justajbnovel

 

Justins Perspektiv:
Jag tänkte tillbaka på den värsta dagen i mitt liv. Allison sprang över gatan men såg inte bilen som kom, den kom inte i full hastighet, men tillräckligt mycket för att den inte han stanna. Jag fick panik när jag såg henne flyga i väg, jag trodde det var över, jag visste att hon var död, jag kunde känna det på mig. Jag var i chock, Emma och ryan kom utspringandes från huset, och mannen i bilen ringde efter ambulans. Ambulansen kom fort och jag fick inte åka med i den. Mannen var snäll nog att köra mig till sjukhuset, snabbt som attans! Allison åkte in till akuten på en akut operation. Hennes pappa och bror kom också till sjukhuset och var självklart lika oroliga. Mamma hade kommit från Atlanta och var därför här och kunde prata med Samuel. Jonah hade panik, han älskade självklart sin syster. Jag försökte lugna ner honom, men det var inte enkelt eftersom min största kärlek kämpade för sitt liv. Operationen tog fyra timmar och 32 minuter. Jag kommer så väl i håg när doktorn kom till väntrummet. "Vi har gjort allt vi kan, hon har en bruten arm, två brutna revben och en spricka i hennes vänstra fot, vi vet inte om hon kommer att klara sig, det är helt upp till henne, hon ligger i koma nu, det kan dröja timmar, dagar, veckor, månader och år innan hon kan vakna, som jag sa, det är upp till henne, när hon är redo ska hon förhoppningsvis vakna, om hon inte blir sämre, föresten, är det du Justin som är hennes pojkvän?" Frågade han. Då blev jag ganska nervös, jag nickade. "Kan jag få tala några ord med dig?" Frågade han. "Visst" Sa jag nervöst. Jag gick efter doktorn in i ett litet rum. "Jo, visste du eller ni, att Allison var gravid?" Frågade han. Va? var hon gravid?. "nej, det visste jag inte" Sa jag. "Det finns inget i registret som säger att hon har varit här och kollat om hon varit det, antingen har hon listat ut det själv eller så visste hon inte" Sa han. "Jag tror inte hon visste." Sa jag. "Men du förstår antagligen att era barn inte gick att rädda" "Vänta, va, var det fler en ett?" Frågade jag. "Det var tvillingar Justin" Sa han. Jag hade inte fattat allvaret i det hela, jag hade förlorat två barn, som jag inte ens visste fanns. Jag skönk ner på väggen, och la mina händer i ansiktet.  

Nu sitter jag här i Allisons rum, rum nummer 256 våning 8. Det har gått två veckor sen olyckan skedde, jag har varit här ända sen dess, Jag har turne om två månader därför måste Allison vakna jag klarar mig inte annars.
Hon såg så oberörd ut. Vit i ansiktet, vita sjukhus kläder och en blå filt som låg över hennes halva kropp. Hon hade slangar hit och dit. Men ändå så var hon så sjukt vacker.Hon hade också ett halsband, jag hade köpt det när vi var i gallerian, jag såg att hon tittade på det, det skulle bli en överaskning, men ja om hon vaknar upp får hon se det då istället. Hela rummet var fullt med blommor, choklad, ballonger, alla ville skicka en tanke. Samuel är helt förstörd. Men han försöker, han måste ta hand om Jonah.
Han är här så ofta han kan, men jag ser till att om inte han eller jag är här så är någon annan här.

"Alli, doktorna säger ju att du kan höra vad man säger, så jag ska berätta en sak för dig som jag aldrig har gjort förut, lite av det kanske jag sagt, men inte allt." "Alli när jag först träffade dig för allra första gången, när mamma hade bjudit hem dig och din familj. Vi båda var sju år, du hade en grå och vit tröja med jordgubbar på och ett par lila shorts på dig. Du hade långt blondt hår med ett diadem i. Du var så söt. Det var du som gjorde att jag inte var rädd för så kallade tjejbaciller längre. Du blev min bästa vän, jag tror till och med jag var förälskad i dig redan då, När jag först träffade dig efter alla åren igen, när jag visste att du var i Stratford, du förstår inte vad det var för klump som fanns i min mage. Jag var nervös, nervös för att du aldrig skulle prata med mig igen. Jag vann dig tillbaka två hela gångerm du förlät mig, och jag har aldrig varit lyckligare, jag ville tillbringa hela mitt liv med dig, men nu ligger du här, Alli, alla saknar dig, Emma är förstörd, Din pappa är förstörd, Jonah är förstörd, Chaz är förstörd, Ryan är förstörd, men jag jag är helt krossad, min kärlek över alla dessa år, varför ligger du här, du ska inte ligga här, du har bara gjort en masas gott i denna värld, Snälla Allison kom tillbaka, jag kommer aldrig att klara mig utan dig."

Allt började pipa runt omkring mig, jag visste inte om det var negativt ellet positivt, men det kom in doktorer, en släpade ut mig. Vad hände, jag fick inte fram något ord. Jag visste inget, ingenting. Mamma kom och tog imot mig. Jag ville veta vad som hände. Jag satt i väntrummet i fem minuter och en doktor kom ut vi alla ställde oss upp, Jag, Samuel, Mamma och Jonah. "Justin" Började han. Mitt hjärta hoppade dubbla slag. "Det är någon som väntar på dig där inne" Sa han. Jag for upp i ett leende. "Vänta, hon är inte jätte stabil, hon är trött, men hennes puls och allt är som vanligt nu" Jag kunde knappt lyssna på hans ord. Allison Jones var tillbaka. Jag rusade in i Allis rum. Jag stannade precis när jag gick in. Där satt hon, tjejen jag var kär i. "Hej främling" Sa hon. "Du är tillbaka" Sa jag och gick fram till henne och gav henne en kyss.

"Hur kom du ihåg?" Frågade hon. "Vad för något?" Frågade jag. "Första dagen vi träffades hur kom du ihåg allt?" "Du hörde, har du hört allt" Sa jag. "Japp, och varför, köpte du det här halsbandet?" Frågade hon. "Jag ville överraska dig på kvällen, men ja, det slutade inte så bra" Sa jag och hon instämde. Det knackade på dörren och jag hade helt glömt bort de andra som säkert ville träffa Alli. "Älsklingen min" Sa Samuel och gick fram och kramade Alli. "Jag har varit så orolig" Sa han och pussade henne på huvudet. Jonah kom inspringandes. "Syster" nästan skrek han och kramade om Alli. Alli började skratta och drog handen genom håret på Jonah. "Allison, vad glad jag är att du är tillbaka" Sa Mamma och kramade om Alli. Emma, Ryan och Chaz kom inspringandes, Sam eller Mamma hade väl ringt de. "ALLI" Nästan tjöt Emma. "Efter mycket kram kalas, var jag tvungen att nämna det där för Alli. "Skulle jag kunna få prata ensam med Alli lite?" Frågade jag. De andra gick ut och nu var det dags. "Alli, när du opererades så fick de reda på att du var gravid med tvillingar" Sa jag lågt. "Va?" Sa hon förvånat. "Visste du inte om det?" Frågade jag. "Nej, det visste jag inte" Sa hon. "Ja men det klarade sig ju inte eftersom de var så himla små" Allison såg bara ganska chockad ut.

En månad senare:

Allisons Perspektiv;
Jag var utskriven från sjukhuset, jag kunde gå nu, allt var läkt. Justin hade tagigt så bra hand om mig så det är inte klokt. Jag kommer dock sakna honom så det gör ont när han åker bort. "Alli, maten är klar" Ropade nej inte pappa utan Justin. Justin är alltid hemma hos mig på vardagarna, Jag har inte kunnat göra så mycket skola, men ska började med det snart igen. "Kommer" Ropade jag och stängde av datorn. "Vad gott det luktar" Sa jag. "Oh, är jag förvånad, spaghetti och köttfärsås" Sa jag och skrattade lite. "Jaja, men du den kommer smaka himmelskt" Sa han och gjorde någong gest. "Jag har en sak till dig" Sa han. "Jasså, vad är det då?" Frågade jag nyfiket. "Det får du se efter maten." Jag suckade lite lätt, jag hatar överaskningar. "Det var jätte gott, tack baby" Sa jag och kysste honom. "Tack själv för ett fint sällskap" Sa han och jag skrattade till och kysste honom ännu en gång.

"Visa mig Visa mig" Sa jag överumplad. "Okej, men det är inte någon stor grej bara så du vet" Sa han och gav mig ett kuvert. Jag kollade mystiskt på honom. Jag tog upp brevet där det stod:
Hej världens finaste, kolla i din byxficka, älskar dig.

Jag kollade ännu en gång mystiskt på honom men kände i min byxficka, han hade rätt det var något. Kändes som en pappersbit. Jag tog upp den, deet var som en biljett av något slag. Men när jag verkligen såg var det var så blev jag hyper glad. "Är det sant?" Frågade jag. Han nickade och jag hoppade in i hans famn.
Jag kollade igen på lappen där det stod:
Du är den ända utvalda, du ska få följa med på självaste Justins Biebers Turne. Grattis!.

"Jag älskar dig, har jag sagt det?" Frågade jag. "Ja, men det blir aldrig tjatigt, men jag älskar dig för mycket ska du veta" Sa han och våra läppar möttes i en öm, passionerad kyss. Den var nästan till och med bättre en våran första under det där regn taket, och bättre en den kyssen andragången under regntaket.

Jag Allison Jones, jag har tur, Jag lever, Jag har världens bästa familj, jag har världens bästa vänner, och inte nog om det, Jag har Justin Bieber.

Slut, hoppas ni gillar slutet, visste inte riktigt hur jag skulle avsluta det hela men aja.
Komentera mycket för en prolog :)

Klicka på bilden för att komma till inlägget för att rösta om nästa huvudroll: