justajbnovel

"Tacktacktack Justin" Jag skrattade. "Så lite, och tack för kepsen, jag skickade precis ett tack" "Åh fick det nu" Sa hon. Jag skrattade. "Och du behövde verkligen inte ge present till Lucas, Brian och Alison" Sa hon. "Äh" Svarade jag. "Ah men de tackar i alla fall" Jag log. "Så lite" "Och hur många presenter var det inte till soph igentligen?" Frågade hon. Jag skrattade. "Hon sover nu i alla fall" Sa hon. "När kommer du till La?" Frågade hon. "Oj saknar du mig så mycket?" Skämtade jag. "Sluta" Suckade hon. Jag skrattade. "Imorgon tror jag, det är inte på samma sätt att vara här längre" Suckade jag. "Det blir bra ska du se" Jag log, hon var alltid så positiv. "Får jag komma över om jag kommer hem imorgon?" "Självklart" Jag log. "Då ses vi då" Sa hon. "Godnatt Kelsey" "Godnatt Justin" Jag vet inte varför det alltid var så skönt att höra hennes röst, det tog emot att säga men jag saknade faktiskt henne också och inte bara Sophie.

 

 

 

 

 

Last Chapter:

 

 

Det var tio på morgonen den 25 december just nu. Jag blev alltid som ett barn den här dagen, när man skulle få öppna alla presenter. Sophie var tre dagar gammal och jag var besatt av mitt lilla charmtroll. Just nu var hon vid Alison i köket då hon verkligen fick uppmärksamhet hela tiden. Jag och Alex satt i min säng och kollade på film. Han skulle snart hem så jag kunde byta om och gästerna skulle senare komma. Justin hade åkt till Stratford den tjugo tredje och han hade varit och sagt hej då till Sophie precis innan han åkte. Filmens texter rullade ner för tvn och Alex blick hamnade på mig. Jag log smått och han böjde sig över och kysste mina läppar. Jag kysste honom tillbaka. "Ska vi inte ta det ett steg längre?" Frågade han och jag rynkade på pannan om han menade just nu i den här sängen. "Asså som, pojk och flickvän" "Alex vi har pratat om det här och jag kan inte. Jag, vi får prata om det här någon annan gång, men det är jul idag och jag måste verkligen göra mig i ordning" Han nickade. Jag ställde mig upp ur sängen och han gjorde lika dant. "Ha en bra jul då" Sa han och jag suckade medans han gick ut ur rummet. Kanske var jag bara för snäll. Jag tänkte inte på mig själv, det här kanske inte var vad jag ville ändå, kanske måste jag avsluta vad det nu är vi har.

 

När jag hörde att Alex hade gått gick jag ut i köket. "Hänt något?" Frågade Brian. Jag skakade nonchalant på huvudet och gick fram till Sophie som satt i sin sitt stol. "Heej" Sa jag och plockade upp henne. Jag gick in i mitt rum och bytte en snabbt en blöja på henne och gick ut med henne igen. "Jag ska bara duscha snabbt, kan ni?" "Sluta" Suckade Brian och sträckte ut armarna till henne. Jag log och gav Sophie till honom. Jag tog med mig två handdukar in i mitt badrum och drog snabbt av mig kläderna och gick in i duschen. Efter allt var klart så torkade jag mig och smörjde in mitt ansikte och mina ben och armar. Raka vägen in till min garderob gick jag och tog på mig ett bar underkläder och fönade sedan håret. Klänningen som hängde på galgen tog jag ner och drog den över huvudet. Jag plattade mitt hår och drog sedan några lockar med plattången. Jag sminkade mig ganska lätt och sedan fick det vara. Ut i köket gick jag igen och de var på samma ställe som jag lämnade de. "Behöver du hjälp Alison?" Frågade jag som var full gång med maten. "Nej du, allt går bra" Jag nickade och tog sedan med mig Sophie på mitt rum för att klä om henne. Jag satte på henne en röd och vit "klänning". "Åh vad söt du blev" Jag slog mig ner på golvet för att lättare få på henne ett par strumpor så hon inte skulle frysa.

 

 

Spegeln var framför mig och hon blev genaste intresserad av den. Jag skratta och höll henne upp. "Ska vi ta ett kort och skicka till pappa?" Frågade jag henne. Även fast hon inte svarade så ställde jag mig upp med henne i min famn och gick in till Lucas. "Lucas, kan du ta ett kort?" Frågade jag. Han nickade och jag gav honom min telefon. Han tog kort på oss två och jag kysste Sophie på kinden på ett kort och de andra kollade jag bara på henne. Jag tog tillbaks telefonen och gick och satte mig i köket med Sophie i min famn samtidigt som jag smsade till Justin. Jag skickade både bilderna och skrev: God Jul Justin! :) Det plingade på dörren och Alisons föräldrar var här. Lucas kom ut från sitt rum och vi välkomnade dom i dörren. "Åh Hej Kelsey, och kolla vilken sötnos det var här då" Jag skrattade till. "Hej Sophie" Sa de och jag log stort. Vi alla placerade oss i köket och maten serverades. Jul mat var lite överskattat men det var gott, speciellt när Alison lagade det, hon kunde seriöst laga all mat. Sophie började gråta och jag försökte tystna henne vilket inte gick så bra. "Sssh" Sa jag men det hjälpte inte. Jag suckade lite lätt och ursäktade mig och gick in på mitt rum för att lugna ner henne.

 

Medans så ringde telefonen, jag suckade igen och svarade. "Hallå" "Hej det är Justin, hur är det med Soph?" Han hörde väl att hon grät. "Jag vet inte hon började bara gråta och jag skulle precis börja lugna ner henne" "Åh förlåt" "Lugnt" Sa jag medans jag guppade lite upp och ner med Sophie i min famn. "God jul på dig med" Sa han och jag skratta till. "Så hur är det då?" Frågade jag. "Lite stelt, men det är skönt att träffa mina små syskon igen" Jag log. "Ja det förstår jag, du har inte tagit kontakt med Ryan och Chaz?" Han fnös. "Nae verkligen inte, tro mig de vill de verkligen inte. De skulle döda mig om jag ens kom dit" "Överdriv inte" Han suckade. "Men jag har fått tyst på Soph nu och vi håller på att äta, jag ringer senare okej?" "Okej, ha så trevligt" "Du med" Jag ställde mig upp. "Varför är du så ledsen va?" Sa jag till sophie och la henne ner på hennes tjockfilt i köket så hon kunde ligga och stirra på leksakerna över henne. "Gick det bra?" Frågade Alison. Jag nickade. Några timmar gick och vi hade suttit och pratat och Sophie hade sovit middag.

 

Vi hade ätit alldeles för mycket efterätt så jag var proppmätt, nog som alla andra också. Vi skulle börja öppna paket nu och jag såg hur mycket barn papper det täckte vissa paket och jag log lite för mig själv men samtidigt borde de inte köpa så mycket till sophie när hon ändå inte kommer komma ihåg det. "Så, ska jag börja ta en klapp?" Frågade Lucas och vi nickade. "God Jul Brian från Helen" Jag log. Helen var Alisons mamma. Julklapps öppning är ganska segt för det tar verkligen timmar och öppna upp alla paket. Jag hade fått flera stycken och det var jätte fina saker. Bland annat två klänningar och underkläder från Alison. Sophie hade fått hur mycket kläder och leksaker som helst. Justins paket låg även där och det var hur mycket som helst från Justin till Sophie och även från de andra. Justin hade köpt till Brian Lucas och Alison också och de hade han verkligen inte behövt. Det var ett par örhängen till Alison och en varsin klocka till Brian och Lucas. De vart ganska imponerade faktiskt, det måste varit något känt märke!. "God Jul Kelsey, önskar Justin" Jag kollade chockat på Alison, dock hade jag köpt en keps till Justin. Det var en ganska stor present och jag undrade vad han hade hittat på. Det var en skokartong och jag öppnade den och fick se ett par silvriga pumps som var hur snygga som helst. "O herre" Pep jag. De skratta åt mig. 

 

Jag visade bilden först för mamma. "Åh" Sa hon. Jag log. Jag visade pappa och han log stolt. Sedan visade jag mormor. "Åh vad fina de är" "Visst är dom" Kom jag på mig själv att säga och jag harklade mig. Vad sa jag precis?. Jag gick vidare och visade morfar och Erin samt Jazzy och Jaxon. Vi hade öppnat alla våra paket och julen var inprincip över. Jazzy och Jaxon var hur nära som helst på att somna på varandra och det såg hur gulligt ut som helst. Jag bestämde mig för att skicka en bild till Kelsey, en bild på med kepsen på för att tacka henne. Som från klar himmel så ringde hon, jag log och svarade. "Tacktacktack Justin" Jag skrattade. "Så lite, och tack för kepsen, jag skickade precis ett tack" "Åh fick det nu" Sa hon. Jag skrattade. "Och du behövde verkligen inte ge present till Lucas, Brian och Alison" Sa hon. "Äh" Svarade jag. "Ah men de tackar i alla fall" Jag log. "Så lite" "Och hur många presenter var det inte till soph igentligen?" Frågade hon. Jag skrattade. "Hon sover nu i alla fall" Sa hon. "När kommer du till La?" Frågade hon. "Oj saknar du mig så mycket?" Skämtade jag. "Sluta" Suckade hon. Jag skrattade. "Imorgon tror jag, det är inte på samma sätt att vara här längre" Suckade jag. "Det blir bra ska du se" Jag log, hon var alltid så positiv. "Får jag komma över om jag kommer hem imorgon?" "Självklart" Jag log. "Då ses vi då" Sa hon. "Godnatt Kelsey" "Godnatt Justin" Jag vet inte varför det alltid var så skönt att höra hennes röst, det tog emot att säga men jag saknade faktiskt henne också och inte bara Sophie. 

 

 

 

 

 Jag blundade för jag ville inte se hur han reagera. Jag kände hur den andra sidan sjönk ner och hur han kröp närmare mig. Han la en arm över mig. "Det gör ont" Viskade jag. "Shh, försök sov" Sa han. Jag blundade och kände hur jag var på väg att somna när Justin viskade. "Min favort film är faktiskt fortfarande the notebook" Jag log smått.

