HOME  FACEBOOK  TWITTER  YOUTUBE  DESIGN BY

Chapter twenty-six

Last Chapter:
"Hej lilla Mason" Sa jag och tog i hans söta lilla hand. Mamma och pappa grät och kollade på Mason, jag och Josefin tyckte det var lite fachinerande men ändå kunde jag inte sluta tänka på Amanda. Vad skulle hände med henne. Doktorn kom in i rummet. "jo?" Frågade han. "Nååå...?" Sa Mamma lite frustrerad.
"Amanda.."

Dsc00927_136517584_large  Tears_large

"AMANDA VADDÅ?" Frågade jag argt för han aldrig kunde säga.
"jo, vi har försökt allt vi kan, men hon ligger i koma och vi får se när hon vaknar upp, Mason måste ligga kvar här i natt." Mamma och Pappa bröt i hop, jag och Josefin stod i chock igen, men tillslut brast det och jag gled ner för väggen och grät. Doktorn gick ut för att lämna oss i fred, och vi alla satt i varsit hörn och grät, till slut kom det en sköterska in och frågade om vi ville se henne, det var klart vi ville liksom. Vi följde med henne, ingen sa någonting.
Mamma öppnade dörren och vi alla kom efter. "Min lilla älskling" Sa mamma och sprang fram till Amanda.
"Hon kan höra er, så ni kanske vill prata med henne en och en?" Frågade sköterskan och mamma skulle börja.
Vi andra gick ut till sköterskan. "Så hur ska ni göra med Mason, vi vill bara veta vem som ska ha vårdnaden så länge tills hon vaknar, eller om ja nivet inte vaknar."

"Jag tror det blir Maria och jag" Sa pappa. Systern tackade för sig och gick i väg. Efter fem minuter kom en gråtandes Mamma ut och jag fick gå in för pappa ville prata med henne om Mason.
"Hej älskade syster" sa jag och satte mig vid sidan av henne. "Du vet, det är tomt utan dig, det är inte kul att se dig såhär, jag vill att du ska komma hem, var stark och Mason han är ur gullig han behöver ju sin mamma, och du vet syster att jag älskar dig mest ut av allt, du är världens bästa syster, klara det här för jag kommer inte klara mig utan dig. Du måste komma hem snälla?" Där brast det jag satt och grät medans jag höll min syster i handen.
Jag kunde inte vara där mer utan gick ut ur rummet. Jag gick ner till receptionen och gick ut på sjukhuset trädgård och startade igång min mobil.

Jag såg att jag hade 17 missade samtal och 23 sms. Alla från Justin. Jag bestämde mig för att ringa honom så jag inte skulle göra honom mer orolig. 
-Hej älskling, varför har du inte svarat? Frågade han när jag rinde upp.
Jag sa inget utan jag brast ut i gråt.
- Hey, vad är det? Frågade han.
-A-am-a-manda
-Amanda..?
- H-hon -va-r m-ed i e-n tr-a-fik-o-ly, sedan kunde jag inte säga mer utan brast ut i gråt igen.
-Snälla baby jag hör dig inte..
Jag återhämtade mig lite och sen fortsatte jag prata.
-Hon var med i en tr-afik oly-c-ka stammade jag fram med gråten i halsen.
-är hon och barnet oskadd? Frågade han oroligt.
- Ma-son är, men h-on li-gger i k-koma.
-Åh älskling , vill du att jag ska komma hem, jag kan ställa in konsertena.
- Nej Justin, sköt ditt jobb, jag vill ändå vara med familjen nu.
-Okej, men jag komemr hem snart, sköt om dig och hälsa alla så ringer jag snart igen, och snälla ha på din telefon, och jag älskar dig jätte mycket glöm inte det.
-Älskar dig med sa jag och sedan klickade samtalet.

Jag satt kvar ute ett tag och tänkte på alla minnen jag hade med Amanda, men det var bara ett som spelades i mitt huvud hela tiden:

"Haha sluta, ge mig glassen" Sa jag och skrattade. "Nepp, jag betalade den jag har hört att den smakar gott" Sa Amanda och skrattade ännu mer. Jag låtsades att spela ledsen, "Aw, min sötaste lilla syster här får du din glass" "Lurad" Sa jag och sprang ner från klätterställningen, hon jagade mig och jag skrattade som aldrig förr. 
Till slut var jag tvungen och lägga mig ner på kullen och hon la sig brevid mig och vi låg och kollade på molnen.
"Kolla den där ser ut som ett lejon" Sa jag och pekade på molnet. "Japp, det skulle kunna vara en björn, men kolla där det där ser ut som en enhörning" Sa hon och pekade. "Det gör det verkligen, så himla coolt." "Det kanske är en riktig enhörning" Sa Amanda. "Ja, så himla skoj, tänk om den kunde flyga ner hit" "Ja, och vi får rida på den genom regnbågen." "Wow" Sa jag och tänkte på hur det skulle vara.
Efter en hel dag i parken så gick jag och Amanda hem och mamma och pappa tog välkomnade hem oss.
"Det ser ut som ni vill säga något" Sa Amanda när vi stod på altanen. "Jo, jag är gravid, ni ska få en lillasyster eller lillebror" Sa mamma och jag och Amanda brast ut i ett leende. "Va kul" Sa jag och sprang fram till mammas mage.
"Vad gör man när man får reda på något glatt?" Sa pappa. "SEGERDANSEN" Skrek jag och Amanda, Amanda och jag dansade med varandra och pappa och mamma med varandra. 

Jag avbröts av mina egna tankar av ett sms, det var från mamma och hon undrade när jag skulle komma, jag åkte upp till samma våning och sprang in i mammas famn och brast ut i gråt ännu en gång.



 


Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback