan inte säga" Sa jag. "Berätta för mig Justin" Sa hon. Jag skakade på huvudet. "Jag kan inte, okej mamma?, jag kan inte, min rast är slut" Suckade jag och gick in i gen för att sjunga mer låtar. Sanningen var att inget skulle vara bra, jag hade en liten chans att tro på att det skulle vara bra innan bomben släpptes om vad Kelsey bärde.
*
"Bra Justin det räcker för idag" Jag nickade och gick ut dirrekt och drog på mig min skinnjacka och gick fort till bilen och åkte dirrekt hem. Jag hade för många tankar på hjärnan, jag hade ingen alls lust att prata med någon igentligen. Jag klev ut ur bilen när jag var framme vid mitt hus och jag fann mamma sitta ner på trappan. Hur hann hon före mig?. Jag gick in i huset och hon kom efter mig. "Justin jag vill inte ha det så här, snälla bråka inte med mig" Sa hon. Jag kollade ner i marken. "Justin prata med mig, du behöver någon att prata med, du vet att du kan berätta allt för mig" Jag suckade. "Jag kunde berätta allt för dig mamma, jag vill ha det så nu med. Men-" "Men vad Justin, vad är det som har förändrats?. Varför kan du inte berätta saker?" Frågade hon. "Jag finns här och jag ska ingen stanns, du är min son och jag älskar dig, snälla berätta för mig jag ser att något är fel" jag log smått. Jag satte mig ner. "Det är en tjej, Kelsey" Började jag. "Hon följde med mig en kväll" Började jag. "Helvete" Mumlade jag. Jag visste inte hur jag skulle berätta det så jag släppte bomben dirrekt. "Hon är gravid" Mamma tog sig för munnen. "Ja-" Jag avbröt henne. "Jag vet att det är fel, men Kelsey är ingen slampa eller vad fan man ska säga som jag tog hem från klubben hon var min klasskamrat, om det nu gör det bättre"
JAG HAR LOOOOOOOOOV :D
Yeyyyy, har äntligen fått mitt älskade lov, fyfaen vad sköntrååå!
Komentera mer på kapitel 16 så kanske ni får ett kapitel ikväll ;)
Komentera mer på kapitel 16 så kanske ni får ett kapitel ikväll ;)
Chapter 16 - No more school
Jag nickade som tack och hon skrev in något i sin dator. "Du kommer få ett mejl om tider om någon dag" Sa hon. "Okej tack så mycket" Svarade jag. "Så lite Kelsey, så ses vi snart" Sa hon och jag nickade samt skakade hennes hand. Precis som hon sa hade jag något att tänka över och det var inte det enklaste valet dirrekt.
Jag tog mig ut ur den så kallade lägenheten och bestämde mig för att återigen gå hem. Jag hoppades att något skulle falla ner från himlen och där skulle ett svar på en lapp stå och då visste jag vad jag skulle välja, men så lätt var det tydligen inte vilket sög en aning.
Kelseys Perspektiv:
Idag var det fredag, idag var dagen jag skulle gå ut skolan. Det skulle inte vara några mer jobbiga läxor och prov utan jag var fri. Jag kände mig lite vuxen faktiskt. Det var rätt sjukt jag hade gått ut ur highschool. Jag kunde inte ens fatta det. Julia och jag hade fixat oss tillsamans och vi var på väg till skolan där alla väntade. Lucas hade åkt med sina kompisar och efteråt skulle jag, Lucas, Brian, Allison och Mormor och Morfar komma hem till oss. Det var inte ofta de kom på besök men på stora händelser tog de sig tiden. Justin och jag hade inte pratat något sen sist, vi hade ignorerat varandra vilket kanske var bra ändå. Jag vet inte om jag längtade till att gå ut från skoldörrarna och veta att jag inte kommer tillbaka, jag visste liksom inte vad som skulle hända med mitt liv. Men det var sommar och jag skulle göra exakt som Lucas, njuta. "Kelsey" Suckade Julia. "Huh?" frågade jag. "Du måste sluta att dagdrömma hela tiden" suckade hon. "Förlåt" skratta jag lågt.
Hon parkerade på skolans parkering och vi klev ut ur hennes bil. Vi skulle vara i aulan och jag började bli lite nervös nu faktiskt. "Lucas" Ropade jag när jag såg honom. Han vände sig om med ett leende på läpparna. "Vi ska klä på oss de fina dressarna nu" Skämtade han. Jag himlade med ögonen. Vi gick innanför aulan och där hängde allas dressar man skulle ha på sig. Jag hittade mitt namn och jag drog på mig den. Jag satte på mig min hatt och sedan gick vi ut till stolarna i aulan nästan längst fram och satte oss. Efter tjugo minuter så börjades allt med uppträdande och rektorn talade. "Låt oss få fram avgånseleverna" Sa han sedan i mikrofonen. "Felicia Anderson" Så fortsatte det tills de kom h. "Kelsey Hastings" "Lucas Hastings" Vi gick fram i led och jag fick mitt diplom och han vände snöret på min hatt till andra sidan. Marcus skulle ha avgånstalet och alla satte sig ner igen. Det var faktiskt ett bra tal. "Ni är officiellt klara på Abby Mount och jag önskar er en lycka i framtiden" Sa rektorn sina sista ord. Alla ställde sig upp och kastade sina hattar upp i taket. Det var en mäktig känsla och man kramade allihoppa och sprang ut i korridorerna.
Det var villt på skolan och det var lyckliga tonåringar över allt som sprang runt med ett leende på läpparna. Jag kunde skymta Justin lite längre bort och stå och krama några, jag antog kanske att det var hans familj. Jag kollade snabbt bort och sprang ut ur skolan med Julia brevid mig som fick syn på sin familj som hon sprang dirrekt till Brian stog och vinkade längre bort och där såg jag även Lucas och alla de andra. Jag sprang rätt in i Lucas famn. "Vi gjorde det" sa han och gav mig en highfive. "Kom här syrran" Sa Brian och lyfte upp mig och kramade mig samtidigt. Jag skrattade. "Grattis tjejen" Sa Allison och kramade mig. Jag gick fram till mormor och morfar. "Heej" Sa jag glatt. "Grattis stumpan" Sa Mormor. "Grattis pysen" Sa morfar jag log glatt. "Jag har saknat er log jag" "Och vi dig" Log de. "Nu hoppar vi in i bilen" Sa Brian och vi nickade. Vi åkte två bilar och jag åkte med Lucas och vi lyssnade på så hög musik vi kunde och sjöng med i låtarna. Det här var bara för bra.
Justins Perspektiv:
Hela familjen var hemma hos mig. Mamma, Pappa, Små syskonen, Mormor och Morfar, Erin var här. Även scooter var här och Alfredo. Jag blev lite besviken att Chaz och Ryan inte kom men jag har inget annat att förvänta mig antar jag såsom jag behandlade dom. "Jag har saknat dig juju" Sa Jazzy. Jag log stort. "Har saknat dig med Jazzy" Jag lyfte upp henne och vi gick ut på min altan där pappa stog och grillade. "Jag är stolt över dig Kiddo, du gjorde det" Sa han. Jag nickade. "Det gjorde jag allt" Svarade jag. "Jag hoppas du lärt dig något" Började han. Jag nickade. "Vi tar ett snack sen" Sa han. Jag nickade och gick ut med Jazzy på gräsmattan. "Juuuustin" Ropade Jaxon. Jag skrattade och vände mig om när han kom springades. Jag tog honom också i famnen och vände båda upp och ner så de skratta. Jag la de på studsmattan och hoppade upp efter. De skrattade när jag började hoppa för de kunde inte ställa sig upp.
Till slut satte jag mig ner och de fick hoppa för jag var lite för tung för dem. Efter en lekstund gick vi av studsmattan och vi gick in igen. "Justin gubben" Ropade mamma från köket. "Behöver du hjälp med något?" Frågade jag. "Nej då" Sa jag. Alfredo kom in i huset igen för han hade köpt något i affären som mamma hade glömt. "Tja man" Sa han. "Tja" Svarade jag. "Grattis" Sa han. "Tack" Log jag. "Hur är det då, jag har inte hört i från dig på ett tag" Började han. "Jag vet, skolan tog tid" Sa jag. han nickade. "Annars då?. Sköter du dig?" Frågade han på skoj. Jag himlade med ögonen åt honom. "Någon tjej på skolan då?" Frågade han. "Därför du varit upptagen?" Frågade han. Jag skratta. "Nae, det finns ingen" Svarade jag. "Det är synd man" Sa han. Jag ryckte på axlarna. "Jag är inte riktigt redo för ett förhållande så det tycker jag inte alls" svarade jag. Han nickade.
"Mat" Ropade pappa på altanen. Vi hjälptes åt med allt från köket och alla placerade sig runt bordet som stog på altanen. Alla tog för sig av maten och jag var vrålhungrig då jag inte hann med frukosten. "Så Justin är det skönt att skolan är över?" Frågade Erin. "Yeah" Svarade jag. Hon nickade och log. Det var en ganska tystnad runt bordet då alla bara åt, vräkte i sig maten kan man väl säga. På något sätt efter maten så blev jag själv med Scooter och Pappa vilket jag inte såg så där jätte mycket fram emot. "Justin" Började Scooter. "Nu när du klarat det här vill jag att du försöker sköta dig, för fansens skull jag vet vem du igentligen är, och inte bara för fansens skull utanför din för det här håller inte längre." Sa han. Jag nickade. "Jag håller helt med honom Justin, du måste sköta dig, man ska inte tro på det hemska sakerna tidningara skriver ibland, men det värsta med dig är att 80% oftast är sant nu för tiden vilket skrämmer mig lite, jag vet inte hur det blev så här Justin" Suckade Jermey. Jag skakade på huvudet och begravde mitt huvud i mina händer. Det värsta var att höra pappa säga så. Jag mådde dåligt över det. "Jag ska" Sa jag. Jag kände hur en tår sakta rann ner från min kind men ingen kunde se det. Det här hände inte ofta men även fast jag klarade skolan så kände jag mit totalt värdelös.
GLAD ALLA HJÄRTANS DAG BÄSTA LÄSARE!. Det här är ett tidinställt inlägg då jag nu är hemma hos min pojkvän! Hoppas ni får en romantisk och jätte bra dag!.
Och tack för alla jätte fina komentarer ni gav mig, blev så rörd, TACKTACKTACK!!!!!
Komentera babes!
Svar på tal
Okej, vet inte riktigt vart jag ska börja men, okej anonymapersonen, att allting går snabbt i novellen? Jag har sagt att jag har planerat hela novellen, och sen säger du att det inte händer något i kapitlena, hon har blivit gravid, haft det svårt och berättat för Justin och allt det där, och om du inte tycker det händer något och det går fort fram är det ju lite dubbelmoral?. Plus så har jag skrivet 15 KAPITEL?!. 15 kapitel har jag skrivet klart inte allt händer vid femton kapitel. Justin har varit med i näääääästan varje kapitel och det är som sagt starten på novellen så han kommer ju obviosly komma att vara med mer.
Får se om ett kapitel ikväll har faktiskt inget att göra ens nu men tappade lusten totalt och ae. Bye!
Chapter 15 - Options
Det rann tårar ner från hennes kinder men just då kunde jag inte bry mig mindre. "Jag vet inte vad jag ska säga" Sa hon tyst. "Inte vad du ska säga, du är fucking gravid Kelsey, och jag antar att det är fucking mitt barn också, för du har väl inte knullat med någon annan, eller har jag fel?" Hon skakade på huvudet. "Men det var du som inte hade skydd" Kontrade hon. "Jag?, alla tjejer har väl p-piller vid din ålder?" Frågade jag argt. Hon satte sig på sängen och begravde sina händer i sitt ansikte. "Så du trodde att jag aldrig skulle få reda på något?" Frågade jag. Hon instämde. "Gå hem Justin, du har ingen rätt till det här" Sa hon. "Vet du vad Kelsey det har jag, jag har fan rätten till att veta detta, men vet du vad, jag vill inte ha något med dig, eller det där barnet att göra."
