justajbnovel

 Han drog nu sina fingrar uppåt, upp på min mage, förbi mina bröst och upp till mitt käkben där han smekte med sin tumme lite försiktigt. Det här var så förbjudet. Han satte sig upp och drog av hans tröja och min blick gick till hans kropp. Ur snygg, och den blev bara mer sexig med hans tatuering. Han log åt mig och hittade tillbaka till mina läppar, men vi båda blev avbrutna när hans telefon ringde. Han ställde sig fort upp. "Hej Babe, ja vänta lite" Han tog sin tröja gick ut ur rummet och stängde dörren.

 

Det var förbjudet. Förbjudet det jag och Ari hade gjort två gånger. Jag var förvirrad. Grymt förvirrad. Jag hade lagt på samtalet med Selena så fort som möjligt. Sagt att jag var trött och var på väg att somna så jag kunde ringa henne imorgon i stället. Jag hade dragit på mig min tröja fort som attan gått ner fort för trappan i hallen dragit på mig mina skor och tagit skinnjackan i handen och sedan gått ut från huset. Inte sagt ett ljud, varken till Ari eller Mandy och Brian. Jag pratade med Selena och jag orkade inte förklara att eller varför jag var där.

Jag var ännu mer förvirrad nu. Förvirrad över Ariana. Jag förstod inte varför det där pirret uppstod när jag kysste henne. Jag kunde inte få nog, det var som att fjälirarna i magen försökte ta sig ut men de kom inte ut. Det var helt sjukt. Det pirrade något fruktansvärt och jag ville bara ha mer, men när verkligheten kom så gick det inte. Jag var för fan tillsamans med hennes stora syster. Hon var tilsamans med en av mina bästa vänner. Det som vi höll på med fick inte fortsätta men jag kan inte låta bli att mina tankar dras åt henne. Jag kände en saknad i bröstet när hon inte var hemma hos mig idag på "skolan". Jag skulle inte ha fjälirar i magen, inte när jag kysste henne. Om inte min telefon hade ringt då hade jag lätt kunnat fortsatt och det menar jag verkligen. Den känslan jag kände då har jag inte känt på ett bra tag, frågan är om jag änns upplevt den känslan. Jag var på väg hem. Jag kunde knappt koncentrera mig på vägen. Det ända jag hade i tankarna var henne och det irriterade mig något fruktansvärt.

 

 

Jag svalde. Det var inte så här jag skulle känna. Jag skulle känna en saknad till Selena. En saknad så att jag kunde åka till henne i New York, men det gjorde jag inte. Det var något som var fel och det var Ariana. Ariana var felet för hon fick mig att låta bli att känna saknad efter Selena.

 

 

Justin hade inte hört av sig. Kanske var det bra så. Detta fick inte hända. Det fick inte det, men så hade det hänt igen och det hade gått mycket längre. Om inte hans telefon hade ringt, kanske jag hade suttit här och tänkt att jag haft sex med honom, vilket hade varit mycket värre. Om jag skulle säga detta till Kyle skulle det nu bli ännu svårare för jag har varit otrogen vid två tillfällen och det skulle jag aldrig kunna förklara och han skulle förlåta mig, det fanns inte på kartan och en sådan person vet jag att Kyle inte är. Jag är inte heller en sådan person som är otrogen, trodde jag. Men uppenbarligen så var jag det. När jag tänkte tillbaka på vad Justin och jag gjorde så känner jag ingen ånger, det är det som är grejen. Jag gillade det. Men. När jag tänker på att jag har kysst någon annan än min pojkvän så är det värre. Då mår jag inte bra.

 

Jag var ute och gick. Tänkte. Gömde mitt ansikte för paparazzis som var i farten, jag förstår inte varför de fotar mig. Jag gick runt och bara ville att allt detta skulle vara ogjort men ändå så fanns det något i min kropp som inte ville att det skulle vara det. Hur han drog sina fingrar på mitt bara ben och alla mina hårstrån reste sig. Hur han kysste mig på halsen vilket fick ett stön att glida ut ur mina läppar. Hur han kysste mig med en sådan passion, det ville inte komma ut ur mitt huvud. Det gick inte tydligen. Jag ville bara stanna. Slå mina händer i någon vägg och skrika. Men det kunde jag inte göra, tyvärr. Jag suckade och gick bort till en gunga som fanns i en liten park. Jag satte mig i den och bara kollade ner i marken. Frågan var om det skulle hända igen, skulle jag göra något åt det. Frågan var om det var värt det.

 

 

 

Min mobil vibrerade till. Mat finns serverad. Kom hem om du vill äta. Det var pappa. Jag suckade. Jag bestämde mig ändå för att äta då jag var hungrig och inte ens tryckt i mig frukost i morse. Lunch skulle då inte sitta speciellt fel. Jag promenerade hem och det var fakitskt ganska lång tid jag hade gått. Jag hade ju dock varit tvungen att tänka igenom mycket. Jag var i alla fall hemma tillslut. "Vad har du varit?" Frågade pappa och log. "Gick bara runt lite" Sa jag. Han nickade. Jag tog en tallrik och tog för mig av lite pannkakor och satte mig vid matbordet där Mandy också satt. "Var det gott?" Frågade hon. Jag nickade. Jag åt upp mina pannkakor och hon tog undan disken åt mig. Min mobil plingade till och jag stelnade till när jag såg vem det var.