justajbnovel

Last Chapter:
Justin är väl antagligen på väg mot London just nu. Varför kan jag bara tänka på honom.?
"Jag tar med mig Mason ut, vill du följa med?" Frågade jag Elin. Hon nicka glatt och följde med mig ut till hallen.



Sju månader senare:
Det har nu gått sju månader sen, min mage är ful och stor, ingen vet om att jag är gravid förutom mina nära, Justin vet inte om och världen vet inte om för inga papz är intresserade av mig när inte Justin är i mitt liv längre liksom. Men det förstås, Jelena is back on track. I alla tidningar står det Jelicia over, Jelena is back. och blabla jag tål det bara inte. Justin kom inte hit över Jul, alla i hans släkt fick åka till honom, han ville väl inte se mig eller något liknande. Jag bor fortfarande hos Elin och Ryan vilket är rätt skönt, Mason är 1½ år och kan säga några få ord. Han har kallat mig för mamma några gånger, först sa jag "nej felicia" osv, men sen lät jag det bara vara, jag har ju tagigt hand om honom nästan hela tiden, Mamma och Pappa har ju inte tid.

Jag har ju som sagt inte berättat för Justin om gravidteten men jag vet inte hur eller när jag kan säga det, jag vågar inte säga det för det kommer förstörar hans karriär det är jag säker på, han kommer inte kunna ha tid med ett barn och jag vill att barnets pappa ska ha tid med barnet så.., Jag gick upp ur soffan för min huvdvärk var över så jag gick in i köket där Elin och Ryan satt.

"Felicia, Justin kommer hit imorgon bara så du vet" "Imorgon, vilken tid?" Frågade jag. "Runt tolv, så du kanske ska åka innan eller det förstås om du vill prata med han kan du ju stanna" "Ha-ha" Sa jag sarkastikts men dom tyckte inte det var kul, de har alltid tyckt jag ska berätta men dom har också förstått min sida i det hela. Vilket är ganska skönt. 

"Vad ska ni göra idag?" Frågade jag. "Vi ska åka och handla, och sen kolla på en ny soffa, vill du med?" "Nae, stannar nog hemma" Sa jag. De nickade och jag tog ett äpple.
Vi satt och pratade en stund men helt plötsligt började Mason gråta så jag gick in och bärde honom ut ur sängen och släppte ner honom så han fick springa i väg, när jag kom ut satt han i Ryans knä så jag skrattade och satte mig där jag satt förut.

"Ska vi åka?" Frågade Elin och kollade på Ryan. "Ska vi ta med den här filuren?" Undrade Ryan. "Gärna" Sa jag och skrattade lite vilket dom med gjorde.

"Hej då ha det så kul" Sa jag och stängde dörren efter dom. Jag gick in i mitt rum och la mig på sängen med datorn på magen, Det ringde på så jag ropade "Kom in" 
"Ryan är du hemma?" Ropade någon, eller inte någon, den där rösten känner man igen och det var ingen  mindre en Justin Biebers röst. Jag skyndade mig fram till min sovrums dörr och låste den.

"Felicia är det du?" Frågade han utanför dörren. "Gå här i från Justin NU" "Sluta, vi måste prata någon gång, jag vet att jag gjorde ett misstag snälla?" "Oh nu kommer du på det efter sju månader?" Sa jag irreterat. "Men du har ju blockat mig när jag ringer och när jag ringer upp Ryan för att få prata med dig vill du inte" Sa han. "Men gå och ha så kul med Selena Justin, stör inte mig" Sa jag. "Selena?" Frågade han chockat. "Ja, ni är ju tydligen i hop igen" Sa jag lite sorgset men Justin hörde nog inte det. "Och vem säger det?" "Tidningarna" Sa jag. "Oh nu Felicia, nu tror du på tidningarna" "MEN VEM SKA JAG TRO PÅ DÅ?" "MEN HAR DU SETT OSS ENS HÅLLA HANDEN PÅ NÅGON JÄVLA BILD ELLER, JAG KOM HIT FÖR ATT FRÅGA RYAN OM HAN VISSTE VART DU VAR VI BEHÖVER JU PRATA" "Nej, för jag har gått vidare Justin" Sa jag lite lugnare. "Jasså öppna dörren då, om du ens vågar det." Jag ville inte, för han skulle se min mage, men någon gång var jag tvungen så jag låste upp och han öppnade dörren och stog i chock. 

"Ä-är du g-ravid?" Stammade han fram. Jag svarade inte för det var uppenbart. "Är det mitt?" Frågade han. 
Jag nickade lite försiktigt. "VARFÖR SA DU INGET?" Skrek han. "FÖR JAG TRODDE JAG SKULLE FÖRSTÖRA DITT LIV HELA TIN KARRIÄR SKULLE GÅ ÅT HELVETE" Skrek jag till baka. "OH VAD FAN VET DU OM DET" 
Jag gick in till vardagsrummet, jag orkade inte med att stå och skrika på honom, jag satte mig i fotöljen och började gråta. 

"Förlåt" Sa han och kom in, jag snäste åt honom. "Felicia, snälla?" "Justin sluta, jag har gått vidare, jag behöver inte dig längre" Sa jag, men vilken jävla lögn jag drog, jag har inte alls gått vidare, jag behöver honom, han måste hjälpa mig med barnet. "Kan du ärligt säga att du inte älskar mig?" Sa han. Jag kollade in i hans ögon, och såg riktigt kall ut och sa med utan några känslor. "Justin jag älskar inte dig"  

Förlåt för inget kapitel i går, men hade ingen aning om hur jag skulle skriva det här kapitlet, jag har försökt och försökt, men jag visste inte, hoppas det blir bra nog.

Komentera nu!!