justajbnovel

Last Chapter:

Det ända jag tänkte på var Sophie. Jag saknade henne och jag kände mig orolig att inte ha henne i samma rum. Utan att jag märkt det hade några tårar runnit ner från mina kinder och jag snörvlade till. Jag gick ur sängen och försiktigt in på toaletten. Jag gick försiktigt ut lite senare när jag hör någon viska. Det var inte Alfredo för jag kunde höra hans snarkningar. Jag öppnade Justins dörr lite mer. "Vad har hänt?" Frågade Justin. "Jag kan inte sova, jag tänker bara på Soph" Viskade jag. "Kom här" Sa han och öppnade sitt täcket och jag stängde dörren och gick upp i hans säng och la mig under täcket. Han drog mig in till honom så min rygg låg mot hans bröst och mage. "Ssh" Viskade han mot min nacke. "Sov, det blir bra"

 

 

Jag vaknade av att någon brevid mig försökte resa på sig. Jag slog sakta upp mina ögon. "Förlåt, det var inte meningen att jag skulle väcka dig" Viskade Justin. "Det är lugnt" Svarade jag trött. Jag satte mig upp och gnuggade mig i ögonen. "Förlåt för att jag-" "Be inte om ursäkt för allting Kelsey, det var väldigt förståligt det du gjorde." Jag log smått. "Vill du fortsätta sova?" frågade han. Jag skakade på huvudet. Han ställde sig upp och jag inspekterade hans överkropp men när jag stirrat för mycket kollade jag genast bort. Justin drog på sig ett par mjukisbyxor och ett linne och kollade sedan bak på mig. "Kommer du?" Frågade han och jag nickade och ställde mig ner på golvet. Eftersom jag bara hade en stor tröja på mig, självklart trosor då så drog jag på mig ett par mjukisbyxor och en bh inne på toaletten. Alfredo var vaken och han kollade lustigt på mig och Justin men det var ingen som sa något. De ställde fram frukost och jag tog mig en macka med apelcin juice till. "Ska du inte ha mer?" Undrade Alfredo, eller fredo som han ville att jag skulle kalla honom. Jag skakade på huvudet.

 

Jag och Justin hade pratat med Alison över skype och så hade hon haft Sophie med i kameran. Det var en väldigt lättnande känsla. Men nu låg jag med mitt huvud i hans knä och mina ben täckte nästan ena delen av den ena soffan. "Vad långt hår du har fått" På pekade Justin. "Jag vet, jag har aldrig haft så här långt" "Jag tycker det är bra med långt hår, jag skulle vilja att min flickvän skulle ha det så jag kunde leka med det när jag var uttråkad" Jag log smått. "Vad ska vi göra idag?" Undrade jag. "Vad vill du göra?, vid fem så kommer några kompisar för det är Alfredos födelsedag imorgon så det lär bli fullt i våran buss i natt, men vi ska i alla fall ut och äta i kväll med dom" Jag nickade nervöst vilket han såg. "Kom igen, det är inget att vara nervös för, de är jätte snälla" Jag log lite. "Kan vi shoppa innan?" Frågade jag och log. "Visst" Sa han. Jag log stort. "Upp och hoppa då så vi kommer i väg" Jag log och satte mig upp och gick till min resväska som jag inte hade packat upp. Jag tog upp ett par svarta jeans och en blå tröja. Jag gick in i badrummet och bytte om samt fixade mitt hår lite lätt och även mitt smink. Justin gick in efter mig och sedan efter några minuter kom han ut igen och drog på sig en keps. "Klar?" Undrade han. Jag nickade.

 

"Justin, Kelsey" Vi vände oss om och Pattie kom mot oss. "Vart ska ni?" Undrade hon. "Vi ska shoppa, var är Kenny eller Mosche?" "Jag kan gå och hämta dom" Justin nickade och sedan tog han mig till en annan man. "Scooter" Sa Justin. Han vände sig om. "Det här är Kelsey, Kelsey Scooter - Scooter - Kelsey" "Trevligt att träffas" Sa han och skakade mig hand. Jag nickade. "Detsamma" Jag hälsade även på Kenny och Mosche och vi satte oss tillsamans med dom i Justins svarta Range Rover. Kenny körde i väg och stannade på en parkering till slut. Vi gick normalt in i shoppingcentrumet. "Det har inte hunnit komma några papz än, så än är det lugnt" Sa Justin till mig. Jag nickade. Det var folk som kom fram till Justin och bad om autograf. Vi hann dock shoppa också. Jag hittade lite kläder till mig själv men Justin var inte jätte sugen på att köpa till sig själv. "Ska du inte ha något?" Frågade jag. Han skakade på huvudet. Efter tre klänningar, ett par jeans och flera toppar kände jag mig verkligen klar. Vi hade också hunnit med att äta lunch. Vi gick förbi en barnbutik och jag kikade in lite lätt. "Vill du gå in?" Frågade Justin. "Det är lugnt, hon har tillräckligt" Han nickade och log. Nu gick vi bara till bilen och det var kameror runt om kring oss och jag började få panik. Det var folk som skrek över allt och blixtrar i ögonen. "Går det bra?" Frågade Justin. Jag skakade på huvudet och han tog min hand och ledde mig till bilen medans jag täckte för mitt ansikte med min hand.

 

"Förlåt" Sa Justin när vi satte oss i bilen. "Det är inget att säga förlåt över" Han ryckte på axlarna. "Vi hinner nog bara byta om när vi kommer tillbaka" Sa Justin och kollade ner i telefonen. "Okej" Svarade jag. "De är redan här och vi ska möta de vid resturangen" Jag nickade igen. När vi kom tillbaka till bussen så satte jag på mig än ut av klänningarna och sen en kofta över. "Klar?" Frågade Justin som lät ganska stressad. Jag nickade och vi gick ännu en gång ut från bussen. Vi satte oss i hans bil och han körde i väg mog resturangen. "Vet de om Sophie?" Undrade jag. "Ja, de är mina vänner" Log han. Jag nickade.  Det var ingen som visste vart han skulle så det var inget svårt att ta sig in. Vi skulle sitta i en vip avdelning hade Justin sagt. När vi klev in där så var det nyfikna ögon som kollade på oss. Justin gick fram och krama allihoppa och jag gick brevid honom och hälsade på alla. "Du måste vara Kelsey, jag är Francia" "Hej" Log jag och skakade hennes hand. "Jag är samantha, men kalla mig sammy" Jag log stort. Jag hälsade även på en Ashley, Charity och Laura. De var dem tjejerna som var där. Sen killarna var, Alfredo, Carlos som var tillsamans med Sammy, Lil twist som jag kände igen och en som hette James. Det var väldigt svårt att jag skulle komma i håg alla de där namnen men jag skulle verkligen försöka, dessutom kanske jag skulle få några nya vänner?

 

 

Jag slog mig ner brevid Justin på hans högersida, jag hade också Sammy på min vänstra. Justin satt även brevid Lil twist och de pratade på men som tur var så började Sammy prata med mig. "Så, får man se på tillskottet?" Frågade hon. Jag skratta till och tog upp min telefon och visade en bild på när hon låg i mitt knä. "Aww" Sa hon och jag visade en till där Justin höll i henne. "Gud vad söt" Jag log stort. "Ja" Log jag. "Du är verkligen söt" Sa hon. Jag skrattade till och skakade på huvudet. "Tro mig" Sa hon. "Har ni alla känt varandra länge?" frågade jag nyfiket. "Ja, ganska. Jag har känt tjejerna jätte länge, Laura och Charity lärde jag känna för kanske ett år eller mer sedan men de andra har jag känt jätte länge" Jag nickade. "Så, du och Justin?" Frågade hon. "Vad menar du?" Frågade jag. "Ett par?" "Bara vänner" "Det säger Justin också, men trust me ni ser riktigt bra ut tillsamans" Jag fnittrade till. Francia som satt brevid Sammy böjde sig fram. "Så hur gammal är du Kelsey?" Frågade hon. "18" "94?" undrade hon. "Japp" "Eller juste, ni gick ju i samma klass, dum jag är" Sa hon. Jag skrattade lite lätt. Jag undrade hur mycket dom visste egentligen. "Har du någon bild på... Sophie?" Undrade hon glatt. Jag nickade och fiskade återigen upp min telefon. "Nemen gud vad söt" Sa hon. Jag log. "Kolla Ashley" Sa hon och visade telefonen till någon alla och till slut så hade det fått hela bordets uppmärksamhet. "Bild på Sophie?" Viskade Justin i mitt öra. Jag nickade. "Smile" Sammy ställde sig upp och tog ett kort på hela bordet och sen i olika vinklar. "Justin och kelsey" Sa hon och Justin la en arm om mig och kollade upp i från sidan.