Last Chapter:

 "Jag ska bli mamma på riktigt, jag ska bli mamma på riktigt" Upprepade jag chockat. De skrattade åt mig. "Vi måste fixa rum, vi måste fixa säng, det är mycket som måste fixas Brian" Sa Alison. Jag skratta igen. "Men, mini måste ju sova i ditt rum först så klart så rummet behöver inte va klart så fort" Andades Alison ut. "Ni kan prata så ska jag gå och ringa Justin" Log jag. "Gör så" Sa de. Jag satte mig på sängen och slog in Justins nummer som jag lärde mig utantill förra veckan. Jag har alltid varit bra på nummer. "Kelsey" Sa han. "Hej Justin" "Jag har rep, är det viktigt?" "Eh, om du menar att du ska bli pappa på riktigt så ja" "Är det sant, har du bestämt dig?" "Det kan du ge dig på"

 

 

Idag var det den 21 december. Imorgon var det beräknat att den lillefiluren skulle komma ut, äntligen. Iförr går hade vi trott att det var dags men jag fick åka hem efter drygt en timme. Nu låg jag här, väntade på att samandragningarna skulle bli tätare och att mitt vatten skulle gå, men filluren där inne ville inte komma ut. Justin hade kommit hem sent igår så han skulle komma över en sväng idag. Alison och Brian hade hållit på och pysslat i mitt rum med en spjälsäng till bebisen och ett skötbord samt en bokhylla. Vi hade fått möblerat om för att få plats med allt och till sist så blev allt jätte bra. Alison hade tvingat med Brian till tapet affären och de hade skickat bilder till mig på mobilen så jag kunde få välja. De började redan nu sakta med rummet, jag tror speciellt Alison tyckte verkligen det var roligt. Hon hade också shoppat en massa söta mini kläder, de var verkligen urgulliga. "Kels vi är hemma" Jag log stort och väntade tills de skulle komma in på rummet. "Vi är tillbaks nu, men vi börjar inte idag, Brian var inte jätte pepp på det" Jag skratta. "Jag förstår det" "Det blir suchi ikväll föresten" "Åh vad gott" Sa jag glatt. Hon nickade och stängde dörren åt mig. Min mobil plingade till och jag tog den från nattuksbordet.

 

 

Jag skickade ett snabbt, "japp" och la sedan telefonen på bordet igen. "Brian" Ropade jag. Han kom in i rummet. "Justin kommer om någon minut, släpp inom hit okej?" Han nickade och gick ut igen.  Efter en stund så hörde jag ringklockan och jag hade flyttat mig själv från sängen till soffan för att jag inte skulle se allt för lat ut. "Hej" Sa han och kom in i rummet. Han gav mig en lätt kram. "Hej" Log jag. Han slog sig ner i sängen mitt emot mig. "Hur har du haft det på din turne?" Frågade jag nyfiket. "Bra, det är skönt att vara tillbaka" Jag log smått. "Kan väl förstå det" "Du då, hur mår du?" "Bra" "Jag ser förändringen i rummet" Skratta han. "Jovars" Sa jag och kollade runt i rummet. "Det är snart dags duvet" Han nickade. "Japp" Sa han. "Det är fint i alla fall" Jag log och nickade. "Sa de något på sjukhuset mer?" Han visste att jag varit där i förrgår men vi hade bara pratat fort innan han skulle på planet. "Nae, inget speciellet, jag ska ringa innan jag känner det är dags att åka" Han nickade. "Hur många vet?" frågade jag. "Mamma, Scooter, nästan hela crewet, men de litar jag på, sen pappa" Jag nicka. "Vart är du på julafton?" Frågade jag. "Ehm. Jag tror jag måste till Stratford, jag var inte där förra året, jag sket i det. Men mamma har varit på mig riktigt mycket, tänkte du dig något?" Frågade han.

 

"Jag vet inte, vi har ju inte snackat så mycket hur vi ska göra oså" Han nicka. "Jag förstår ju att du är mamman och bebisen måste vara hos dig i början. Så jag ska inte ta det i från dig jag lovar" Jag nickade tacksamt. "Hur firar du jul?" Frågade han. Jag svalde. "Förra julen så var det bara jag och mina bröder, annars har det varit med mamma och pappa samt mormor och morfar" Han nickade. "Och iår?" Frågade han. "Samma fast med Alison och hennes föräldrar" Han nickade. "Jag antar att jag måste åka till Stratford även fast inte vissa vill att jag ska komma" "Som?" Frågade jag nyfiket. "Ryan och Chaz tillexempel, jag har inte snackat med dom på över ett år, och det var inte ett riktigt trevligt samtal." "wow" Svarade jag. Han nickade. "Jag var en idiot, jag kanske fortfarande är, men ja" "Det är du inte" Log jag. Han log tillbaka. Han la sig ner på sängen. "Varför är det så lätt att prata med dig?" "Jag är kanske en bra lyssnare" Skratta jag till. "Ah, verkligen" Jag log åt honom även fast han inte kunde se det. "Hur tror du folk reagerar, ska du berätta?" "De blir defenitivt negativt, speciellt i media, som jag har varit förut så är inte dirrekt det här ett framsteg" Fnös han. "Jag måste väl berätta, någon gång, scooter vill att vi ska vänta i alla fall" Jag nicka.

 

"Det knackades på dörren och Alison kom in." "Justin, vi ska ringa sushi nu, vill du ha?" Frågade hon. "Visst, tack" Log han. Alison nickade och stängde dörren. "När kommer du hem från stratford?" Frågade jag. "Beror väl lite på kanske, jag ska ju träffa mina små syskon också som jag inte träffat på länge, men tre dagar efter jul kanske, vadårå, saknat mig för mycket?" Skämtade han. "Tro inte för mycket" Han skratta till. Jag kände hur det sparkades till i magen. "Kom" Sa jag till Justin och drog upp skjortan jag hade så jag visade magen. "Wow" Sa han när han såg magen. "Sluta" Suckade jag. Han skratta till. Jag tog hans hand och placerade den på magen. Han log stort. "Hej där inne, ska du inte komma ut snart?" Pratade han med magen. Jag log stort. Han tog upp sitt huvud men hade fortfarande handen på magen. Vi log mot varandra när dörren slogs upp. "Kels jag gå-" Alex ställde sig med en chockad min. "Vad gör han här?" Frågade han spydigt. Justin ställde sig upp och jag drog ner skjortan. "Och vem är du?" Frågade Justin. "Det är Alex" Sa jag och himlade med ögonen för att Alex överregarden. "Vad gör ni?" Frågade Alex. "Vi snackar bara, det vet du, inget har hänt" Sa jag tröttsamt. "Okej" Sa han och gick fram och kysste mig hårt inför ögonen på Justin. Jag himlade med ögonen åt honom. Visst han kanske hade rätt till att vara avundsjuk, men vi var faktiskt inte pojkvän flickvän. "Intensivt" Sa Justin medans Alex gick ut och jag blängde på Justin som flinade.

 

"Så det är din pojkvän?" Frågade han när Alex gått. "Det är inte min pojkvän och det vet du" Suckade jag. "Killen du deeejtar då" Jag himlade med ögonen. "Ja vad vi nu är" Det började värka i magen och jag suckade och tog mig för magen. "Går det bra?" Frågade Justin. Jag nickade. "Det går bra" Det knackade på dörren och Alison kom in med suchin. Justin satt i sängen och åt medans jag satt i soffan. Vi åt upp i en ganska behaglig tystnad. "Ska vi se på film?" Föreslog jag. "Visst" Sa han. "Kan du hjälpa mig till sängen?" Frågade jag. Han nickade. Han hjälpte mig till sängen och vi satte oss över täcket och jag slog på tvn. "The notebook är i, kan vi se den?" Frågade jag. "Visst, det var min favorit film, det var länge sen jag såg den" Jag nickade och slog på filmen. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig under filmen då det gjorde ont i magen. Jag tog mig för magen några gånger under filmen och Justin såg detta och stängde av. "Ska jag hämta någon?" Frågade han. "De sover nog ändå, det går över snart" Han nickade. "Ska du inte försöka sova?" Frågade han. Jag nickade och la mig dirrekt under täcket, jag orkade inte byta om då jag ändå hade mjukiskläder på mig. Det gjorde ont och jag behövde någon. Justin var på väg att gå. "Justin, kan du hålla om mig?" Frågade jag. Jag blundade för jag ville inte se hur han reagera. Jag kände hur den andra sidan sjönk ner och hur han kröp närmare mig. Han la en arm över mig. "Det gör ont" Viskade jag. "Shh, försök sov" Sa han. Jag blundade och kände hur jag var på väg att somna när Justin viskade. "Min favort film är faktiskt fortfarande the notebook" Jag log smått.

     Jag trodde jag haft en pinsam dröm att jag kissat på mig inför allt folk i gallerian. Så var inte fallet. Jag satte mig fort upp och insåg att vattnet hade gått. Jag kollade åt min sida och Justin var inte kvar. Jag ropade högt på Alison och Brian och jag hörde hur snabba fötter i trappstegen kom. "Vad har hänt?" Frågade Alison helt anfådd. "Mitt vatten har gått"

 

Helloooo bloggen

Vet ni vad jag har gjort? -.-.-.-

skulle gjorde så jag fickvirus på min dator i förrgår -.- jag får tillbaka den imorgon dock och jaghoppas mitt kapitel finns kvar som jag skrivit på! Det kommer därför ut imorgon, förlåt för segaste upptaderingen men har också masssssaaaa plugg! 

 

Puss

 Jag såg hur Alex kom emot mig. Jag log smått. "gick det bra?" Frågade han. "Ja, eller Ja" Sa jag han skratta och satte sig ner. "Varför Alex?" Frågade jag honom och han rynkade på pannan. "Vad?" Frågade han. "Varför vill du umgås med mig?" Frågade jag. "För jag tycker om dig, du är hur snäll som helst, jätte fin och jag gillar väl dig antar jag." "Varför jag ser ut som ett hus, jag väntar barn Alex" "Du är fin ändå, jag lovar, och jag bryr mig inte om du väntar ett barn" Ugh, så perfekt. Han ställde sig upp och räckte sin hand och jag tog den ganska förvirrad. Jag ställde mig upp och han böjde sig över mig och kysste mina läppar. Det pirrade till men, jag trodde inte det skulle kännas så här, var det inget mer?

 

Vi var inne på december. December månad, jag skulle föda, Justin skulle komma hem till La, det var julafton och nyårsafton. Det var mycket som hände i december, och det verkade som om det skulle göra det på en kort tid. Det var 15 december idag, jag kände mig hyfssat handikappad om jag ska vara ärlig. Jag kunde inte göra något själv utan jag befann mig hemma. Jag vet inte vad Alex och jag är för något. Vi är verkligen inte pojkvänn och flickvänn men något antar jag att vi är. Jag är inte kär i honom, jag tror inte det. Jag gillar honom väldigt mycket och han gör mig glad så jag kör på det i stället och hoppas på att mina känslor ska utvecklas. Han är här i bland och Lucas och alla andra vet om situationen. Vi har gått på någon mer dejt, annars är vi bara här då jag inte kan göra något. Han är väldigt snäll mot mig, han kysser mig och ger mig komplimanger hela tiden. Justin och jag har pratat ganska mycket men inte särskilt långa samtal, han vill veta hur jag ska göra, han tjatar hela tiden på mig. Förra veckan berättade jag om familjen och han fick ett raseri damp och slängde av telefonen men ringde upp några sekunder efter, så typiskt honom. Men idag var dagen, dagen då jag var tvungen att bestämma mig, min adotivrådgivare skulle komma hit, och vi skulle prata med Brian och Alison också. Jag var tvungen att bestäma mig idag, så var bara fallet.

