justajbnovel

"Tack för att du lämnade mig imorse föresten" Sa han och böjde sg ner och gav mig en lätt kyss. "Varsegod" Sa jag och skratta. "Awwww" Sa både Jassie och Hanna. "Vi måste verkligen skaffa oss en pojkvän" Sa Hanna till Jassie. "Du har ju Eric" Sa jag till Hanna som genast börja rodna. "Eric Hastings?" Frågade Justin. "Jag kan prata med honom åt dig om du vill" Sa Justin. Hanna stelnade till med blicken. Jag och Jassie börja skratta. "Det gör du inte" Sa hon allvarligt.

 

5 dagar senare:

 

Vi var på väg hem och jag ville inte ens gå in innanför min dörr. Justin hade åkt hem för tre dagar sedan för Scooter hade ringt och varit rasande. Jag och Justin hade hamnat tillsamans ute på internet över allt men vi hade inte gjort något på bilderna, låg på en solstol brevid varandra det var det ända. Jag visste vad jag fruktade just nu. Pappa skulle vara förbannad och jag ville verkligen inte gå in. Jag hade inte pratat med honom sen han sa att jag skulle åka till Hawaii, och jag var itne sugen på att prata med honom heller. Jag var fortfarande riktigt arg på honom, han var väl det samma på mig antar jag. Jassies mamma stannade bilen. "Tack för skjutsen och för allt annat" Log jag. "Så lite" Sade hon. Jag tror de kände sig lite skuldsamma då de inte visste att Justin varit där men fick ju självklart reda på det. Jag gick upp för trappan till mitt hem och gick rakt in. Jag var på väg upp till rummet då jag inte ville se eller träffa pappa.

 

"Hälsar man inte när man kommer in eller?" Frågade han. "Varför skulle jag?" Frågade jag. "Passa din ton unga dam." Sade han. Jag fnös. "Du har inget att vara arg för. Vad fan tänkte du Ariana?. Jag sa att du inte skulle träffa Justin, så tar du dit honom?" Skrek han på mig. "JAG HADE INGEN JÄVLA ANING ATT HAN SKULLE KOMMA, JAG HADE INTE ENS SAGT VART JAG VAR ELLER NÅGOT" skrek jag. "Du skriker inte på mig" Skrek han mig. "MEN DU SKRIKER JU" Skrek jag. Han suckade. "Du följer med in i köket nu" Sa han. "Jag förstår mig inte på dig Ariana, jag trodde jag gjort klart för dig vad som gällde. Att till exempel Selena skulle få må bättre, tror du hon gör det när hon ser på internet att du och Justin är i Hawaii?. Plus så gav jag dig klarna disskussioner att du inte skulle träffa honom." "MEN FÖR ANDRA GÅNGEN JAG VISSTE INTE ATT HAN SKULLE KOMMA, OKEJ?" Han suckade.

 

"OCH PAPPA, ELLER OM JAG FORTFARANDE KAN KALLA DIG DET, JAG HAR FAN I MIG RÄTTEN ATT VARA ARG DÅ DET VAR DU SOM SA ÅT MIG ATT LÄMNA, DU SA ATT JAG SKULLE ÅKA, JAG FICK FAN INTE VARA KVAR, HUR MYCKET ÄLSKAR DU MIG DÅ IGENTLIGEN, DU SKA VARA MIN PAPPA" Skrek jag. "Du. Jag har det också jävligt svårt. Jag och Mandy har aldrig bråkat så mycket som vi gjort denna vecka. Jag har försökt att försvara dig så gått det går, men denna röra du ställt till med är inte så lätt att försvara. Så du ska ha jävligt tur för dig att Mandy och jag fortfarande är tillsamans efter detta som du ställt till med" Sa han allvarligt.

 

"Om du inte skickat iväg mig hade inte Justin kommit eller hur?" Sa jag bitchigt. "Nej. Men du hade fortfarande varit otrogen mot Kyle, och du hade fortfarande sårat din syster." Jag suckade. "Pappa när ska du inse att de faktiskt skulle gjort slut ändå?. De gillade inte varandra längre" Sa jag argt. "Men du gillade Kyle" Sa han. "Känslor förändras." Sade jag. "Jag är så besviken på dig" Sa han och skakade på huvudet. "MEN VET DU VAD, VAR DET DÅ, FÖR JAG ORKAR FAN INTE MER. DU ÄR BESVIKEN PÅ MIG, MEN PAPPA GJORT ÄR GJORT OCH JAG KAN FAN INTE GÖRA NÅGOT ÅT DET LÄNGRE, JAG TYCKER OM JUSTIN OCH JAG TÄNKER VARA MED HONOM" Skrek jag och tog tag i en fotoram med mig själv på och kasta den i golvet.

 

 

"Så nu finns jag inte på den där jävla familje foto väggen kvar heller, så nu kan du slippa vara besviken mer för jag sticker." Sa jag. Pappa suckade. "Sluta Ariana. Jag vill bara ditt bästa och Selenas bästa." "Ja men du vet tydligen inte vad mitt bästa är" Sade jag. Han suckade. "Men jag kan fortfarande inte förstå hur du kunde låta Justin komma till dig i Hawaii, du visste att det skulle ställa till med problem, och jag vill veta vem det var som sa det till honom." Sade jag. "Det var jag" Jag kollade chockat bakåt.