"Ska jag hjälpa till?" frågade han. Jag nickade och han tog champangen och jag de två glasen. Klockan var fem i. "Är du beredd?" Frågade han när han skulle öppna. Jag nickade och han öppnade champangen med en smäll och det for ut skum. "Han hällde snabbt i de i våra glas. Innan han gav de till mig så tog han av sig sin skinnjacka. "Här jag ser att du fryser" Jag log. "Jag kan gå och hämta min jacka bara" "Det är lugnt" Sa Justin. Jag log smått. "Tio sekunder" Sa Justin. Jag log. Snart var det 2013, och hjälp vad jag vart med om mycket i 2012. Det small över hela himlen. "Gott nytt år Kelsey" "Gott nytt år Justin" Vi skålade och han drog mig intill honom så jag lutade mig mot honom. "Vad är ditt nyårslöfte?" Frågade jag. "Att vara en bra pappa till Sophie"

 

Idag var det 30 Januari, vilket menades med att Sophie var över en månad gammal, Justin hade åkt i väg på turne och igentligen så menades det inte med mycket mer. Justin hade åkt den sjätte som det var sagt och han hade varit här nästan varje dag sen efter nyår för att vara så mycket med Sophie som möjligt. Han hade stannat till klockan tre på morgonen på nyår och sen åkt hem och jag hade lagt mig utslagen i min säng, och det var väldigt skönt att Sophie sov hela den natten. Det var kväll nu och Sophie låg och sov och jag satt med Lucas i soffan och vi såg på Family Guy. När programmet var slut så gick jag till min toalett och tvättade mitt ansikte och borstade tänderna. Jag drog av mig mjukisbyxorna jag hade  på mig samt tjocktröjan och satte på mig en stor tshirt i stället. Bhn drog jag av mig och la mig sedan under täcket i sängen. Mobilen plingade till och jag suckade för mig själv. Jag såg att det var Justin så jag öppnade meddelandet. Logga in på skype? Jag böjde mig fram till mitt sängbord och tog datorn och gjorde som han sa. Så fort jag loggade in så ringde han upp mig och jag svarade.

 

 

"Sov du?" frågade han och jag skakade på huvudet samtidigt som jag la märke till att han inte hade någon tröja på sig. "Du kunde inte bry dig att sätta på dig en tröja?" Frågade jag. Han skratta åt mig. "Det är morgon här, och jag kunde inte somna om" Jag himlade lite lätt med ögonen. "Var är du?" Frågade jag. "London, fortfarande" Jag nickade trött. "Hur mår Sophie?" Frågade han. "Bara bra, hon sover" Log jag. Han nickade. "Så hur är det i London då?" Frågade jag. "Det är as bra. Fansen är galna, lika så papzen tyvärr" Jag log snett. Jag kollade hur han satte på sig sin keps, jag bet mig lite lätt i läppen utan att tänka på att jag gjorde det. "Är allt bra hemma?" Frågade han. Jag nickade. "Inget händer, jag är bara hemma" Suckade jag. "Kom hit då" Jag fnös. "Verkligen" himlade jag med ögonen. "Varför inte?" frågade han. Var han seriös nu? "Sophie, Jusitn" "Kan inte Brian eller någon annan vara barnvakt?" "Justin sluta, det är ingen bra ide över huvudtaget." "Bara i några dagar, vi ska till Paris då" "Justin varför vill du ens det?" "Jag vet inte, skulle det inte vara bra att prata?" "Vi pratar hela tiden" "Inte på det sättet" "Justin jag kan ändå inte lämna Sophie ensam hemma, det går inte" "Någon kommer ju säkert kunna vara barnvakt"

 

"Förstår du inte hur konstig du ens låter, du har inget bra argument" "Men du vill ju eller hur?" "Det skulle vara skönt att komma bort för ett slag men jag klarar mig" "Kom igen" Jag skakade på huvudet. "Du är tråkig" "Jag tar bara ansvar" "Kanske lite för mycket" Jag himlade med ögonen åt honom. "Ta med henne" "Det vet du att det inte går. Jag kan inte flyga med en nyfödd bebis" "Jag fixar ett jet" Jag skakade på huvudet. "Lägg ner" Skrattade jag åt honom. "Tänk på det i alla fall" Jag nickade. "Okej jag ska göra det" Han nickade. "Hur går det med Alex då?" Frågade han nyfiket. "Nae jag slutade allt för någon vecka sedan, jag orkade inte låtsas mer" Han skrattade åt mig. "Vad?" Frågade jag. "Du har gått och försökt att gilla honom hur länge som helst, och förns nu avslutar du allt" Jag himlade med ögonen. "Jag är en snäll person" Suckade jag. "Jag vet" Sa Justin. Jag log smått. "Jag ska låta dig sova nu" Sa Justin. "Du har gjort mig pigg nu" Suckade jag. "Tillräckligt pigg för att visa mig vad som finns under täcket?" Blinkade han. "Euw Justin sluta" Han skrattade och jag kände hur jag rodnade. "Jag glömde bort att jag redan sett det, fast jag skulle ju inte motstå igen." "Omg Justin sluta hejdå" Sa jag och avslutade samtalet medans jag hörde honom skratta. Jag stängde av tvn och tog mig för mina kinder som var skall heta av rodnad. Att han alltid ska komma med sådana där kommentarer.

 

 

 

 

Av mycket övertalan från Justin till mig och ingen alls övertalan från mig till Brian och Alison så var jag ändå påväg till Justin. Jag satt på flygplanet och nervös som jag var över Sophie så hade jag pratat med henne innan jag suttit mig på flyget även fast jag då såg henne fyrtio minuter innan. Jag hade dåligt samvete, men som alla sa åt mig. "Det är några dagar bara, hon kommer ändå inte komma ihåg det" Jag hade aldrig flygit själv så det var ganska nervöst. Jag hade på mig ett par mjukisbyxor och en stickadtröja, jag kände inte för att klä upp mig när jag skulle sitta flera timmar på ett flyg. Flygmaten var grymt äcklig så när jag skulle komma fram skulle jag kräva Justin på att han skulle köra förbi Mc.Donalds eftersom han lovat att hämta mig. Det var minde en än timme kvar nu och jag bara längtade tills vi skulle nudda marken. Justin hade inte konsert förns imorgon kväll och han var och repade just nu. Sedan hade han en dag "ledigt" och sedan hade han en till konsert i paris dagen efter.  När det pep till och det sades till att man skulle sätta på sig säkerhets bältet blev jag glad men samtidigt nervös för det värsta av allt var attt landa. Som tur var gick det bra och jag kom fort av flyget.

 

Justin stog som sagt på parkeringen och väntade på mig och jag gick in i hans svarta rangerover. "Hej" Hälsade jag. "Hej Kels, gick det bra?" Jag nickade. "Föresten jag är jätte hungrig så jag ber dig om Mc.Donalds" Han skrattade åt mig. "Det kan jag fixa, vi ska dirrekt till bussen sen, jag behövde inte repa mer" Jag nickade. Han svängde in på drive in. "Vad vill du ha?" Frågade han. "Eh, En Cheeze, pommes och Coola" Han nickade och beställde även en bigmac till sig själv. "Vi äter i bussen, det är inte så långt dit" "Okej" Svarade jag. Han stannade på en parkering där det var flera bussar stående. Jag tog maten och han tog mina väskor och jag gick efter honom in i en buss där det var fullkomligt tomt med folk. "Välj en säng, Alfredo har den där" Sa han och pekade på en säng. "Vart sover du?" Frågade jag. "Där inne, men det är bara en säng" Jag nickade och valde en säng och han placerade mina väskor där. Han tog maten ur mina händer och la de på ett bort där de var sittplatser runt, fast en soffa typ. Jag satte mig mitt emot honom. "Var det svårt att säga hejdå?" Frågade han. Jag nickade. "Jag grät" Skrattade jag lätt. Han log smått. "Det är inte så konstigt Kelsey" Jag nickade. Efter vi hade ätit upp och städat undan och placerat oss i sofforna igen så flög dörren upp. En kille gick in, han kollade först på Justin sen på mig. "Kelsey?" Frågade han. Jag nickade. "Jag är Alfredo, kalla mig Fredo" "Kelsey, kalla mig Kels" Skratta jag och skakade hans hand. Klockan var mycket så vi bestämde oss för att lägga oss. Jag blev sist att lägga mig och jag kunde verkligen inte sova. Det ända jag tänkte på var Sophie. Jag saknade henne och jag kände mig orolig att inte ha henne i samma rum. Utan att jag märkt det hade några tårar runnit ner från mina kinder och jag snörvlade till. Jag gick ur sängen och försiktigt in på toaletten. Jag gick försiktigt ut lite senare när jag hör någon viska. Det var inte Alfredo för jag kunde höra hans snarkningar. Jag öppnade Justins dörr lite mer. "Vad har hänt?" Frågade Justin. "Jag kan inte sova, jag tänker bara på Soph" Viskade jag. "Kom här" Sa han och öppnade sitt täcket och jag stängde dörren och gick upp i hans säng och la mig under täcket. Han drog mig in till honom så min rygg låg mot hans bröst och mage. "Ssh" Viskade han mot min nacke. "Sov, det blir bra"

"Tacktacktack Justin" Jag skrattade. "Så lite, och tack för kepsen, jag skickade precis ett tack" "Åh fick det nu" Sa hon. Jag skrattade. "Och du behövde verkligen inte ge present till Lucas, Brian och Alison" Sa hon. "Äh" Svarade jag. "Ah men de tackar i alla fall" Jag log. "Så lite" "Och hur många presenter var det inte till soph igentligen?" Frågade hon. Jag skrattade. "Hon sover nu i alla fall" Sa hon. "När kommer du till La?" Frågade hon. "Oj saknar du mig så mycket?" Skämtade jag. "Sluta" Suckade hon. Jag skrattade. "Imorgon tror jag, det är inte på samma sätt att vara här längre" Suckade jag. "Det blir bra ska du se" Jag log, hon var alltid så positiv. "Får jag komma över om jag kommer hem imorgon?" "Självklart" Jag log. "Då ses vi då" Sa hon. "Godnatt Kelsey" "Godnatt Justin" Jag vet inte varför det alltid var så skönt att höra hennes röst, det tog emot att säga men jag saknade faktiskt henne också och inte bara Sophie.

 

 

 

 

 

Last Chapter:

 

 

Det var tio på morgonen den 25 december just nu. Jag blev alltid som ett barn den här dagen, när man skulle få öppna alla presenter. Sophie var tre dagar gammal och jag var besatt av mitt lilla charmtroll. Just nu var hon vid Alison i köket då hon verkligen fick uppmärksamhet hela tiden. Jag och Alex satt i min säng och kollade på film. Han skulle snart hem så jag kunde byta om och gästerna skulle senare komma. Justin hade åkt till Stratford den tjugo tredje och han hade varit och sagt hej då till Sophie precis innan han åkte. Filmens texter rullade ner för tvn och Alex blick hamnade på mig. Jag log smått och han böjde sig över och kysste mina läppar. Jag kysste honom tillbaka. "Ska vi inte ta det ett steg längre?" Frågade han och jag rynkade på pannan om han menade just nu i den här sängen. "Asså som, pojk och flickvän" "Alex vi har pratat om det här och jag kan inte. Jag, vi får prata om det här någon annan gång, men det är jul idag och jag måste verkligen göra mig i ordning" Han nickade. Jag ställde mig upp ur sängen och han gjorde lika dant. "Ha en bra jul då" Sa han och jag suckade medans han gick ut ur rummet. Kanske var jag bara för snäll. Jag tänkte inte på mig själv, det här kanske inte var vad jag ville ändå, kanske måste jag avsluta vad det nu är vi har.

 

När jag hörde att Alex hade gått gick jag ut i köket. "Hänt något?" Frågade Brian. Jag skakade nonchalant på huvudet och gick fram till Sophie som satt i sin sitt stol. "Heej" Sa jag och plockade upp henne. Jag gick in i mitt rum och bytte en snabbt en blöja på henne och gick ut med henne igen. "Jag ska bara duscha snabbt, kan ni?" "Sluta" Suckade Brian och sträckte ut armarna till henne. Jag log och gav Sophie till honom. Jag tog med mig två handdukar in i mitt badrum och drog snabbt av mig kläderna och gick in i duschen. Efter allt var klart så torkade jag mig och smörjde in mitt ansikte och mina ben och armar. Raka vägen in till min garderob gick jag och tog på mig ett bar underkläder och fönade sedan håret. Klänningen som hängde på galgen tog jag ner och drog den över huvudet. Jag plattade mitt hår och drog sedan några lockar med plattången. Jag sminkade mig ganska lätt och sedan fick det vara. Ut i köket gick jag igen och de var på samma ställe som jag lämnade de. "Behöver du hjälp Alison?" Frågade jag som var full gång med maten. "Nej du, allt går bra" Jag nickade och tog sedan med mig Sophie på mitt rum för att klä om henne. Jag satte på henne en röd och vit "klänning". "Åh vad söt du blev" Jag slog mig ner på golvet för att lättare få på henne ett par strumpor så hon inte skulle frysa.

 

 

Spegeln var framför mig och hon blev genaste intresserad av den. Jag skratta och höll henne upp. "Ska vi ta ett kort och skicka till pappa?" Frågade jag henne. Även fast hon inte svarade så ställde jag mig upp med henne i min famn och gick in till Lucas. "Lucas, kan du ta ett kort?" Frågade jag. Han nickade och jag gav honom min telefon. Han tog kort på oss två och jag kysste Sophie på kinden på ett kort och de andra kollade jag bara på henne. Jag tog tillbaks telefonen och gick och satte mig i köket med Sophie i min famn samtidigt som jag smsade till Justin. Jag skickade både bilderna och skrev: God Jul Justin! :) Det plingade på dörren och Alisons föräldrar var här. Lucas kom ut från sitt rum och vi välkomnade dom i dörren. "Åh Hej Kelsey, och kolla vilken sötnos det var här då" Jag skrattade till. "Hej Sophie" Sa de och jag log stort. Vi alla placerade oss i köket och maten serverades. Jul mat var lite överskattat men det var gott, speciellt när Alison lagade det, hon kunde seriöst laga all mat. Sophie började gråta och jag försökte tystna henne vilket inte gick så bra. "Sssh" Sa jag men det hjälpte inte. Jag suckade lite lätt och ursäktade mig och gick in på mitt rum för att lugna ner henne.

 

Medans så ringde telefonen, jag suckade igen och svarade. "Hallå" "Hej det är Justin, hur är det med Soph?" Han hörde väl att hon grät. "Jag vet inte hon började bara gråta och jag skulle precis börja lugna ner henne" "Åh förlåt" "Lugnt" Sa jag medans jag guppade lite upp och ner med Sophie i min famn. "God jul på dig med" Sa han och jag skratta till. "Så hur är det då?" Frågade jag. "Lite stelt, men det är skönt att träffa mina små syskon igen" Jag log. "Ja det förstår jag, du har inte tagit kontakt med Ryan och Chaz?" Han fnös. "Nae verkligen inte, tro mig de vill de verkligen inte. De skulle döda mig om jag ens kom dit" "Överdriv inte" Han suckade. "Men jag har fått tyst på Soph nu och vi håller på att äta, jag ringer senare okej?" "Okej, ha så trevligt" "Du med" Jag ställde mig upp. "Varför är du så ledsen va?" Sa jag till sophie och la henne ner på hennes tjockfilt i köket så hon kunde ligga och stirra på leksakerna över henne. "Gick det bra?" Frågade Alison. Jag nickade. Några timmar gick och vi hade suttit och pratat och Sophie hade sovit middag.

 

Vi hade ätit alldeles för mycket efterätt så jag var proppmätt, nog som alla andra också. Vi skulle börja öppna paket nu och jag såg hur mycket barn papper det täckte vissa paket och jag log lite för mig själv men samtidigt borde de inte köpa så mycket till sophie när hon ändå inte kommer komma ihåg det. "Så, ska jag börja ta en klapp?" Frågade Lucas och vi nickade. "God Jul Brian från Helen" Jag log. Helen var Alisons mamma. Julklapps öppning är ganska segt för det tar verkligen timmar och öppna upp alla paket. Jag hade fått flera stycken och det var jätte fina saker. Bland annat två klänningar och underkläder från Alison. Sophie hade fått hur mycket kläder och leksaker som helst. Justins paket låg även där och det var hur mycket som helst från Justin till Sophie och även från de andra. Justin hade köpt till Brian Lucas och Alison också och de hade han verkligen inte behövt. Det var ett par örhängen till Alison och en varsin klocka till Brian och Lucas. De vart ganska imponerade faktiskt, det måste varit något känt märke!. "God Jul Kelsey, önskar Justin" Jag kollade chockat på Alison, dock hade jag köpt en keps till Justin. Det var en ganska stor present och jag undrade vad han hade hittat på. Det var en skokartong och jag öppnade den och fick se ett par silvriga pumps som var hur snygga som helst. "O herre" Pep jag. De skratta åt mig. 

 

Jag visade bilden först för mamma. "Åh" Sa hon. Jag log. Jag visade pappa och han log stolt. Sedan visade jag mormor. "Åh vad fina de är" "Visst är dom" Kom jag på mig själv att säga och jag harklade mig. Vad sa jag precis?. Jag gick vidare och visade morfar och Erin samt Jazzy och Jaxon. Vi hade öppnat alla våra paket och julen var inprincip över. Jazzy och Jaxon var hur nära som helst på att somna på varandra och det såg hur gulligt ut som helst. Jag bestämde mig för att skicka en bild till Kelsey, en bild på med kepsen på för att tacka henne. Som från klar himmel så ringde hon, jag log och svarade. "Tacktacktack Justin" Jag skrattade. "Så lite, och tack för kepsen, jag skickade precis ett tack" "Åh fick det nu" Sa hon. Jag skrattade. "Och du behövde verkligen inte ge present till Lucas, Brian och Alison" Sa hon. "Äh" Svarade jag. "Ah men de tackar i alla fall" Jag log. "Så lite" "Och hur många presenter var det inte till soph igentligen?" Frågade hon. Jag skrattade. "Hon sover nu i alla fall" Sa hon. "När kommer du till La?" Frågade hon. "Oj saknar du mig så mycket?" Skämtade jag. "Sluta" Suckade hon. Jag skrattade. "Imorgon tror jag, det är inte på samma sätt att vara här längre" Suckade jag. "Det blir bra ska du se" Jag log, hon var alltid så positiv. "Får jag komma över om jag kommer hem imorgon?" "Självklart" Jag log. "Då ses vi då" Sa hon. "Godnatt Kelsey" "Godnatt Justin" Jag vet inte varför det alltid var så skönt att höra hennes röst, det tog emot att säga men jag saknade faktiskt henne också och inte bara Sophie. 

 

 

 

 

 Jag blundade för jag ville inte se hur han reagera. Jag kände hur den andra sidan sjönk ner och hur han kröp närmare mig. Han la en arm över mig. "Det gör ont" Viskade jag. "Shh, försök sov" Sa han. Jag blundade och kände hur jag var på väg att somna när Justin viskade. "Min favort film är faktiskt fortfarande the notebook" Jag log smått.

Last Chapter:

 "Jag ska bli mamma på riktigt, jag ska bli mamma på riktigt" Upprepade jag chockat. De skrattade åt mig. "Vi måste fixa rum, vi måste fixa säng, det är mycket som måste fixas Brian" Sa Alison. Jag skratta igen. "Men, mini måste ju sova i ditt rum först så klart så rummet behöver inte va klart så fort" Andades Alison ut. "Ni kan prata så ska jag gå och ringa Justin" Log jag. "Gör så" Sa de. Jag satte mig på sängen och slog in Justins nummer som jag lärde mig utantill förra veckan. Jag har alltid varit bra på nummer. "Kelsey" Sa han. "Hej Justin" "Jag har rep, är det viktigt?" "Eh, om du menar att du ska bli pappa på riktigt så ja" "Är det sant, har du bestämt dig?" "Det kan du ge dig på"

 

 

Idag var det den 21 december. Imorgon var det beräknat att den lillefiluren skulle komma ut, äntligen. Iförr går hade vi trott att det var dags men jag fick åka hem efter drygt en timme. Nu låg jag här, väntade på att samandragningarna skulle bli tätare och att mitt vatten skulle gå, men filluren där inne ville inte komma ut. Justin hade kommit hem sent igår så han skulle komma över en sväng idag. Alison och Brian hade hållit på och pysslat i mitt rum med en spjälsäng till bebisen och ett skötbord samt en bokhylla. Vi hade fått möblerat om för att få plats med allt och till sist så blev allt jätte bra. Alison hade tvingat med Brian till tapet affären och de hade skickat bilder till mig på mobilen så jag kunde få välja. De började redan nu sakta med rummet, jag tror speciellt Alison tyckte verkligen det var roligt. Hon hade också shoppat en massa söta mini kläder, de var verkligen urgulliga. "Kels vi är hemma" Jag log stort och väntade tills de skulle komma in på rummet. "Vi är tillbaks nu, men vi börjar inte idag, Brian var inte jätte pepp på det" Jag skratta. "Jag förstår det" "Det blir suchi ikväll föresten" "Åh vad gott" Sa jag glatt. Hon nickade och stängde dörren åt mig. Min mobil plingade till och jag tog den från nattuksbordet.

 

 

Jag skickade ett snabbt, "japp" och la sedan telefonen på bordet igen. "Brian" Ropade jag. Han kom in i rummet. "Justin kommer om någon minut, släpp inom hit okej?" Han nickade och gick ut igen.  Efter en stund så hörde jag ringklockan och jag hade flyttat mig själv från sängen till soffan för att jag inte skulle se allt för lat ut. "Hej" Sa han och kom in i rummet. Han gav mig en lätt kram. "Hej" Log jag. Han slog sig ner i sängen mitt emot mig. "Hur har du haft det på din turne?" Frågade jag nyfiket. "Bra, det är skönt att vara tillbaka" Jag log smått. "Kan väl förstå det" "Du då, hur mår du?" "Bra" "Jag ser förändringen i rummet" Skratta han. "Jovars" Sa jag och kollade runt i rummet. "Det är snart dags duvet" Han nickade. "Japp" Sa han. "Det är fint i alla fall" Jag log och nickade. "Sa de något på sjukhuset mer?" Han visste att jag varit där i förrgår men vi hade bara pratat fort innan han skulle på planet. "Nae, inget speciellet, jag ska ringa innan jag känner det är dags att åka" Han nickade. "Hur många vet?" frågade jag. "Mamma, Scooter, nästan hela crewet, men de litar jag på, sen pappa" Jag nicka. "Vart är du på julafton?" Frågade jag. "Ehm. Jag tror jag måste till Stratford, jag var inte där förra året, jag sket i det. Men mamma har varit på mig riktigt mycket, tänkte du dig något?" Frågade han.

 

"Jag vet inte, vi har ju inte snackat så mycket hur vi ska göra oså" Han nicka. "Jag förstår ju att du är mamman och bebisen måste vara hos dig i början. Så jag ska inte ta det i från dig jag lovar" Jag nickade tacksamt. "Hur firar du jul?" Frågade han. Jag svalde. "Förra julen så var det bara jag och mina bröder, annars har det varit med mamma och pappa samt mormor och morfar" Han nickade. "Och iår?" Frågade han. "Samma fast med Alison och hennes föräldrar" Han nickade. "Jag antar att jag måste åka till Stratford även fast inte vissa vill att jag ska komma" "Som?" Frågade jag nyfiket. "Ryan och Chaz tillexempel, jag har inte snackat med dom på över ett år, och det var inte ett riktigt trevligt samtal." "wow" Svarade jag. Han nickade. "Jag var en idiot, jag kanske fortfarande är, men ja" "Det är du inte" Log jag. Han log tillbaka. Han la sig ner på sängen. "Varför är det så lätt att prata med dig?" "Jag är kanske en bra lyssnare" Skratta jag till. "Ah, verkligen" Jag log åt honom även fast han inte kunde se det. "Hur tror du folk reagerar, ska du berätta?" "De blir defenitivt negativt, speciellt i media, som jag har varit förut så är inte dirrekt det här ett framsteg" Fnös han. "Jag måste väl berätta, någon gång, scooter vill att vi ska vänta i alla fall" Jag nicka.

 

"Det knackades på dörren och Alison kom in." "Justin, vi ska ringa sushi nu, vill du ha?" Frågade hon. "Visst, tack" Log han. Alison nickade och stängde dörren. "När kommer du hem från stratford?" Frågade jag. "Beror väl lite på kanske, jag ska ju träffa mina små syskon också som jag inte träffat på länge, men tre dagar efter jul kanske, vadårå, saknat mig för mycket?" Skämtade han. "Tro inte för mycket" Han skratta till. Jag kände hur det sparkades till i magen. "Kom" Sa jag till Justin och drog upp skjortan jag hade så jag visade magen. "Wow" Sa han när han såg magen. "Sluta" Suckade jag. Han skratta till. Jag tog hans hand och placerade den på magen. Han log stort. "Hej där inne, ska du inte komma ut snart?" Pratade han med magen. Jag log stort. Han tog upp sitt huvud men hade fortfarande handen på magen. Vi log mot varandra när dörren slogs upp. "Kels jag gå-" Alex ställde sig med en chockad min. "Vad gör han här?" Frågade han spydigt. Justin ställde sig upp och jag drog ner skjortan. "Och vem är du?" Frågade Justin. "Det är Alex" Sa jag och himlade med ögonen för att Alex överregarden. "Vad gör ni?" Frågade Alex. "Vi snackar bara, det vet du, inget har hänt" Sa jag tröttsamt. "Okej" Sa han och gick fram och kysste mig hårt inför ögonen på Justin. Jag himlade med ögonen åt honom. Visst han kanske hade rätt till att vara avundsjuk, men vi var faktiskt inte pojkvän flickvän. "Intensivt" Sa Justin medans Alex gick ut och jag blängde på Justin som flinade.

 

"Så det är din pojkvän?" Frågade han när Alex gått. "Det är inte min pojkvän och det vet du" Suckade jag. "Killen du deeejtar då" Jag himlade med ögonen. "Ja vad vi nu är" Det började värka i magen och jag suckade och tog mig för magen. "Går det bra?" Frågade Justin. Jag nickade. "Det går bra" Det knackade på dörren och Alison kom in med suchin. Justin satt i sängen och åt medans jag satt i soffan. Vi åt upp i en ganska behaglig tystnad. "Ska vi se på film?" Föreslog jag. "Visst" Sa han. "Kan du hjälpa mig till sängen?" Frågade jag. Han nickade. Han hjälpte mig till sängen och vi satte oss över täcket och jag slog på tvn. "The notebook är i, kan vi se den?" Frågade jag. "Visst, det var min favorit film, det var länge sen jag såg den" Jag nickade och slog på filmen. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig under filmen då det gjorde ont i magen. Jag tog mig för magen några gånger under filmen och Justin såg detta och stängde av. "Ska jag hämta någon?" Frågade han. "De sover nog ändå, det går över snart" Han nickade. "Ska du inte försöka sova?" Frågade han. Jag nickade och la mig dirrekt under täcket, jag orkade inte byta om då jag ändå hade mjukiskläder på mig. Det gjorde ont och jag behövde någon. Justin var på väg att gå. "Justin, kan du hålla om mig?" Frågade jag. Jag blundade för jag ville inte se hur han reagera. Jag kände hur den andra sidan sjönk ner och hur han kröp närmare mig. Han la en arm över mig. "Det gör ont" Viskade jag. "Shh, försök sov" Sa han. Jag blundade och kände hur jag var på väg att somna när Justin viskade. "Min favort film är faktiskt fortfarande the notebook" Jag log smått.

