justajbnovel

Last Chapter:
När inte Emma var inom syn håll så ropade jag på Alli. "Allison" Hon vände sig om och kollade chockat på oss. Jag såg att hon svalde hårt. "Ryan och Chaz eller var det så ni hette?" Frågade hon nervöst. "Spela inte dum Alli, vi vet" Sa Chaz.



Allisons Perspektiv:

"Allison" Ropade någon och jag vände mig om. Jag kollade chockat på vilka två som stod bakom mig jag svalde en hård nervös klump och svarade nervöst. "Ryan och Chaz eller var det så ni hette?" Ljög jag nervöst.
"Spela inte dum alli, vi vet" Jag fick en ännu större klump i magen och jag visste inte vad jag skulle säga, skulle jag springa i väg, vad skulle jag göra, jag stod där som ett fån, och det var nära att mina tårar började rinna ner från mina kinder, varför vet jag inte riktigt. "Gå och berätta för Emma att du måste gå, Alli vi måste prata"
Jag nickade lite nervöst och gick fram till Emma. "Emma jag måste gå, jag ringer dig sen förlåt" "Va, Varför?"
"Snälla jag ringer sen okej?" Hon nickade och jag gick upp till vägen där Ryan och Chaz stod.

"Vi pratar hemma hos mig, jag bor ju typ här" Jag nickade nervöst, jag hade inte sagt något, och jag visste inte vad jag skulle säga. Vi gick upp för trappan, jag kommer ihåg det här huset, inget har förändrats dom har bara gjort i ordning köket. Vi gick till vardagsrummet och satte oss ner.
"Så" Sa Chaz. "Seriöst, vad ska vi ens prata om?" Frågade jag irreterat. "Allison, vi var bästa vänner, och du är tillbaka till stratford, men du ville inte se oss, varför?" "Hur vet ni allt?" Frågade jag. "Jag tyckte som sagt jag kände igen dig, jag sökte på google, Facebook men du kom inte upp, sen sökte jag på twitter, du kom upp och jag kollade igenom din sida, jag såg att du skulle flytta i från Sverige och du inte ville träffa "dom" och då förstod jag att du menade oss." Sa Ryan. Jag kollade ner i mina händer utan att säga något.

"Varför ville du inte träffa oss?" Frågade Chaz. "Jag ville inte träffa er för att, vi var ju bästa vänner förut, men när jag kom till Sverige blev allt så himla bra, jag älskade mitt liv, jag fick världens bästa vän, jag fick världens bästa pojkvän, och nu nu var jag tvungen att flytta tillbaka till förbannade Stratford där allt dåligt hände, vi fem splittrades, Elena stack, Justin kysste mig, sen stack han, sen stack jag. Allting förändrades, JAG förändrades.
Jag är inte samma person det är jag inte" Sa jag och ställde mig upp.

"Alli" Sa Chaz och Ryan och ställde sig upp. "Kan vi inte bara börja om, lägga allt åt sidan?" Skämtar dom med mig? "Vi känner inte varandra längre." Sa jag irreterat.
"Kanske inte men vi kan väl lära känna varandra igen." "Jag är inte samma person som jag var, jag är inte pojkflickan som var eran bästa vän, folk förändras dom växer upp." Sa jag och kolla in i Chaz ögon.




"Varför kan du inte ens tänka dig att lära känna oss igen?" Frågade Chaz. "Jag vet, för hon har fortfarande känslor för Justin, och vi är hans bästa vän" Sa Ryan med ett flin på läpparna. "Huh Really?, jag har en pojkvän, Jag hatar Justin, han stack, han sa inte ett jävla piss till mig, han sa allt till er, därför hatar jag han och ER" Sa jag och med dom orden lämnade jag Chaz hus, och sprang hem till mig.

Jag sprang upp på mitt rum och tog upp telefonen och ringde upp Danne.

-Danne svarade han.
- Hej baby. svarade jag.
- Hej Sa han lite nedstämt.
- Har något hänt? Frågade jag oroligt.
- Alli, det här kommer aldrig att funka, vi bor flera tusen mil i från varandra.

Jag vet att han hade rätt, men jag klickade honom utan att säga något. Seriöst, kunde denna dag bli mycket sämre?


Har höllt på med det här kapitlet i en evighet, vet inte hur jag skulle få till det alltså.
Men hoppas detta dög i alla fall.
Komentera!