justajbnovel

Last Chapter:
"Justin du kan inte sitta här hela tiden, kom jag har gjort te" Sa mamma och räckte en hand till mig. Jag tog handen och hon hjälpte mig upp på traven. Jag gick in i köket och tog en klunk av mitt te. Jag satte mig ner i stolen och bara stirrade rakt fram. Var det verkligen sant?. Hade jag en dotter?. Det låter sant, men det är så himla overkligt.



Kimberlys Perspektiv:
Jag hade äntligen fått tyst på Kim. Hon hade höllt på och skrikit hela dagen idag. Men nu låg hon och sov. Hon hade åkt på en förkylning och hade fått feber. Det var i sådana här lägen jag behövde Maria. Men nu hade jag lovat henne tre dagars ledighet. Hon skulle åka till någon släktning som skulle gifta sig. Det var igår som Justin fick reda om Alex. Jag låg nästan och grät hela kvällen igår. Alex var orolig men snäll som Tara var så tog hon hand om henne. Hon tyckte så klart synd om mig, men tyckte ändå jag gjorde det rätta. Idag är det fredag vilket innebär att Tara är i skolan. Men det hade varit skönt att ha henne hemma men hon slutar om tre timmar så det blir bra. Jag avbröts av mitt egna tänkande av att ringklockan ringde. Jag gick och öppna och fick se, Pattie?.

"Pattie?" frågade jag. "Hej, Kim, får jag komma in?" Jag nickade och svalde. Var hon här för att skälla ut mig?.
"Ska vi sätta oss i köket?" Frågade jag. "Visst" Sa hon och log. Vi slog oss ner och jag andades ut nervositet. "Ta det lugnt Kim, jag ska inte skälla på dig eller något liknande" Sa hon och skrattade vilket också fick mig att le lite grann. "Men Justin har berättat allt eller jag tror det i alla fall, han berättade om Alex och historien om varför du inte berättade, jag förstår exakt, jag var också tonårsmamma, inte lika ung som du var, men ändå tonårsmamma, jag hade svårt med ekonomin, jag hade det jätte tufft och jag förstår att du också har haft det, man har det jätte svårt, och att inte ha pappan där är jätte svårt, att han inte hjälpt till osv. Jag är här för att säga att jag vill hjälpa dig, jag förstår om du inte vill eftersom du klarat dig så bra till dess" Sa hon. Jag hade knappt märkt att mina tårar börjat rinna.

"Mamma varför gråter du?" Alex kom in i rummet och gnuggade sig i ögonen. Hon var så söt där hon gick i sin pyjamas och bärde på snutte filten. "Det är inget,Alex mår du bättre nu gumman?" Frågade jag och gick fram till henne och bärde upp henne. "Jag kanske ska gå, här är mitt nummer" Sa Pattie och gav mig ett visit kort. "Nej vänta, Alex, vet du vem det här är?" Frågade jag.Och tog ett djupt andetag Hon skakade på huvudet. "Det är din farmor" Sa jag. Pattie fick nästan tårar i ögonen. Alex kollade blygt ner i golvet. Men sedan gick hon med på att krama henne. Det rann ner tårar från Patties ögon. 

"Men nu måste jag nog gå, tack för jag fick prata med dig, och jag hoppas du förstår vad jag menar, och ja tack för att du ja" Sa hon och nickade mot Alex. "Det var så lite och tack, jag hör av mig" Sa jag och log. Hon log tillbaka och vi kramades och sedan gick hon ut.

Justins Perspektiv:

Mamma var hos kim, jag visste inte vad hon skulle göra eller säga. Jag var nervöst, jag ville veta vad de snackade om, om ens Kim släppte in henne dvs. Men det skulle hon nog göra, Kim älskade min mamma. Mamma hade varit borta i en timme nu. En timme, hur lång tid kunde de ta?. Dörren öppnades och jag skyndade mig in i hallen jag kunde på långa vägar se att hon hade gråtit. Vi gick och satte oss i vardagsrummet. "Så, vad hände?" Frågade jag. "Jo jag berättade lite att jag hade varit tonårsmamma, och varit ensamstående med mitt barn i ung ålder så att jag förstod henne, sen berättade jag allt du hade sagt och att hon kunde ringa mig om hon ville något oså" Sa hon. Jag nickade. "Sen så kom Alex, eran dotter, in i köket, hon var sjuk och väldigt hängig, men Kim presenterade mig som hennes farmor, och ja jag fick krama henne och jag blev så rörd så att jag började gråta, hon är så lik dig Justin, hon är väldigt lik kim med." Sa hon och jag såg att hon började få tårar igen.

Jag var tvungen att prata med Kim. Jag ville prata med henne. Jag vet inte varför jag gjorde det, men det skulle kännas konstigt, på något sätt, jag har nyss fått reda på att jag har en dotter men jag har nog inte tagigt in det riktigt än.
"Mamma tror du jag kan gå och prata med Kim nu?" Frågade jag. "Absolut, det är nog en bra ide för både hon och du, jag tycker dock du ringer henne så att inte Alex är hemma om det skulle hände något, ni kanske skulle kunna mötas i parken eller gå ut på någon middag eller något?" Frågade hon. Jag nickade och gick upp på mitt rum. Jag började rota bland mina grejer och hittade till slut hennes nummer. Hoppas hon har kvar det numret. Jag slog in numret och det hördes signaler. Det gick tre signaler innan det svarades. "Hej det är Kimberly" "Hej, det är jag, Justin" Det tystnades i telefonen. Fan. "Eh hej" Stammade hon fram. "Jo, jag tänkte, skulle vi kunna prata, typ, kan jag hämta upp dig i kväll klockan 7 så kan vi gå på typ kanske en middag så kan vi prata om allt?" Frågade jag nervöst.


Förlåt för inget kapitel igår, men nu kommer ett iaf ;)
Puss