     Jag trodde jag haft en pinsam dröm att jag kissat på mig inför allt folk i gallerian. Så var inte fallet. Jag satte mig fort upp och insåg att vattnet hade gått. Jag kollade åt min sida och Justin var inte kvar. Jag ropade högt på Alison och Brian och jag hörde hur snabba fötter i trappstegen kom. "Vad har hänt?" Frågade Alison helt anfådd. "Mitt vatten har gått"

 

 Jag såg hur Alex kom emot mig. Jag log smått. "gick det bra?" Frågade han. "Ja, eller Ja" Sa jag han skratta och satte sig ner. "Varför Alex?" Frågade jag honom och han rynkade på pannan. "Vad?" Frågade han. "Varför vill du umgås med mig?" Frågade jag. "För jag tycker om dig, du är hur snäll som helst, jätte fin och jag gillar väl dig antar jag." "Varför jag ser ut som ett hus, jag väntar barn Alex" "Du är fin ändå, jag lovar, och jag bryr mig inte om du väntar ett barn" Ugh, så perfekt. Han ställde sig upp och räckte sin hand och jag tog den ganska förvirrad. Jag ställde mig upp och han böjde sig över mig och kysste mina läppar. Det pirrade till men, jag trodde inte det skulle kännas så här, var det inget mer?

 

Vi var inne på december. December månad, jag skulle föda, Justin skulle komma hem till La, det var julafton och nyårsafton. Det var mycket som hände i december, och det verkade som om det skulle göra det på en kort tid. Det var 15 december idag, jag kände mig hyfssat handikappad om jag ska vara ärlig. Jag kunde inte göra något själv utan jag befann mig hemma. Jag vet inte vad Alex och jag är för något. Vi är verkligen inte pojkvänn och flickvänn men något antar jag att vi är. Jag är inte kär i honom, jag tror inte det. Jag gillar honom väldigt mycket och han gör mig glad så jag kör på det i stället och hoppas på att mina känslor ska utvecklas. Han är här i bland och Lucas och alla andra vet om situationen. Vi har gått på någon mer dejt, annars är vi bara här då jag inte kan göra något. Han är väldigt snäll mot mig, han kysser mig och ger mig komplimanger hela tiden. Justin och jag har pratat ganska mycket men inte särskilt långa samtal, han vill veta hur jag ska göra, han tjatar hela tiden på mig. Förra veckan berättade jag om familjen och han fick ett raseri damp och slängde av telefonen men ringde upp några sekunder efter, så typiskt honom. Men idag var dagen, dagen då jag var tvungen att bestämma mig, min adotivrådgivare skulle komma hit, och vi skulle prata med Brian och Alison också. Jag var tvungen att bestäma mig idag, så var bara fallet.

 

Jag låg fortfarande i sängen, jag orkade inte röra på mig. Rådgivaren skulle komma om tjugo minuter så jag visste att jag var tvungen att göra i ordning mig. Som om Brian läst mina tankar kom han in i rummet. "Behöver du hjälp?" Skratta han. Jag himlade med ögonen. "Ja" Suckade jag. "Där" Pekade jag på en hög kläder. Han hjälpte mig upp till sittande ställning och jag satte på mig tröjan över mig själv. Byxorna hjälpte han mig med då jag inte såg någonting på grund av magen. Han satte också på mig ett par strumpor. "Tack" Skratta jag. Han skratta med och gjorde så jag ställde mig upp ur sängen. Jag satte mig i köket och framdukat fanns det mackor med nutella. Jag tog dirrekt en macka och började äta. Senare så ringde det på dörren och jag hade precis ätit uppp mina mackor i tid. Alla placerades runt det vita bordet. "Jahå, så trevligt att träffas" Sa hon till Brian och Alison och de skakade hand med varandra. "Jag tänkte att vi skulle börja med om du har funderat något mer Kelsey, om du kommit fram till något mer?" Frågade hon mig. "Nej, det har jag inte tyvärr" Sa jag. Hon nickade och skrev i sina papper. "Hur är ni två till ställning till detta?" Frågade hon Brian och Alison. "Vi stöttar ju självklart henne i det beslut hon än väljer, men om vi skulle vilja så skulle vi vilja att hon behållde det så klart" Sa Brian. Hon nickade och skrev ner i sina papper återigen.

 

 

"Kelsey vad är det som får dig att tveka då?" Frågade hon mig. "Att jag inte är redo, det känns som om jag kan ge barnet en mycket bättre plats." Hon nickade och skrev återigen ner i sina papper. "Okej, men känner du att du skulle få stöd, och hjälp?" "Ja, alla jag har pratat med har sagt det. Pappan till barnet också" Hon nickade. "Hur villig är han då, är ni tillsamans?" "Han vill att jag ska behålla det, men vi är inte tillsamans" Hon nickade igen. "Adoption då, hur känner du då?" "Jag tror det kommer bli tufft, men bra i slutändan ändå." Jag vet inte varför jag tvekade så mycket på mig själv. Varför kunde jag inte tro på mig själv för?. "Vi måste ha ett beslut idag så jag kan meddela familjen du vet." Jag nickade helt förskräckt. "Gumman, jag vet att det är svårt, och jag vet inte vilka tankar som for runt i ditt huvud, men du är 18 år. Du klarar dig galant med ekonomin, du har oss som ställer upp, även för barnvakt, du har Justin, kanske hans familj med. Om du är osäker på att du inte klarar det så vet jag att du gör det. Jag vet hur stark du är, du klarar vad som helst, det här klarar du också, jag vill att du ska välja det du verkligen vill, tänk inte på oss, tänk på dig, vad är det du vill och att du vet att du ändå har stöd över allt, och du måste tro på dig" Det var mycket att ta in, men Alison är så himla bra på allt hon säger. Jag nickade. Skulle jag klara något av det?. Ja det skulle jag, en grej skulle jag klara men den andra skulle jag aldrig klara.

 

Jag har gått och bärt på mitt barn i snart nio månader. Det är mitt barn nu, det är mitt barn, jag har ju haft det i snart nio månader, det är mitt barn och jag skulle aldrig kunna lämna bort det. "Jag-" Började jag. "Jag vill behålla det" "Ja jag ska behålla det" Sa jag sen igen. Alison pep till ett ljud och jag skratta och hon kom fram och krama mig. "Du klarar detta gumman" Sa Alison. Jag log stort. Brian kysste min hjässa. Ja jag klarade detta, ja jag skulle klara detta. "Då verkar det som om vi är klara för alltid då" Jag skratta och nickade. "Lycka till Kelsey" Sa hon och skakade min hand, jag nickade. Yttedörren stängdes och det var bara vi tre kvar. "Åh jag kan inte vänta till att få shoppa små bebis kläder" Sa Alison. Jag skratta. "Jag ska bli mamma på riktigt, jag ska bli mamma på riktigt" Upprepade jag chockat. De skrattade åt mig. "Vi måste fixa rum, vi måste fixa säng, det är mycket som måste fixas Brian" Sa Alison. Jag skratta igen. "Men, mini måste ju sova i ditt rum först så klart så rummet behöver inte va klart så fort" Andades Alison ut. "Ni kan prata så ska jag gå och ringa Justin" Log jag. "Gör så" Sa de. Jag satte mig på sängen och slog in Justins nummer som jag lärde mig utantill förra veckan. Jag har alltid varit bra på nummer. "Kelsey" Sa han. "Hej Justin" "Jag har rep, är det viktigt?" "Eh, om du menar att du ska bli pappa på riktigt så ja" "Är det sant, har du bestämt dig?" "Det kan du ge dig på"

 

 

 

 

 

Det var väl ganska tur att både Lucas och Brian jobbade idag eftersom jag skulle träffa Alex. Jag var lite nervös faktiskt. Vi skulle träffas på ett fik vilket skulle bli jätte bra förhoppningsvis. Igentligen fick jag inte gå ut för Brian eftersom jag var hur stor som helst. Det var knappt så jag kunde klä på mig själv. Det gick till slut och jag satte mig ner och andades ut. Det kändes som min mage var längre en min längd, men det var den ju inte självklart, det kändes ju bara som så eftersom jag inte kan göra något. Jag ville bara ha ut barnet, men då var tvungen att ha bestämt vad jag skulle göra.Jag kunde ju inte tänka på det just nu så jag ställde mig försiktigt upp igen och drog några drag med min mascara. I hallen gick jag ut och på något sätt fick jag på mig mina converse. Jag tog med mig nycklarna, låste efter mig och började en kort promenad till det lilla cafeet inte så långt i från. Alex stog inte utanför så jag gick in så länge. Jag kollade lite på menyn och var på väg att beställa något sålänge när jag hör Alex. "Kels, här" Han vinkade lite smått. Jag log stort och gick bort mot honom. 