Kelseys Perspektiv:
Jag visste att han förmodligen inte ville ha något med barnet att göra. Jag visste att jag inte ville att han skulle ha något med detta att göra, det var ju därför jag gömt det. Men just då kunde jag inget annat göra en att gråta. Det sättet han sa det på. Jag hade sagt att Justin skulle gå och det gjorde han med en smäll i altan dörren så jag trodde att hela fönstret skulle spricka sönder. Idag var det tisdag, Justin hade inte varit i skolan igår, jag klandrar honom inte dock. Det var en stor nyhet för honom att ta in och säker en väldigt svår. Jag hade tackat nej till skjuts av Lucas idag, de såg att något var fel men för en gång skull så lät dem mig vara. Jag gick till skolan och jag måste säga att det var väldigt skönt. Det var skönt väder och jag lyssnade på bra musik och kunde gå och tänka för mig själv. Idag efter skolan skulle jag ju till den där adoptivrådgivaren jag var faktiskt nervös. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte vad jag vill jag har inte en blekaste aning. Men efter idag kunde man säga att imorgon blev det sommarlov och jag hade gått ut skolan. Det skulle bli fruktansvärt skönt.
Jag såg skolan framför mig och jag fasade för att gå in, lite rädd för att möta Justin, om han skulle göra något, i och för sig visste jag inte ens om han skulle dyka upp. Jag klev upp för trappstegen och det var ganska tomt i korridorerna, inte så konstigt då vi började för fem minuter sedan, men betygen sattes igår kväll och jag kunde inte bry mig mindre. Jag gick in på matte lektionen och kunde faktiskt skymta Justin längst ner i hörnet jag svalde och gick och satte mig tyst på min plats. De höll på med uppropet så jag klarade mig. Matte lektionen gick segt för vi spelade bara, vi hade inget att göra. Så onödiga dagar skulle det bli. När matte lektionen till slut var över kände jag en arm runt min handled. Justin drog mig undan ur folkmassan. "Vad?" frågade jag. "Jag vill bara se till så att detta inte kommer ut, att jag, ja du förstår" Sa han och pekade på magen. "Dont worry" Suckade jag. "Jag är seriös det är viktigt" "Men ja Justin" Suckade jag igen och drog mig iväg och gick till mitt skåp.
*
Dagen gick och jag slapp mer Justin. Jag var på väg i bilen med Lucas som skjutsade mig. "Klarar du dig nu?" Frågade han utanför någon slags lägenhet. "Ja, hejdå" Log jag och gick ut ur bilen. Jag ringde på dörrklockan somm var till Mrs.Morris och hon öppnade dörren. Jag fick gå upp tre trappor och knackade sedan på hennes dörr. "Hej Kelsey" Log hon. "Hej" Log jag tillbaka och skakade hennes hand. "Du kan slå dig ner där" Sa hon och pekade på en stol som såg bekväm ut. Jag slog mig ner i den och rätt hade jag eftersom den var väldigt bekväm. "Så vad för dig hit?" Frågade hon. "Jag skulle vilja ha rådgivning om adoption" Sa jag. Hon nickade. "Vet du mycket om det?" Frågade hon. Jag skakade på huvudet. "Eller att man ger upp barnet vid födsel till en annan familj, typ" "Ja, men det är ju mycket mer än så, man ska hitta en bra familj man tycker om, man får träffa olika par som söker barn dåra, sen så kan man ha en öppen adoption eller inte en öppen adoption så det finns mycket" Sa hon. Jag nickade.
"Så hur har du tänkt lite, är du i ett förhållande med fadern till barnet?" Frågade hon. "Nej" Skakade jag på huvudet. "Vet han om det?" Frågade hon. "Ja" svarade jag. "Vad tycker han om det hela?" frågade hon. "Inte så positivt, han sa att han inte ville ha något att göra med barnet eller mig" Sade jag. Hon nickade och skrev i sina papper. "När var detta?" Frågade hon. "Igår" Svarade jag. "Fick han reda på det då med?" Frågade hon. Jag nickade. "Berätta du?" Jag skaka på huvudet. "Han kom på det något sätt själv" Hon nickade. "Men du är sugen för adoption?" Frågade hon. "Lite i alla fall, jag vill veta mina möjligheter" Svarade jag. "Jag förstår, det är ett väldigt stort beslut och du ska veta Kelsey att det är endast ditt beslut som gäller och du ska verkligen tänka igenom det noga." Sa hon. Jag nickade. "Kan man avbryta en adoption?" Frågade jag. "Ja det kan du göra, ända fram till födseln faktiskt, och du kan alltid redan nu kolla på familjer även fast du inte riktigt besämt dig." "det låter bra" Sa jag. "Men jag tror att vi bokar in dig på en ny tid så ska du få gå hem och tänka lite så nästa gång kommer jag ta med information om familjer, om du inte ändrat dig såklart" Sa hon.