 

Jag låg fortfarande i sängen, jag orkade inte röra på mig. Rådgivaren skulle komma om tjugo minuter så jag visste att jag var tvungen att göra i ordning mig. Som om Brian läst mina tankar kom han in i rummet. "Behöver du hjälp?" Skratta han. Jag himlade med ögonen. "Ja" Suckade jag. "Där" Pekade jag på en hög kläder. Han hjälpte mig upp till sittande ställning och jag satte på mig tröjan över mig själv. Byxorna hjälpte han mig med då jag inte såg någonting på grund av magen. Han satte också på mig ett par strumpor. "Tack" Skratta jag. Han skratta med och gjorde så jag ställde mig upp ur sängen. Jag satte mig i köket och framdukat fanns det mackor med nutella. Jag tog dirrekt en macka och började äta. Senare så ringde det på dörren och jag hade precis ätit uppp mina mackor i tid. Alla placerades runt det vita bordet. "Jahå, så trevligt att träffas" Sa hon till Brian och Alison och de skakade hand med varandra. "Jag tänkte att vi skulle börja med om du har funderat något mer Kelsey, om du kommit fram till något mer?" Frågade hon mig. "Nej, det har jag inte tyvärr" Sa jag. Hon nickade och skrev i sina papper. "Hur är ni två till ställning till detta?" Frågade hon Brian och Alison. "Vi stöttar ju självklart henne i det beslut hon än väljer, men om vi skulle vilja så skulle vi vilja att hon behållde det så klart" Sa Brian. Hon nickade och skrev ner i sina papper återigen.

 

 

"Kelsey vad är det som får dig att tveka då?" Frågade hon mig. "Att jag inte är redo, det känns som om jag kan ge barnet en mycket bättre plats." Hon nickade och skrev återigen ner i sina papper. "Okej, men känner du att du skulle få stöd, och hjälp?" "Ja, alla jag har pratat med har sagt det. Pappan till barnet också" Hon nickade. "Hur villig är han då, är ni tillsamans?" "Han vill att jag ska behålla det, men vi är inte tillsamans" Hon nickade igen. "Adoption då, hur känner du då?" "Jag tror det kommer bli tufft, men bra i slutändan ändå." Jag vet inte varför jag tvekade så mycket på mig själv. Varför kunde jag inte tro på mig själv för?. "Vi måste ha ett beslut idag så jag kan meddela familjen du vet." Jag nickade helt förskräckt. "Gumman, jag vet att det är svårt, och jag vet inte vilka tankar som for runt i ditt huvud, men du är 18 år. Du klarar dig galant med ekonomin, du har oss som ställer upp, även för barnvakt, du har Justin, kanske hans familj med. Om du är osäker på att du inte klarar det så vet jag att du gör det. Jag vet hur stark du är, du klarar vad som helst, det här klarar du också, jag vill att du ska välja det du verkligen vill, tänk inte på oss, tänk på dig, vad är det du vill och att du vet att du ändå har stöd över allt, och du måste tro på dig" Det var mycket att ta in, men Alison är så himla bra på allt hon säger. Jag nickade. Skulle jag klara något av det?. Ja det skulle jag, en grej skulle jag klara men den andra skulle jag aldrig klara.

 

Jag har gått och bärt på mitt barn i snart nio månader. Det är mitt barn nu, det är mitt barn, jag har ju haft det i snart nio månader, det är mitt barn och jag skulle aldrig kunna lämna bort det. "Jag-" Började jag. "Jag vill behålla det" "Ja jag ska behålla det" Sa jag sen igen. Alison pep till ett ljud och jag skratta och hon kom fram och krama mig. "Du klarar detta gumman" Sa Alison. Jag log stort. Brian kysste min hjässa. Ja jag klarade detta, ja jag skulle klara detta. "Då verkar det som om vi är klara för alltid då" Jag skratta och nickade. "Lycka till Kelsey" Sa hon och skakade min hand, jag nickade. Yttedörren stängdes och det var bara vi tre kvar. "Åh jag kan inte vänta till att få shoppa små bebis kläder" Sa Alison. Jag skratta. "Jag ska bli mamma på riktigt, jag ska bli mamma på riktigt" Upprepade jag chockat. De skrattade åt mig. "Vi måste fixa rum, vi måste fixa säng, det är mycket som måste fixas Brian" Sa Alison. Jag skratta igen. "Men, mini måste ju sova i ditt rum först så klart så rummet behöver inte va klart så fort" Andades Alison ut. "Ni kan prata så ska jag gå och ringa Justin" Log jag. "Gör så" Sa de. Jag satte mig på sängen och slog in Justins nummer som jag lärde mig utantill förra veckan. Jag har alltid varit bra på nummer. "Kelsey" Sa han. "Hej Justin" "Jag har rep, är det viktigt?" "Eh, om du menar att du ska bli pappa på riktigt så ja" "Är det sant, har du bestämt dig?" "Det kan du ge dig på"

 

 

 

 

 

Det var väl ganska tur att både Lucas och Brian jobbade idag eftersom jag skulle träffa Alex. Jag var lite nervös faktiskt. Vi skulle träffas på ett fik vilket skulle bli jätte bra förhoppningsvis. Igentligen fick jag inte gå ut för Brian eftersom jag var hur stor som helst. Det var knappt så jag kunde klä på mig själv. Det gick till slut och jag satte mig ner och andades ut. Det kändes som min mage var längre en min längd, men det var den ju inte självklart, det kändes ju bara som så eftersom jag inte kan göra något. Jag ville bara ha ut barnet, men då var tvungen att ha bestämt vad jag skulle göra.Jag kunde ju inte tänka på det just nu så jag ställde mig försiktigt upp igen och drog några drag med min mascara. I hallen gick jag ut och på något sätt fick jag på mig mina converse. Jag tog med mig nycklarna, låste efter mig och började en kort promenad till det lilla cafeet inte så långt i från. Alex stog inte utanför så jag gick in så länge. Jag kollade lite på menyn och var på väg att beställa något sålänge när jag hör Alex. "Kels, här" Han vinkade lite smått. Jag log stort och gick bort mot honom. 

 

 

"Hej" Sa jag glatt. "Hej Kels" Han kramade om mig och hjälpte mig ner i stolen. "Tack" Skratta jag. "Ska jag beställa åt dig?" Frågade han. "Ja tack, en vaniljlatte" Log jag. Han nickade och gav i från sig ett leende innan han försvann mot kassan. "Så" Sa han och han hade köpt mig en cupcake också. "Åh tack, hur mycket kostade det?" Frågade jag. "Äh bry dig inte, jag bjuder så klart." Jag rodnade smått. "Åh tack" Han log. "Du sa inget till Lucas?" Frågade han. "Aldrig" Skrattade jag. Han skratta med. Jag drack en smutt av min latte. "Jobbar inte du också idag?" undrade jag. "Nae, annars hade jag ju inte varit här eller hur?" "Sant" Skratta jag. "Hur går det med beslutet då?" Undrade han. "Ae jag vet inte" Skakade jag på huvudet. "Vill du veta vad jag tycker?" Frågade han. "Go for it" "Jag tycker du ska behålla det, du skulle bli en jätte bra mamma" Återigen så rodnade jag. "Tack Alex, men jag vet inte, jag tror inte jag kan ha så mycket ansvar för något, jag tror inte jag är redo" "Du blir redo när dagen kommer, min syster var också tonårsmamma, hon sa lika dant" Jag log smått. "Det verkar som om alla vill att jag ska behålla det förutom jag" Jag ryckte på axlarna. "Justin också?" Frågade han chockat. "Justin också" Nickade jag. 

 

"Oj, det trodde jag inte" Jag fnös. "Nae, han kan allt chocka en" Han nickade. "Varför vill inte du då?" Frågade han. "För jag tror att det finns ett så mycket bättre hem för den här bebisen, jag har faktiskt kontakt med en familj, de verkar helt underbara, men jag har inte berättat för någon" Sa jag ärligt. "Är jag den första?" frågade han. Jag nickade. Han log smått. "Tack för förtroendet" Skratta han. Jag himlade med ögonen. "Bli inte för van vid det" Skämtade jag. "Aouch" Skoja han. Jag skratta. Det gick lätt att prata med honom och jag blev glad av honom. Jag behövde någon som honom just nu. Min mobil plingade till. "Ursäkta" Sa jag och han nickade. "Det är lugnt" Sa han. Jag kollade på meddelandet och såg att det var Justin.

 

 

Jag himlade med ögonen åt meddelandet och knappade fort in ett svar.

 

Jag kom på att jag kollade in i telefonen alldeles för länge. "Förlåt det var Justin" Sa jag. "Åh" Sa han. Jag nickade och det blev en aning pinsam stämning. Jag kände i fickan hur mobilen vibrerade till igen men jag struntade i det. "Är du klar?" Frågade han. Jag nickade. Han ställde sig upp och hjälpte mig upp ur fotöljen som var svår att ta sig ur. Vi gick ut ur fiket och kom ut till solen. Vi gick längs gatorna och jag kände hur hans hand flätades in i min. Jag log smått och fortsatte kolla rakt fram. Jag hörde hur min mobil vibrerade till återigen massa gånger. "Du får svara" Skrattade Alex. Jag skratta till. "Kan vi inte sätta oss ner?" Frågade jag. Han nickade med handen fortfarande i min. Vi gick mot en parkbänk och satte oss ner. Jag drog upp min telefon och en massa sms från Justin hade rullat in, jag orkade inte läsa dom utan skrev ett fort sms så jag kunde lägga min uppmärksamhet på Alex igen. 

 

Jag såg i ögonvrån hur Alex log stort och skämdes för han nog sätt mitt sms. Våra händer var fortfarande ihop flätade och jag log stort tills min telefonbörjade ringa. Jag grymtade till och såg att det var Justin. "Ursäkta igen" Suckade jag. "Han är så jobbig" Skratta jag vilket han med gjorde. Jag ställde mig upp och gick i väg till den andra bänken och satte mig ner. "Vad  Justin?" Frågade jag irriterat. "Vem är du på dejt med?" "Spelar det någon roll överhuvudtaget?" Frågade jag med en suck. "Ja" "Nej det gör det inte" "Vem är du på dejt med, någon jag vet om?" "Det spelar fortfarande ingen roll Justin" Grymtade jag till. "Jag har rätten till att göra vad jag vill" "Jag vill inte att vårat barn ska vara omringad av någon annan" "Justin om du inte märkt så är inte barnet fött" Suckade jag. "Ändå, det är fortfarande med dig" Jag himlade med ögonen för han lät så dum. "Som om inte du knullat någon tjej varje kväll på din tour" "Vad dårå?, avundsjuk?" Jag suckade. "Verkligen inte" Utbrast jag. "Sluta Justin" Suckade jag. Han skrattade till. "Det är alltid lika kul och snacka med dig" Jag himlade med ögonen. "Om du ursäktar mig så ska jag gå nu Justin." "Okej, men använd kondom, upps det behövs ju inte" "Du är en sån idiot" "Skoja med dig, ses kels"  "Ses" Suckade jag och stängde av samtalet. Jag såg hur Alex kom emot mig. Jag log smått. "gick det bra?" Frågade han. "Ja, eller Ja" Sa jag han skratta och satte sig ner. "Varför Alex?" Frågade jag honom och han rynkade på pannan. "Vad?" Frågade han. "Varför vill du umgås med mig?" Frågade jag. "För jag tycker om dig, du är hur snäll som helst, jätte fin och jag gillar väl dig antar jag." "Varför jag ser ut som ett hus, jag väntar barn Alex" "Du är fin ändå, jag lovar, och jag bryr mig inte om du väntar ett barn" Ugh, så perfekt. Han ställde sig upp och räckte sin hand och jag tog den ganska förvirrad. Jag ställde mig upp och han böjde sig över mig och kysste mina läppar. Det pirrade till men, jag trodde inte det skulle kännas så här, var det inget mer?

 

 

 

Komentera älsklingar!

Blir tyvärr inget kapitel idag. Är hemma hos min bästa vän som har det lite svårt så ska vara hemma hos henne hela dagen så kommer inte sitta något vid datorn. Jag är ledsen, imorgon kommer ett!

"Grattis föresten" Jag nickae. "Tack". "Tårtan är klar Kels, så hugg in" Sa Brian. Jag log stort och satte mig vid köksbordet. Jag skivade upp en bit till mig själv medans Alison tog kort också. "Alison här" Brian gav mig ett kuvert och jag rynkade på pannan och öppnade det. Jag insåg var det var. Det var uppgifter till banken av mamma och pappas pengar jag fått ärva. "Åh tack" Log jag. Jag var nu arton och fick ta del av de pengarna som var sparade. Det var skönt för jag visste att det var en rejäl summa. Min mobil plingade till och jag drog upp den ur byxorna.

"Kom Alex" Ropade Lucas. Han nickade och klev ut ur rummet. När alla lämnat mitt rum satte jag mig sagt upp och tog mina fingrar till mina läppar. Vi var nära att kyssas. Jag och Alex?. Men jag kände en besvikelse när dörren öppnats, det var som om jag ville kyssa honom. Det pirrade faktiskt i mig när jag tänkte på det. Men Alex?. Han som jag känt så länge, och Lucas bästa vän. Jag skakade bort tanken och la mig under täcket. Jag drog av mig mina mjukisbyxor och min tröja samt knäppte av mig bhn. Jag böjde mig fram till sänglampan och släckte den. Jag vände och vred på mig, till slut så somnade jag och drömmarna tog över min värld.

 

 

"Happy Birthday to you, happy birthday to you happy brithday dear Kelsey happy birthday to you" Jag log och vred mig lite under täcket men satte mig till slut upp och öppnade mina trötta ögon och fick se Brian, Lucas och Alison. Jag log stort. "Tack". "Grattis artonåringen" Jag log stort. De la ner paket på sängen och jag fnittra. "Börja öppna du" Sa Brian. Jag log ännu en gång. I tre av paketen visst jag vad det var för jag hade gått med Alison och Brian och shoppat för några dagar sedan, lite kläder och så. "Tack tack, väldigt fina" Skratta jag vilket de med gjorde. "Den får du inte ta nu" Jag kollade mystiskt på lucas. "Ta den först" Jag himlade med ögonen. Jag öppnade den och fick se en iphone fem som nyligen kommit ut. "Tack" Sa jag förvånat. "Verkligen?" Frågade jag honom. Han nickade och jag kramade om honom. "Fast inte bara från honom då" Sa Brian. Jag skratta och kramade om Brian och Alison igen. "Ett kvar" Jag log och öppnade Lucas paket. Det var ett eget designat skal. Ett kort på mig och honom. "Love u boo" Stog det på det. "Kanske lite cheesy" Log han. "Nej jag älskar det" Jag kramade om honom. "Tack så himla mycket" Log jag stort. "Du skulle fått frukost på sängen, men du ska ut och äta det med Julia va?" Frågade Alison. Jag nickade och log stort.

 

 

 

På tal om det så plingade det i telefonen och jag log och tog upp det. Födelsedagsbarnet vaken?. Kom till starbucks om 30, puss. OCH GRATTIS IGEN!!! Jag log stort och knappade in ett svar. Hon hade ringt vid tolvslaget och grattat mig och även sjungt för mig. Mina bröder och Alison lämnade rummet och jag började fixa mig lite smått. Det var soligt ute så jag sminkade inte mina ögon utan tog bara mina solbrillor. Jag gick ut ur mitt rum och fann Alison och Brian i köket som skojbråkade. "Vad gör ni?" skrattade jag. "Alison här försöker äta upp din smet till tårtan" Jag skrattade. "Nej då gumman, jag smakar bara lite" Sa hon och tog lite till när Brian försökte stoppa henne. "Jag går nu i alla fall" "Okej ses sen Kels" Jag log åt de. De var verkligen perfekta för varandra. Jag satte i hörlurar i min nya telefon samt med Lucas skal och började promenera till Starbucks. Det tog inte särskilt lång tid och jag kunde se Julia stå utanför. "Ååh grattis tjockis" Skratta hon. "Ha.ha, det är inte alls kul jag vet att jag är stor" Suckade jag. "Jag skoja bara med dig, du är jätte fin" Jag himlade med ögonen. "kom igen jag är vrålhungrig" Jag nickade.

 

Jag beställde en vaniljlatte samt med en värmd macka och Julia gjorde lika dant. "Så, vad har du fått?" Frågade hon extalterat. "Iphone 5" visade jag henne. "Åhhhh" Sa hon. Jag skratta smått. "Sen har Lucas gjort detta skalet" visade jag henne. "Åh han är ju bara för söt" Jag log. "Sen lite kläder och så där" Log jag. Hon nickade och gav mig en present. "Julia" Suckade jag. "Sluta Kelsey" Jag himlade med ögonen. Paketet var rätt stort så jag undrade vad hon hade hittat på. Jag öppnade det och det var jackan jag kollat på så himla länge. "Åh tack Julia" Sa jag glatt. Hon log. "Nu behöver du inte gå med ledsna ögon över den varje gång vi går förbi butiken" Jag log stort. "tacktacktack" Sa jag och kramade om henne. "Så lite". "Så pratat något mer med Justin?" Frågade hon. "En vecka sedan" Hon nickade. "Så han är igån med touren?" Fråga hon. "Japp" Svarade jag. "Han gjorde det ju bra med att få tillbaka vissa fans" Jag nicka. "Men det blir väl aldrig som för något år sedan" Sa hon igen. Jag ryckte på axlarna. "Vet du hur du ska göra med två månader kvar?" Jag skakade på huvudet. Jag var tvungen att bestäma mig snart men jag hade faktiskt tagit kontakt med en familj, faktiskt utan att berätta för Justin. "Nae det har jag inte" Hon nickade.

 

Det kändes som hon var väldigt nyfiken i detta, förstod inte riktigt varför hon ville veta. Efter någon timme så kramade jag om henne som tack och gick åt mitt håll. Det var som om någon tittade på mig och ringde precis när jag sagt hejdå till henne. Jag kollade på telefonen och insåg att det var Justin. Jag log smått och svarade. "Grattis födelsedagsbarnet" Sa han i luren. Jag skratta till. "Tack Justin" "Så har du en bra födelsedag?" Frågade han. "Japp" Log jag men insåg att han inte kunde se det. Vi prata på lite om vad jag hade fått och jag nämde också att jag hade varit på frukost med Julia. "Så ni är sams?" Frågade han. "Ja eller, ja det är vi väl, kan man väl säga" Han skrocka till. "Det lät osäkert" "Det är alltid osäkert med Julia" Sa jag och himlade med ögonen även fast han inte kunde se det heller. Han fnös. "Hon låter inte som någon väldigt bra bästa vän" Jag suckade. "Hon har sina bra sidor det är bara att det varit mycket nu" "Visst visst" Sa han. "Så hur firar du din 18 års dag, värsta röjar festen eller?" Frågade han. Jag fnös. "På riktigt, frågar du det?" Frågade jag honom. "Jag skoja Kels, jag vet att du är gravid och att du inte är den personen och lite oskyldig av dig" "Hey, vad menar du med det" Suckade jag. Han skratta.

 

"Du vet nog vad jag menar" Jag himlade med ögonen. "Så, kommit fram till något?" Frågade han. "Nae, eller nae föresten" Han suckade. "Kommer du någonsin göra det?" "Stressa mig inte" Klagade jag. "Förlåt förlåt" Jag skratta löst. "Förlåt Kelsey men jag måste verkligen gå nu, jag ringer sen okej?" Han lät stressad. "Okej, hejdå" "Hejdå" Sa han stressat. Som tur var så var jag nästan hemma så det hade gått fort hem när jag pratat med Justin. Jag klev in genom dörren och möttes av mina bröder, Alison och Alex i köket?. "Förlåt jag visste inte att det var din födelsedag, men de bad mig stanna är det okej?" Frågade han. "Ja jag antar det" Log jag smått. Han log tillbaka. "Grattis föresten" Jag nickae. "Tack". "Tårtan är klar Kels, så hugg in" Sa Brian. Jag log stort och satte mig vid köksbordet. Jag skivade upp en bit till mig själv medans Alison tog kort också. "Alison här" Brian gav mig ett kuvert och jag rynkade på pannan och öppnade det. Jag insåg var det var. Det var uppgifter till banken av mamma och pappas pengar jag fått ärva. "Åh tack" Log jag. Jag var nu arton och fick ta del av de pengarna som var sparade. Det var skönt för jag visste att det var en rejäl summa. Min mobil plingade till och jag drog upp den ur byxorna.