justajbnovel

Last Chapter:
"Vi sa att du också tyckte det var en bra ide" Sa Mamma tyst. "VA?" Skrek jag. "Vi visste inte att ni skulle prata i kväll" Sa mamma som försvar. "Vad fan väntar du på Justin?" Sa Alfredo till mig. "Inte nu, eller va?" Frågade jag. "Hämta henne" Sa han. "Justin, gör det, hämta henne" Sa Mamma. De hade rätt, jag var tvungen att hämta henne, men skulle jag komma försent?.

Jag hade hoppat in i min bil och kört för allt jag hade. Just nu struntade jag i hastighets gränsen, utan jag bara körde. När jag var vid flygplatsen hoppade jag ur bilen jag sprang till ingången och fram till receptionen. "Justin Beiber?" Frågade kvinnan. "Ja, det är jag, men skulle du kunna fixa en biljett till Stratford Ontario, väldigt snabbt?" Frågade jag och hon nickade. Jag andades ut. "Jag är ledsen, du måste tyvärr redan checkat in" Sa hon. "Fan" Mumlade jag. "Gaten brevid, vart ska den?" Frågade jag. "Frankrike" Sa hon. "Jag tar den" Sa jag och hon fixade en biljett. Jag sprang allt vad jag hade. Jag skulle bara hinna, det fanns ingen återvändo. Jag trängde mig före de i säkerhetskontrollen, de gjorde inte så mycket. När jag kom fram till gaten var det helt tomt. Kanske för att Frankrike resan skulle avgå om fem timmar, och de som skulle till Stratford redan gått på. "Ursäkta, kan jag få gå in och bara hämta en person?" Frågade jag. "Nej, tyvärr" Sa en kvinna. "Snälla, jag måste" Sa jag. "Jag kan tyvärr inte släppa förbi dig" Sa hon. "Fan" Mumlade jag. "KIMBERLY" Skrek jag för att hon kanske skulle höra. "KIMBERLYYYYY" Skrek jag igen. "VAKTER" hörde jag kvinnan ropa. "KIMBERLY, ALEXXX" Ropade jag. "KIMBERLY" ropade jag igen. "KIIIM" ropade jag och då tog vakterna tag i mig och släpade mig längre och längre bort men jag skrek igen. "KIMBERLY". Men ingen syntes. Jag försökte ta mig loss av vakterna men det var lön löst.

Kimberlys Perspektiv:

"Såja gumman det här blir bra nu, vi ska hem" Sa jag och såg mot Alex. "Jag vill inte hem utan pappa" Sa hon. "Men han vill det gumman, det blir bra ska du se" Sa jag. "Kimberly" hördes ett svagt ljud. Jag måste blivit helt dum. Jag skakade bort tanken och strök Alex över håret. "Mamma" Sa Alex. "Ja hjärtat." "Hör du inte?" frågade hon. "Hör vad?" frågade jag. "Någon ropar på dig" Sa hon. Jag hade inte hört fel. "Va?" sa jag dumt. "Mamma, det är pappa" Sa Alex glatt. "Vi inbillar oss nog" Sa jag. "Det gör ni inte mrs" Sa tanten brevid mig. "Om jag hör så ja då stämmer det" Skrattade hon. Jag skrattade åt henne. "Gå ut, jag tror du vinner på det" Sa hon. Jag log åt henne. "Ursäkta men jag måste av det här planet" Sa jag till flygvärdinnan. "Varför?" Frågade hon. "För annars kommer jag begå ett misstag" Sa jag. "Snälla?" Frågade jag. "Gå" Sa hon. Jag log stort och Alex sprang ut och jag med. Jag såg Justin bärdes bort av väcktare. "PAPPPA" Skrek Alex. "Kim, kim, Alex" Skrek Justin. "Snälla säg något, det är min pappa" Sa Alex till kvinnan som stog brevid mig. "SLÄPP HONOM" Skrek kvinnan. Vakterna gjorde som han sa.
"Vad gör du här?" Ropade jag till Justin. "Jag kom för att hämta dig" "Varför sa du att jag skulle åka då?" Frågade jag.

Justins Perspektiv:

"De ljög" Ropade jag tillbaka. "De sa de för de trodde att det var bäst för mig, men de har fel, du är bäst för mig, Alex också, jag älskar dig för fan" Ropade jag till henne. Jag såg att hon torkade bort en tår. "Snälla" Sa jag. "Varför var du en sån idiot då?" frågade hon. "Jag tänkte inte, snälla jag älskar dig" "Bevisa det" Sa hon. Det var det jag väntat på. Jag sprang fram till henne. Jag la handen om hennes nacke och tryckte mina läppar hårt mot hennes och vi möttes i en kyss. Jag kunde höra Alex skrik och några få som klappade händerna.



Jag av bröt kyssen och vi kollade in i varandras ögon fast snabbt rodnade hon och la sitt huvud på mig bröst. Jag skrattade åt henne. "Kom min älskling" Sa jag och satte mig ner på huk så Alex kunde springa in i en kram. "Jag älskar dig också, det vet du va?" Frågade jag och hon nickade glatt på huvudet. "Kom nu mina två favorit tjejer" Sa jag och vi gick ut ur flygplatsen. Vi hade också bestämt att de skulle skicka deras bagage imorgon. Vi hoppade in i bilen och alex somnade väldigt fort. Jag och Kim bara satt tysta och log år varandra när vi kollade in i varandras ögon. När vi kom fram så lät vi alex sova i bilen så länge vi skulle överaska de andra. Jag bärde upp Kim i famnen och gick med henne till bussen. "Kolla vem jag har med mig" Skrattade jag och alla kom inspringandes. "Ooooh Kiiim" Mamma kom fram till henne. "Förlåt, jag har jätte dåligt samvete" Sa hon. "det är lugnt" Sa hon lugnande. Vi kramade om alla och sen hämtade Mamma Alex för att lägga henne i hennes buss.

"Kommer jag klara att ligga i samma buss som er inatt?" Frågade alfredo mig och Kim när de vuxna gått ut. "Jag vet inte man" Skrattade jag. Kimberly slog mig på axeln och skratta. "Vill du gå ut med mig på stranden?" Frågade jag till Kim. "Jag har inget att ha på mig" Sa hon och skratta. "Mamma har säkert någon klänning som är för liten eller något du kan låna, gå och kolla" Sa jag och log. Hon nickade och sprang ut ur bussen. "Tack" Sa jag till Alfredo. "För vad?" Frågade han. "Att du sa att jag skulle hämta henne" log jag. "Äh, det var ju inte någon big deal" Skrattade han. "Jo för mig" sa jag och gjorde ett handslag med honom. Jag gick in och bytte om till andra kläder och när jag gick ut igen stog Kim där. "Vad fin du är" Log jag. "Du med" fnittrade hon. "Får jag ta ett litet kort på det återförenade paret" Skrattade Alfredo. Jag suckade men Kimberly skrattade bara och vi tog ett kort. "Kolla vad vackert" sa han och visade kortet.



"Kom nu" Sa jag till kim och vi gick ut ur bussen och promenerade till en strand som inte låg så långt bort. Vi var helt ensamma när vi kom fram till stranden. "Förlåt för jag varit en idiot" Sa jag. "Justin, vi hade ett löjligt bråk, snälla kan vi inte bara lägga det bakom oss?" frågade hon. "Självklart" Sa jag och kysste henne ömt. "Kan vi inte gå ner till vattnet?" frågade hon. "Jovisst" Sa jag. Vi gick ner till vattnet och jag tog hennes hand.



"Det är fint här" sa hon. "Det är det, men jag lovar dig, du är så mycket finare" Sa jag och hon fnittrade till. "Jag hatar när du ger mig så mycket komplimanger, jag vet aldrig vad jag ska säga förutom detsamma" Sa hon. "Du behöver inte säga något, bara du andas så är jag nöjd" Sa jag. "Då kommer du vara nöjd länge" Sa hon och kysste mig. "Vad bra" Sa jag och kysste henne tillbaka. Vi gick upp och satte oss på stranden.

Kimberlys Perspektiv:

"Kim" Sa Justin. "Aah" Sa jag. "Jag älskar dig så grymt mycket, jag hoppas du förstår det, du är min dröm, min natt, min dag, du är verkligen mitt allt, det är dig jag vill leva mitt liv med resten ut, det är dig jag vill bilda större familj med, det är bara dig jag vill ha. Ingen annan." Han tog en paus och anades. "Justin ja-" "Nej vänta jag är inte klar, du är fantastisk på alla sätt, du har verkligen vunnit och stulit mitt hjärta, det är bara du som kan bestämma över det nu, därför får du den här, den här hade min mormor och ville att jag skulle ge den till någon speciell tjej, därför får du den här, och nu har du den, nyckeln till mitt hjärta".



SLUT!!!!!. Har varit en ära att skriva denna novellen, men den är inte riiiiktigt slut än!. En epiolog finns fortfarande och far i luften. Sååå, vad tyckte ni om novellen, ochhh komentera för en Epiolog, tillräckligt många komentarer så får ni en redan idag. - tror jag.

Btw, en fråga som jag vill att ni ska svara på..

Ska jag fortsätta på novellen "your mine" Eller ska jag skriva en ny?.