Jag nickade som tack och hon skrev in något i sin dator. "Du kommer få ett mejl om tider om någon dag" Sa hon. "Okej tack så mycket" Svarade jag. "Så lite Kelsey, så ses vi snart" Sa hon och jag nickade samt skakade hennes hand. Precis som hon sa hade jag något att tänka över och det var inte det enklaste valet dirrekt.
Jag tog mig ut ur den så kallade lägenheten och bestämde mig för att återigen gå hem. Jag hoppades att något skulle falla ner från himlen och där skulle ett svar på en lapp stå och då visste jag vad jag skulle välja, men så lätt var det tydligen inte vilket sög en aning.
Rätt tråkigt kapitel men blir bättre om något kapitel promiseeeeeeeeee! Fett taggad för om några kapitel bliiiiir det epic! ;))
SKRIVER
Chapter 14 Unexpected Part 2.
Last Chapter:
Jag visste inte vilket val jag ville göra men allt kanske skulle vara klarare efter tisdag. Julia hade varit här en sväng och kollat på bilderna hon med. Hon är jätte glad, jag ve tinte riktigt varför, hon kunde dock inte vara kvar, hon sa inte varför men något skulle hon väl göra. Vi skulle ses som vanligt i skolan imorgon och jag kände att jag borde gå och sova men jag skulle ändå inte kunna, jag var inte trött på det sättet. Jag kunde höra något på min altan och jag blev livrädd. Jag ställde mig upp och tog tag i närmaste sak. När personen kom fram och jag såg vem det var fick jag en chock.
Justins Perspektiv:
Jag ansträngde mig faktiskt för en gång skull. Det hade jag faktiskt inte gjort på senaste tiden. Jag hade placerat mig i studion och började smått skriva på mitt block. Jag hade verkligen tappat koncentration och insperationen, det kändes värdelöst. Jag visste att två låtar var klara det hade Scooter berättat, men det var mycket som återstog. Det var hårt jobb och jag blev tvungen att ta tag i mitt liv om jag ville få ut det här albumet. Men idag så fanns det ingen möjlighet. Det var något annat som spökade i mina tankar, inte vad som helst utan, Kelsey. Inte bara Kelsey utan varför hon är så konstig. Jag ville inte tänka det, men jag märkte att något var fel, men det jag anade kunde bara inte vara sant. Jag började bli alldeles för nojig. Jag ville ha mitt liv tillbaka, men mamma skulle bli stolt när jag går ut på fredag, samt scooter och alla andra, sen får jag göra vad jag vill. Helst skulle jag väl vilja dra mig till Miami, men jag visste att det inte skulle hända, jag skulle få stanna här, tills min nya skiva var här. Jag hade lovat mina fans och då måste jag hålla det.
Kelsey. Hon kom upp i mina tankar hela tiden. När jag såg henne springa i fullfart till toaletten med handen för munnen och det såg ut som hon skulle kräkas. När hon åkt till sjukhuset tre gånger de senaste två månaderna. När hon försökte dölja sin, Kropp? för mig när hon fått soppa över hela henne. Något var fel och det visste jag. Hon ljög mig upp i ansiktet hela tiden, visst hon hade väl inte någon anledning till att inte, hon hatade ju mig. Men jag kan läsa av människor, jag kan läsa av Kelsey och jag vet att något är fel. En tanke slog mig igår, men den kan ju inte stämma?. Eller?. Hon springer in på toaletten,, hon åker in till sjukhuset, hon är inte med på idrotten, hon pratar med lärare hela tiden, hon ser osäker ut, hon går med tjocktröjor när hon förut aldrig gjorde det. Men, hon var väl inte gravid? Gravid? Gravid?. Det lät sjukt jag skakade av mig tanken. Men det var den ända förklaringen, och det var då det slog mig, jag hade ingen kondom.
Mitt hjärta började slå fortare. Skärp dig Justin, sluta vara så nojjig, hon måste ju ha p-piller? Alla tjejer har det. Ja alla tjejer har det. Intalade jag mig själv. "Justin du har varit här inne jätte länge nu" Mamma kom in i studion. "Kommer snart" Lovade jag. Jag drog mig frustrerat i håret. "Jag har en sjukhustid vid ett, jag missar den" "Det har väl inte du med att göra" Jag hörde hennes röst i mitt huvud och jag började på riktigt att få panik. Jag drog mig i håret och skrek. "Justin" Sa mamma orolig som ännu en gång kommit in. "Hur är det Justin?" Frågade hon. "Det är lugnt, gå jag mår bra" "Är du säker?" Frågade hon. "Ja, ja eh jag måste bara ut ett tag" Mumlade jag. "Ookej men va försiktig, och gör inget dumt" "Nej, jag lovar" Jag ställde mig upp och gick snabbt ut i hallen och drog på mig närmaste skor och tog på mig min skinnjacka. "Det har väl inte du med att göra" Fuck. Hon hemsökte mig i min hjärna eller något. Om hon hade ryggproblem kunde hon väl bara säga det?. Jag gick med bestämde steg på trottoaren och sparkade på alla stenar som låg på asfalten.
När jag såg Kelseys gata, istället för att fortsätta rakt fram svängde jag in på den. Jag kollade på klockan, hon kanske sov. Men just nu ville jag veta sanningen, om jag bara tänkt alldeles för mycket eller om jag faktiskt har rätt. Hennes bröder skulle väl aldrig släppa in mig så jag gick bakom deras hus så jag kom till Kelseys fönster och utedörr från hennes rum. Jag klev på en pinne så den bröts och jag stannade för en sekund. Jag fortsatte fram när jag precis skulle knacka på hennes fönster ser jag hur hon står med en lampa i högsta hugg. Jag håller upp händerna och hon tar sig för hjärtat och kollar chockat på mig. Hon öppnade till slut dörren. "Vad fan gör du här?" Visk skrek hon. "Jag måste fråga dig en sak, får jag komma in?" Undrade jag. Hon nickade. Hon hade en tjocktröja på sig ännu en gång så jag kunde ju inte se. "Vad vill du?" Frågade hon. Jag kliade i mitt bakhuvud. "Jo, ehm jag har tän-" Jag avbröt mig själv när jag fick syn på några bilder på hennes säng bord. Jag gick fort fram och såg snabbt att det var ultraljudsbilder. "Jag visste det" Mumlade jag och kastade de i golvet. "När fan hade du tänkt och berätta?" Frågade jag argt. "Jus-" "Varför i helvete har du inte sagt något, tycker du inte ens jag har någon jävla rätt till att veta eller?"
Det rann tårar ner från hennes kinder men just då kunde jag inte bry mig mindre. "Jag vet inte vad jag ska säga" Sa hon tyst. "Inte vad du ska säga, du är fucking gravid Kelsey, och jag antar att det är fucking mitt barn också, för du har väl inte knullat med någon annan, eller har jag fel?" Hon skakade på huvudet. "Men det var du som inte hade skydd" Kontrade hon. "Jag?, alla tjejer har väl p-piller vid din ålder?" Frågade jag argt. Hon satte sig på sängen och begravde sina händer i sitt ansikte. "Så du trodde att jag aldrig skulle få reda på något?" Frågade jag. Hon instämde. "Gå hem Justin, du har ingen rätt till det här" Sa hon. "Vet du vad Kelsey det har jag, jag har fan rätten till att veta detta, men vet du vad, jag vill inte ha något med dig, eller det där barnet att göra."
OJOJOJ?! :O
btw, hade bästaste gifen till det här kapitlet det var så perfekt och nu hittar jag den inte, vet att jag sparat den, blir så suuuur!. Aja.
Komentera!
Chapter 13 - unexpected part 1
Last Chapter:
Jag torkade av soppan så gott jag kunde och gick mit i stället och köpte mig en macka på caffeterian. Jag smsade Julia och hon kom hit när hon var klar. "Ashley suger" Suckade hon och satte sig mitt emot. Jag nickade.
Vi tog oss igenom den sista lektionen faktiskt utan problem och vi satte oss i Lucas bil eftersom vi hade sista lektionen med honom. "Snälla kör till Mc.Donalds, jag är vrål hungrig" Stönade jag. Han log snett. "Hörde vad som hände i matsalen, Sorry" Sa han och log snett. "Inte ditt fel" Suckade jag. "Snälla kör mig bara till Mc.Donalds, jag är vrålhungrig som sagt"
"Kelsey, upp och hoppa" Jag suckade trött. Jag sneglade på klockan och insåg att jag verkligen var tvungen att gå upp ur sängen och klä på mig då jag skulle vara på sjukhuset om en timme för mitt första ultraljud. Allison och Brian skulle följa med mig. Jag drog på mig ett par jeans som började att bli trånga. Jag tog som vanligt på mig en tjocktröja och gick sedan ut för att äta frukost. Det regnade ute idag och det var deprimerande. Det var första juni imorgon och det regnar. Jag gjorde mig två mackor och en tallrik yoghurt. "Är du nervös?" Frågade Lucas. Jag nickade. "Lite" Svarade jag. Han nickade förstående. "Bara en vecka kvar i skolan nu, så det är ju skönt" Sa han. Jag nickade. "Verkligen" Svarade jag. "Du behöver inte oroa dig för Bieber då heller" Sa han. Jag nickade. "Nae det behöver jag inte" Sa jag och andades ut. "Allt kommer blir bra du vet, vad du än väler, vi stöttar dig i vilket val du väljer." Sa han. Jag log smått. "Jag vet" Kontrade jag.
"Kom nu" Brian kom in i köket. Jag tog en sista tugga och hällde ut resten i papperskorgen. Jag satte på mig en halsduk och tog på mig mina skor. Det öste ner så jag skyndade mig till bilen lika så Brian och Allison. Om jag skulle vara ärlig så var jag faktiskt nervös. Jag blev nervösare och nervösare. Bilturen var inte särskild lång så vi fick snart kliva ut ur bilen. Vi satte oss i väntrummet och eftersom jag hade tid om bara en minut så blev jag snabbt upproppad. "Kelsey Hastings" Jag nickade. "Hej Kelsey" Sa hon när vi satte oss i hennes rum. "Hej" Log jag. "Så, ultraljud idag då" Började hon. "Du kan lägga dig ner på madrassen" Sa hon och jag gjorde som hon sa. "Så dra upp tröjan nu, så ska jag bara kleta på det här och det kan bli lite kallt" Jag nickade och log. Jag drog upp tröjan så jag visade magen och hon kletade på något klet. "Så kolla på skärmen nu" Jag gjorde som hon sa och hon tog något på min mage som gjorde att det kom upp på skärmen. "Där är huvudet." Jag var helt chockad.
"Ååh Kels" Allison stog över. Jag log stort. "Det är ju självklart alldeles för tidigit att se könet, men allt ser jätte bra ut" Sa hon. Jag nickade glatt. "Jag har också bokat en tid för dig till en adoptivrådgivare" Sa hon. "På tisdagen klockan fem" Sa hon. Jag nickade. "okej" Log jag. "Jag skriver ut bilderna så får du ta med dig det hem." Jag nickade som tack. Vi var ute i bilen tio minuter senare och jag kunde inte sluta stirra på bilderna jag fått. Det bodde något levande i mig och det var helt sjukt. Jag hade en mänskligvarelse i mig. Brian stannade bilen och jag kollade ut och vi var hemma. Jag gick ut ur bilen och klev snart in i dörren. "Fick du bilder?" Frågade Lucas. Jag nickade glatt. Jag gav de till honom och han kollade på de. "Aw kolla" Sa han. Jag log smått.
*
Det hade varit en ganska lång dag idag. Även fast jag inte gjort jätte mycket efter ultraljudet. Jag satt nu och läste men kunde inte koncentrera mig. Jag visste inte vilket val jag ville göra men allt kanske skulle vara klarare efter tisdag. Julia hade varit här en sväng och kollat på bilderna hon med. Hon är jätte glad, jag ve tinte riktigt varför, hon kunde dock inte vara kvar, hon sa inte varför men något skulle hon väl göra. Vi skulle ses som vanligt i skolan imorgon och jag kände att jag borde gå och sova men jag skulle ändå inte kunna, jag var inte trött på det sättet. Jag kunde höra något på min altan och jag blev livrädd. Jag ställde mig upp och tog tag i närmaste sak. När personen kom fram och jag såg vem det var fick jag en chock.
