justajbnovel

 Jag såg hur Alex kom emot mig. Jag log smått. "gick det bra?" Frågade han. "Ja, eller Ja" Sa jag han skratta och satte sig ner. "Varför Alex?" Frågade jag honom och han rynkade på pannan. "Vad?" Frågade han. "Varför vill du umgås med mig?" Frågade jag. "För jag tycker om dig, du är hur snäll som helst, jätte fin och jag gillar väl dig antar jag." "Varför jag ser ut som ett hus, jag väntar barn Alex" "Du är fin ändå, jag lovar, och jag bryr mig inte om du väntar ett barn" Ugh, så perfekt. Han ställde sig upp och räckte sin hand och jag tog den ganska förvirrad. Jag ställde mig upp och han böjde sig över mig och kysste mina läppar. Det pirrade till men, jag trodde inte det skulle kännas så här, var det inget mer?

 

Vi var inne på december. December månad, jag skulle föda, Justin skulle komma hem till La, det var julafton och nyårsafton. Det var mycket som hände i december, och det verkade som om det skulle göra det på en kort tid. Det var 15 december idag, jag kände mig hyfssat handikappad om jag ska vara ärlig. Jag kunde inte göra något själv utan jag befann mig hemma. Jag vet inte vad Alex och jag är för något. Vi är verkligen inte pojkvänn och flickvänn men något antar jag att vi är. Jag är inte kär i honom, jag tror inte det. Jag gillar honom väldigt mycket och han gör mig glad så jag kör på det i stället och hoppas på att mina känslor ska utvecklas. Han är här i bland och Lucas och alla andra vet om situationen. Vi har gått på någon mer dejt, annars är vi bara här då jag inte kan göra något. Han är väldigt snäll mot mig, han kysser mig och ger mig komplimanger hela tiden. Justin och jag har pratat ganska mycket men inte särskilt långa samtal, han vill veta hur jag ska göra, han tjatar hela tiden på mig. Förra veckan berättade jag om familjen och han fick ett raseri damp och slängde av telefonen men ringde upp några sekunder efter, så typiskt honom. Men idag var dagen, dagen då jag var tvungen att bestämma mig, min adotivrådgivare skulle komma hit, och vi skulle prata med Brian och Alison också. Jag var tvungen att bestäma mig idag, så var bara fallet.

 

Jag låg fortfarande i sängen, jag orkade inte röra på mig. Rådgivaren skulle komma om tjugo minuter så jag visste att jag var tvungen att göra i ordning mig. Som om Brian läst mina tankar kom han in i rummet. "Behöver du hjälp?" Skratta han. Jag himlade med ögonen. "Ja" Suckade jag. "Där" Pekade jag på en hög kläder. Han hjälpte mig upp till sittande ställning och jag satte på mig tröjan över mig själv. Byxorna hjälpte han mig med då jag inte såg någonting på grund av magen. Han satte också på mig ett par strumpor. "Tack" Skratta jag. Han skratta med och gjorde så jag ställde mig upp ur sängen. Jag satte mig i köket och framdukat fanns det mackor med nutella. Jag tog dirrekt en macka och började äta. Senare så ringde det på dörren och jag hade precis ätit uppp mina mackor i tid. Alla placerades runt det vita bordet. "Jahå, så trevligt att träffas" Sa hon till Brian och Alison och de skakade hand med varandra. "Jag tänkte att vi skulle börja med om du har funderat något mer Kelsey, om du kommit fram till något mer?" Frågade hon mig. "Nej, det har jag inte tyvärr" Sa jag. Hon nickade och skrev i sina papper. "Hur är ni två till ställning till detta?" Frågade hon Brian och Alison. "Vi stöttar ju självklart henne i det beslut hon än väljer, men om vi skulle vilja så skulle vi vilja att hon behållde det så klart" Sa Brian. Hon nickade och skrev ner i sina papper återigen.

 

 

"Kelsey vad är det som får dig att tveka då?" Frågade hon mig. "Att jag inte är redo, det känns som om jag kan ge barnet en mycket bättre plats." Hon nickade och skrev återigen ner i sina papper. "Okej, men känner du att du skulle få stöd, och hjälp?" "Ja, alla jag har pratat med har sagt det. Pappan till barnet också" Hon nickade. "Hur villig är han då, är ni tillsamans?" "Han vill att jag ska behålla det, men vi är inte tillsamans" Hon nickade igen. "Adoption då, hur känner du då?" "Jag tror det kommer bli tufft, men bra i slutändan ändå." Jag vet inte varför jag tvekade så mycket på mig själv. Varför kunde jag inte tro på mig själv för?. "Vi måste ha ett beslut idag så jag kan meddela familjen du vet." Jag nickade helt förskräckt. "Gumman, jag vet att det är svårt, och jag vet inte vilka tankar som for runt i ditt huvud, men du är 18 år. Du klarar dig galant med ekonomin, du har oss som ställer upp, även för barnvakt, du har Justin, kanske hans familj med. Om du är osäker på att du inte klarar det så vet jag att du gör det. Jag vet hur stark du är, du klarar vad som helst, det här klarar du också, jag vill att du ska välja det du verkligen vill, tänk inte på oss, tänk på dig, vad är det du vill och att du vet att du ändå har stöd över allt, och du måste tro på dig" Det var mycket att ta in, men Alison är så himla bra på allt hon säger. Jag nickade. Skulle jag klara något av det?. Ja det skulle jag, en grej skulle jag klara men den andra skulle jag aldrig klara.

 

Jag har gått och bärt på mitt barn i snart nio månader. Det är mitt barn nu, det är mitt barn, jag har ju haft det i snart nio månader, det är mitt barn och jag skulle aldrig kunna lämna bort det. "Jag-" Började jag. "Jag vill behålla det" "Ja jag ska behålla det" Sa jag sen igen. Alison pep till ett ljud och jag skratta och hon kom fram och krama mig. "Du klarar detta gumman" Sa Alison. Jag log stort. Brian kysste min hjässa. Ja jag klarade detta, ja jag skulle klara detta. "Då verkar det som om vi är klara för alltid då" Jag skratta och nickade. "Lycka till Kelsey" Sa hon och skakade min hand, jag nickade. Yttedörren stängdes och det var bara vi tre kvar. "Åh jag kan inte vänta till att få shoppa små bebis kläder" Sa Alison. Jag skratta. "Jag ska bli mamma på riktigt, jag ska bli mamma på riktigt" Upprepade jag chockat. De skrattade åt mig. "Vi måste fixa rum, vi måste fixa säng, det är mycket som måste fixas Brian" Sa Alison. Jag skratta igen. "Men, mini måste ju sova i ditt rum först så klart så rummet behöver inte va klart så fort" Andades Alison ut. "Ni kan prata så ska jag gå och ringa Justin" Log jag. "Gör så" Sa de. Jag satte mig på sängen och slog in Justins nummer som jag lärde mig utantill förra veckan. Jag har alltid varit bra på nummer. "Kelsey" Sa han. "Hej Justin" "Jag har rep, är det viktigt?" "Eh, om du menar att du ska bli pappa på riktigt så ja" "Är det sant, har du bestämt dig?" "Det kan du ge dig på"