 

 

"Hej" Sa jag glatt. "Hej Kels" Han kramade om mig och hjälpte mig ner i stolen. "Tack" Skratta jag. "Ska jag beställa åt dig?" Frågade han. "Ja tack, en vaniljlatte" Log jag. Han nickade och gav i från sig ett leende innan han försvann mot kassan. "Så" Sa han och han hade köpt mig en cupcake också. "Åh tack, hur mycket kostade det?" Frågade jag. "Äh bry dig inte, jag bjuder så klart." Jag rodnade smått. "Åh tack" Han log. "Du sa inget till Lucas?" Frågade han. "Aldrig" Skrattade jag. Han skratta med. Jag drack en smutt av min latte. "Jobbar inte du också idag?" undrade jag. "Nae, annars hade jag ju inte varit här eller hur?" "Sant" Skratta jag. "Hur går det med beslutet då?" Undrade han. "Ae jag vet inte" Skakade jag på huvudet. "Vill du veta vad jag tycker?" Frågade han. "Go for it" "Jag tycker du ska behålla det, du skulle bli en jätte bra mamma" Återigen så rodnade jag. "Tack Alex, men jag vet inte, jag tror inte jag kan ha så mycket ansvar för något, jag tror inte jag är redo" "Du blir redo när dagen kommer, min syster var också tonårsmamma, hon sa lika dant" Jag log smått. "Det verkar som om alla vill att jag ska behålla det förutom jag" Jag ryckte på axlarna. "Justin också?" Frågade han chockat. "Justin också" Nickade jag. 

 

"Oj, det trodde jag inte" Jag fnös. "Nae, han kan allt chocka en" Han nickade. "Varför vill inte du då?" Frågade han. "För jag tror att det finns ett så mycket bättre hem för den här bebisen, jag har faktiskt kontakt med en familj, de verkar helt underbara, men jag har inte berättat för någon" Sa jag ärligt. "Är jag den första?" frågade han. Jag nickade. Han log smått. "Tack för förtroendet" Skratta han. Jag himlade med ögonen. "Bli inte för van vid det" Skämtade jag. "Aouch" Skoja han. Jag skratta. Det gick lätt att prata med honom och jag blev glad av honom. Jag behövde någon som honom just nu. Min mobil plingade till. "Ursäkta" Sa jag och han nickade. "Det är lugnt" Sa han. Jag kollade på meddelandet och såg att det var Justin.

 

 

Jag himlade med ögonen åt meddelandet och knappade fort in ett svar.

 

Jag kom på att jag kollade in i telefonen alldeles för länge. "Förlåt det var Justin" Sa jag. "Åh" Sa han. Jag nickade och det blev en aning pinsam stämning. Jag kände i fickan hur mobilen vibrerade till igen men jag struntade i det. "Är du klar?" Frågade han. Jag nickade. Han ställde sig upp och hjälpte mig upp ur fotöljen som var svår att ta sig ur. Vi gick ut ur fiket och kom ut till solen. Vi gick längs gatorna och jag kände hur hans hand flätades in i min. Jag log smått och fortsatte kolla rakt fram. Jag hörde hur min mobil vibrerade till återigen massa gånger. "Du får svara" Skrattade Alex. Jag skratta till. "Kan vi inte sätta oss ner?" Frågade jag. Han nickade med handen fortfarande i min. Vi gick mot en parkbänk och satte oss ner. Jag drog upp min telefon och en massa sms från Justin hade rullat in, jag orkade inte läsa dom utan skrev ett fort sms så jag kunde lägga min uppmärksamhet på Alex igen. 

 

Jag såg i ögonvrån hur Alex log stort och skämdes för han nog sätt mitt sms. Våra händer var fortfarande ihop flätade och jag log stort tills min telefonbörjade ringa. Jag grymtade till och såg att det var Justin. "Ursäkta igen" Suckade jag. "Han är så jobbig" Skratta jag vilket han med gjorde. Jag ställde mig upp och gick i väg till den andra bänken och satte mig ner. "Vad  Justin?" Frågade jag irriterat. "Vem är du på dejt med?" "Spelar det någon roll överhuvudtaget?" Frågade jag med en suck. "Ja" "Nej det gör det inte" "Vem är du på dejt med, någon jag vet om?" "Det spelar fortfarande ingen roll Justin" Grymtade jag till. "Jag har rätten till att göra vad jag vill" "Jag vill inte att vårat barn ska vara omringad av någon annan" "Justin om du inte märkt så är inte barnet fött" Suckade jag. "Ändå, det är fortfarande med dig" Jag himlade med ögonen för han lät så dum. "Som om inte du knullat någon tjej varje kväll på din tour" "Vad dårå?, avundsjuk?" Jag suckade. "Verkligen inte" Utbrast jag. "Sluta Justin" Suckade jag. Han skrattade till. "Det är alltid lika kul och snacka med dig" Jag himlade med ögonen. "Om du ursäktar mig så ska jag gå nu Justin." "Okej, men använd kondom, upps det behövs ju inte" "Du är en sån idiot" "Skoja med dig, ses kels"  "Ses" Suckade jag och stängde av samtalet. Jag såg hur Alex kom emot mig. Jag log smått. "gick det bra?" Frågade han. "Ja, eller Ja" Sa jag han skratta och satte sig ner. "Varför Alex?" Frågade jag honom och han rynkade på pannan. "Vad?" Frågade han. "Varför vill du umgås med mig?" Frågade jag. "För jag tycker om dig, du är hur snäll som helst, jätte fin och jag gillar väl dig antar jag." "Varför jag ser ut som ett hus, jag väntar barn Alex" "Du är fin ändå, jag lovar, och jag bryr mig inte om du väntar ett barn" Ugh, så perfekt. Han ställde sig upp och räckte sin hand och jag tog den ganska förvirrad. Jag ställde mig upp och han böjde sig över mig och kysste mina läppar. Det pirrade till men, jag trodde inte det skulle kännas så här, var det inget mer?

 

 

 

Komentera älsklingar!

"Grattis föresten" Jag nickae. "Tack". "Tårtan är klar Kels, så hugg in" Sa Brian. Jag log stort och satte mig vid köksbordet. Jag skivade upp en bit till mig själv medans Alison tog kort också. "Alison här" Brian gav mig ett kuvert och jag rynkade på pannan och öppnade det. Jag insåg var det var. Det var uppgifter till banken av mamma och pappas pengar jag fått ärva. "Åh tack" Log jag. Jag var nu arton och fick ta del av de pengarna som var sparade. Det var skönt för jag visste att det var en rejäl summa. Min mobil plingade till och jag drog upp den ur byxorna.

"Kom Alex" Ropade Lucas. Han nickade och klev ut ur rummet. När alla lämnat mitt rum satte jag mig sagt upp och tog mina fingrar till mina läppar. Vi var nära att kyssas. Jag och Alex?. Men jag kände en besvikelse när dörren öppnats, det var som om jag ville kyssa honom. Det pirrade faktiskt i mig när jag tänkte på det. Men Alex?. Han som jag känt så länge, och Lucas bästa vän. Jag skakade bort tanken och la mig under täcket. Jag drog av mig mina mjukisbyxor och min tröja samt knäppte av mig bhn. Jag böjde mig fram till sänglampan och släckte den. Jag vände och vred på mig, till slut så somnade jag och drömmarna tog över min värld.

 

 

"Happy Birthday to you, happy birthday to you happy brithday dear Kelsey happy birthday to you" Jag log och vred mig lite under täcket men satte mig till slut upp och öppnade mina trötta ögon och fick se Brian, Lucas och Alison. Jag log stort. "Tack". "Grattis artonåringen" Jag log stort. De la ner paket på sängen och jag fnittra. "Börja öppna du" Sa Brian. Jag log ännu en gång. I tre av paketen visst jag vad det var för jag hade gått med Alison och Brian och shoppat för några dagar sedan, lite kläder och så. "Tack tack, väldigt fina" Skratta jag vilket de med gjorde. "Den får du inte ta nu" Jag kollade mystiskt på lucas. "Ta den först" Jag himlade med ögonen. Jag öppnade den och fick se en iphone fem som nyligen kommit ut. "Tack" Sa jag förvånat. "Verkligen?" Frågade jag honom. Han nickade och jag kramade om honom. "Fast inte bara från honom då" Sa Brian. Jag skratta och kramade om Brian och Alison igen. "Ett kvar" Jag log och öppnade Lucas paket. Det var ett eget designat skal. Ett kort på mig och honom. "Love u boo" Stog det på det. "Kanske lite cheesy" Log han. "Nej jag älskar det" Jag kramade om honom. "Tack så himla mycket" Log jag stort. "Du skulle fått frukost på sängen, men du ska ut och äta det med Julia va?" Frågade Alison. Jag nickade och log stort.

 

 

 

På tal om det så plingade det i telefonen och jag log och tog upp det. Födelsedagsbarnet vaken?. Kom till starbucks om 30, puss. OCH GRATTIS IGEN!!! Jag log stort och knappade in ett svar. Hon hade ringt vid tolvslaget och grattat mig och även sjungt för mig. Mina bröder och Alison lämnade rummet och jag började fixa mig lite smått. Det var soligt ute så jag sminkade inte mina ögon utan tog bara mina solbrillor. Jag gick ut ur mitt rum och fann Alison och Brian i köket som skojbråkade. "Vad gör ni?" skrattade jag. "Alison här försöker äta upp din smet till tårtan" Jag skrattade. "Nej då gumman, jag smakar bara lite" Sa hon och tog lite till när Brian försökte stoppa henne. "Jag går nu i alla fall" "Okej ses sen Kels" Jag log åt de. De var verkligen perfekta för varandra. Jag satte i hörlurar i min nya telefon samt med Lucas skal och började promenera till Starbucks. Det tog inte särskilt lång tid och jag kunde se Julia stå utanför. "Ååh grattis tjockis" Skratta hon. "Ha.ha, det är inte alls kul jag vet att jag är stor" Suckade jag. "Jag skoja bara med dig, du är jätte fin" Jag himlade med ögonen. "kom igen jag är vrålhungrig" Jag nickade.

 

Jag beställde en vaniljlatte samt med en värmd macka och Julia gjorde lika dant. "Så, vad har du fått?" Frågade hon extalterat. "Iphone 5" visade jag henne. "Åhhhh" Sa hon. Jag skratta smått. "Sen har Lucas gjort detta skalet" visade jag henne. "Åh han är ju bara för söt" Jag log. "Sen lite kläder och så där" Log jag. Hon nickade och gav mig en present. "Julia" Suckade jag. "Sluta Kelsey" Jag himlade med ögonen. Paketet var rätt stort så jag undrade vad hon hade hittat på. Jag öppnade det och det var jackan jag kollat på så himla länge. "Åh tack Julia" Sa jag glatt. Hon log. "Nu behöver du inte gå med ledsna ögon över den varje gång vi går förbi butiken" Jag log stort. "tacktacktack" Sa jag och kramade om henne. "Så lite". "Så pratat något mer med Justin?" Frågade hon. "En vecka sedan" Hon nickade. "Så han är igån med touren?" Fråga hon. "Japp" Svarade jag. "Han gjorde det ju bra med att få tillbaka vissa fans" Jag nicka. "Men det blir väl aldrig som för något år sedan" Sa hon igen. Jag ryckte på axlarna. "Vet du hur du ska göra med två månader kvar?" Jag skakade på huvudet. Jag var tvungen att bestäma mig snart men jag hade faktiskt tagit kontakt med en familj, faktiskt utan att berätta för Justin. "Nae det har jag inte" Hon nickade.

 

Det kändes som hon var väldigt nyfiken i detta, förstod inte riktigt varför hon ville veta. Efter någon timme så kramade jag om henne som tack och gick åt mitt håll. Det var som om någon tittade på mig och ringde precis när jag sagt hejdå till henne. Jag kollade på telefonen och insåg att det var Justin. Jag log smått och svarade. "Grattis födelsedagsbarnet" Sa han i luren. Jag skratta till. "Tack Justin" "Så har du en bra födelsedag?" Frågade han. "Japp" Log jag men insåg att han inte kunde se det. Vi prata på lite om vad jag hade fått och jag nämde också att jag hade varit på frukost med Julia. "Så ni är sams?" Frågade han. "Ja eller, ja det är vi väl, kan man väl säga" Han skrocka till. "Det lät osäkert" "Det är alltid osäkert med Julia" Sa jag och himlade med ögonen även fast han inte kunde se det heller. Han fnös. "Hon låter inte som någon väldigt bra bästa vän" Jag suckade. "Hon har sina bra sidor det är bara att det varit mycket nu" "Visst visst" Sa han. "Så hur firar du din 18 års dag, värsta röjar festen eller?" Frågade han. Jag fnös. "På riktigt, frågar du det?" Frågade jag honom. "Jag skoja Kels, jag vet att du är gravid och att du inte är den personen och lite oskyldig av dig" "Hey, vad menar du med det" Suckade jag. Han skratta.

 

"Du vet nog vad jag menar" Jag himlade med ögonen. "Så, kommit fram till något?" Frågade han. "Nae, eller nae föresten" Han suckade. "Kommer du någonsin göra det?" "Stressa mig inte" Klagade jag. "Förlåt förlåt" Jag skratta löst. "Förlåt Kelsey men jag måste verkligen gå nu, jag ringer sen okej?" Han lät stressad. "Okej, hejdå" "Hejdå" Sa han stressat. Som tur var så var jag nästan hemma så det hade gått fort hem när jag pratat med Justin. Jag klev in genom dörren och möttes av mina bröder, Alison och Alex i köket?. "Förlåt jag visste inte att det var din födelsedag, men de bad mig stanna är det okej?" Frågade han. "Ja jag antar det" Log jag smått. Han log tillbaka. "Grattis föresten" Jag nickae. "Tack". "Tårtan är klar Kels, så hugg in" Sa Brian. Jag log stort och satte mig vid köksbordet. Jag skivade upp en bit till mig själv medans Alison tog kort också. "Alison här" Brian gav mig ett kuvert och jag rynkade på pannan och öppnade det. Jag insåg var det var. Det var uppgifter till banken av mamma och pappas pengar jag fått ärva. "Åh tack" Log jag. Jag var nu arton och fick ta del av de pengarna som var sparade. Det var skönt för jag visste att det var en rejäl summa. Min mobil plingade till och jag drog upp den ur byxorna.

 

 

Vi satt tysta för ett tag. Jag kunde inte riktigt förstå varför han ville att jag skulle behålla det. Det var det minsta jag trodde om honom att han skulle vilja det. "Kan du ge mig en bra anledning till varför inte" Sa han. "Verkligen, har jag inte gjort det tillräckligt?, Jag är inte redo, det är ett bättre val för barnet med en stabil riktigt familj, är det verkligen bra för barnet att ha föräldrar som hatar varandra?" Frågade jag. "Åh trevligt så hatar du mig också" Jag himlade med ögonen. "Okej jag överreagerade, men du vet vad jag menar Justin. Du kommer att ångra dig och du kommer att tröttna" "HUR VET DU DET KELSEY, DU KÄNNER INTE MIG" höjde han rösten åt mig. Jag blev chockad över att han praktiskt taget skrek. "Justin, du går på fest hela tiden, du tar hem olika tjejer nästan varje natt." Han skakade på huvudet. "Det var jag förut, och du vet att jag försöker förändras, du sa att du trodde på mig" Suckade han. "Jag gör det" "Det verkar ju inte som det" Jag drog ut en suck. 

 

"Vilken dag är det beräknat?" Frågade han. Jag svalde. "22 december" Han nickade. "Har du några mer bilder från ultraljud?" Fråga han. Jag nicka återigen och ställde mig upp och gick till min byrå där jag tog fram kopierna och gav till honom. "Tack" Log han. Jag nicka och kollade på honom när han satt och kolla på bilderna. Han log smått. "Vet man kön?" frågade han. "Ja, men jag sa att jag inte ville veta" Han nickade. Han var så konstig, han kunde gå ifrån en idiot till hur snäll som helst på bara någon sekund. "Vad tror du?" Frågade han. "pojke" Log jag. "Jag tror tjej" Jag skratta till. Han log stort. Han la bilderna i plånboken. "Så, hur blir det då?" Frågade han. Jag ryckte på axlarna. "Jag tänker inte bestämma nu" Sa jag. "Det förstår jag men du kan väl tänka på vad jag sagt i alla fall. Du vet vad jag vill och jag hoppas det hjälper något för jag lovar att jag kommer att hjälpa till och jag antar att dina bröder kommer att hjälpa till, min mamma skulle också kunna hjälpa till" Jag nickade. Han var verkligen seriös. "Jag ska tänka på det Justin, jag tänker och överväger varje dag." Han nicka. "Sköt om mig, jag hör av mig och vi kanske kan ses en gång innan jag sticker på turne, och hör av dig om något hänt eller något bestämt dig" Jag nickade. "Jag lovar" han ställde sig upp. Han kysste min hjässa och jag stelnade till.

 

 

Jag blev jätte förvånad. Han var så knepig. Jag förstod mig inte på honom, hur han kunde gå ifrån ett svin, vara jätte arg till att bli gullig? Jag hörde hur yttedörren stängdes och jag la mig ner i sängen samtidigt som jag tryckte kudden brevid mig mot ansiktet och skrek i den. Jag var frustrerad som vanligt för jag visste inte vad jag skulle göra och allt kom bara närmare och närmare. Det knackades på dörren och jag suckade. "Kom in" Ett skratt lämnade Alex munn och jag satte mig fort upp. "Alex" sa jag lite överasskat. Jag hade vart hundra på att det var Lucas som skulle komma in. "Hej" Log han. "Lucas sa att jag skulle kolla till dig, han fick bråttom för han skulle åka och hämta Brian och Allison"  "Jaha" Han kollade ner på sina fötter. "Åkte han efter Justin eller?" Frågade jag. "Eh, aah" Svara han. Jag nickade. "Du får komma in på rummet, alltså, om du vill eller asså du behöver ju inte stå i dörröppningen" Det där kom ut alldeles konstigt. "Eh asså, ja om du vill och det är okej" Han var lika hackig han. Jag log och nicka.

 

 

Han satte sig på säng kanten. "Gick det bra med Justin då?" Frågade han. "Jadå, han är ju lite som han är" Flinade jag. Han skratta till. "Jo ett rykte har han ju i alla fall" Jag log smått. "Ska du sova över här i natt eller?" Frågade jag. "Aah, min lilla syster skulle ha sleep over så jag rymmde huset" Jag skratta till. "Jag förstår" Han skrattade. Jag fingrade på min mage i tystnad. "Du har ju blvit ganska stor nu i alla fall" Sa han. Jag nickade. "Ja, jag kommer inte i några kläder, jag känner mig så ful" Suckade jag. "Nej då, det är du inte" Log han smått. Jag log tillbaka lite smått samtidigt som jag rodnade. "tack" Han log han med. "Du kan få känna om du vill, det är rätt coolt när den sparkar" Jag drog upp tröjan och han satte sig närmare och la handen på magen. Jag ryste till av hans beröring. "Här" Sa jag och ledde honom rätt. "Wow" Sa han. Jag log. "Häftigt va?" Undra jag. Han nicka samtidigt som han kollade ner på magen. När han vinkla upp huvudet var våra ansikten farligt nära varandra. De fördes sakta fram och när vi var på väg att mötas i en kyss så hör vi hur ytterdörren öppnas och vi båda ryckte till. 

 

"Hemma" Ropas det och Alex ställde sig upp. "Här inne" ropade jag. "Hej Kels, allt bra?" Frågade Brian. Jag nicka. "Och med dig Alex?" Frågade han. Alex nickade. "Hej Kelsey och Alex" Allison vinkade vid dörröpningen. "Heej" Svarade jag. "Kom Alex" Ropade Lucas. Han nickade och klev ut ur rummet. När alla lämnat mitt rum satte jag mig sagt upp och tog mina fingrar till mina läppar. Vi var nära att kyssas. Jag och Alex?. Men jag kände en besvikelse när dörren öppnats, det var som om jag ville kyssa honom. Det pirrade faktiskt i mig när jag tänkte på det. Men Alex?. Han som jag känt så länge, och Lucas bästa vän. Jag skakade bort tanken och la mig under täcket. Jag drog av mig mina mjukisbyxor och min tröja samt knäppte av mig bhn. Jag böjde mig fram till sänglampan och släckte den. Jag vände och vred på mig, till slut så somnade jag och drömmarna tog över min värld.

 

Han tog det och kollade på det länge. Jag kunde faktiskt se en tår rinna ner från hans kind. Han torkade snabbt bort den men jag hann se den. Jag log mot honom. "Tack" Sa han. "Så lite" Log jag. Han kollade i sin plånbok och la ner fotot. Han tog upp ett foto också. "Det här är jag och min pappa" Sa han. Jag log och tog kortet. Han var så liten. "Kelsey" Sa han. Jag nickade och kolla upp mot honom. "Kan du lova mig en sak?" Frågade han. "Beror på vad det är" Log jag. "Kan du lova mig att inte stänga mig ute?" Jag stelna till men nickade till slut. "Kan du säga till när du får reda på något, eller när du har bestämt något, kan du lova det?" Jag nickade igen. På något sätt hamnade mitt huvud på hans axel och det blev en tyst men skön stämning och ingen sa något utan vi kollade bara på vattnet.

 

Solen var helt nere och det började verkligen bli sent. Ingen hade sagt något på någon timme, det kändes konstigt men det var skönt. "Kelsey" Sa Justin. Jag nickade. "Klockan är två, du borde gå hem, dina bröder är nog väldigt oroliga" Jag nickade mot hans axel. Jag ställde mig upp och han gjorde lika dant efter mig. "Det var skönt att prata" Log jag. Han nicka. "Jag håller med, och tack" Log han. Jag vet inte vad som hände men båda rykte i kropprna för vi skulle kramas men vi kom åt fel håll så jag börja skratta. "Okej" Skratta han och omfamnade mig i en kram. "Jag kom på att vi ska åt samma håll nu" Sa han. Jag skratta igen. Vi rörde oss mot vägen och jag log smått. "Tack för att du ville prata" Log Justin. "Vi var ju tvugna någon gång eller hur?" Frågade jag. "Antar det" svarade han. Vi var snart framför mitt hus igen och han stannade framför mig. "Så, tack igen" Sa han. Jag log. "Och tack för att du sa förlåt" Log jag. Han nicka. "Får jag ge dig en kram eller?" Frågade han och jag skratta och slog till honom löst.

 

 

 

 "Jag tar det som ett ja" Jag skratta igen och han omfamnade mig i en kram. "Sköt om dig Kelsey" Log han. "Detsamma Justin" Han vände sig om och gick sin väg hemmåt. Han vände sig om och vinka och jag log smått och vinkade tillbaka och gick sedan upp för min trappa till mitt hus. Jag smög in försiktigt och var på väg in till mitt rum. "Tänk inte ens tanken" Jag grimarserade åt mig själv. Jag suckade förbaskande åt mig själv. "Kom hit" Jag himlade med ögonen och gick in i vardagsrummet där jag fann Lucas sitta i stolen. "Var det bra med Julia?" Frågade han. Jag suckade. "Väldigt roligt var det" Log jag. "Spela inte dum" Suckade han. "Varför var du ute med Justin Kelsey?, har han inte gjort tillräckligt med skada?" Frågade han. Jag sucka och himlade med ögonen. "Sluta himla med ögonen åt mig." "Vi behövde prata, so what?" "I över 5 timmar?" Frågade han. Jag ryckte på axlarna. "Spelar det någon roll?" Frågade jag. "Ja det gör det Kelsey, gå och lägg dig så snackar vi om det här när Brian är hemma imorgon också" Jag grymtade till och smällde igen dörren hårt till mitt rum.

 

Jag la mig på magen i sängen och rotade fram min dagbok. Hej igen. Justin kom och plingade på idag. Han ville prata, det var inte sån dum ide som jag först trodde det skulle vara. Vi pratade länge och det var lätt och skönt att prata med honom faktiskt. Jag tror vi förstod varandra bra. Samtidigt som det var svårt, och lite ledsamt så hade vi det roligt. Den här kvällen gjorde dock mitt val svårare du vet. Han är ju pappan, och jag kunde inte lista ut vad han ville. I början lät det som han inte ville ha det, men i slutet så lät det som det. Jag önskade att han kunde givit mig ett bra svar, men han är väl lika osäker som mig antar jag. Jag har fortfarande inte bestämt mig och det är mindre än hälften av tiden kvar. Jag önskade att mitt svar skulle ramla ner från himlen och det skulle hamna i mitt knä, men det var väl inte så lätt, sådan tur skulle jag inte få. Att det skulle vara så svårt, mina bröder sa att det skulle komma med tiden, men vilken tid?. Nu måste jag verkligen sova, skriver i dig igen.

Love Kelsey! , Jag slog ihop dagboken och la mig ner under täcket och släcka sänglampan och stängde ögonen och tog mig till drömmarnas värld.

 

*

 

Det knackades på min dörr och jag satte mig upp och tog mig för huvudet. "Vakna Kels och kom ut" Jag suckade och visste vad som var på gång. Jag satte mig upp och drog på mig ett par mjukis byxor och gick sedan ut ur rummet. "Köket" Hörde jag tyvärr Brians röst.  Jag steg in i köket och Lucas och Brian satt på varsin stol och Lucas telefon låg på bordet som visade bilden Justin lagt upp på mig. "Vad är det här?" Frågade Brian. "Ja vad ser det ut som?" Frågade jag. "Skärp dig" Sa Lucas. "Varför gick du och träffade Justin, sa till Lucas att du skulle träffa Julia och dessutom inte säga något?" Frågade Brian med en arg ton. "För att ni obviosly inte hade låtit mig gå ut och prata med honom så jag gjorde väl det i smyg" Suckade jag. "Och du trodde att vi inte skulle få reda på det, dessutom om det här fotot har tagits?" Frågade Lucas. "Jo, men då hade jag ju redan pratat med honom eller hur?" Frågade jag. "Skärp dig med din ton Kelsey" Sa Brian. "Har vi inte varnat dig tillräckligt om honom?" Frågade Lucas. "Uppenbarligen inte, han var snäll igår"

 

                                                           "Oh really?"

 

"Åh verkligen?, han ville väl bara ligga med dig igen dåra" "Kan det bli värre då Brian, jag är ju redan gravid eller hur?" "Så du har gått och blivit kär i Justin Bieber eller vad är det på tal om?" Frågade Lucas. "Har jag ens sagt det?" utbrast jag. "Nej men du försvarar ju honom" "Ja för han var inte dum, vi pratade han är faktiskt pappan till det här barnet, och om jag väljer att behålla barnet som ni också vill så kommer Justin BIEBER att vara i mitt och det här barnets liv för evigt, så jag är ledsen, men ni kommer inte undan med honom i sånna fall" "Mhm du kanske ska göra abort dåra" Sa Lucas och jag kollade chockat på honom. "Kanske det, för ni är ju inte något jävla stöd i alla fall" Jag ställde mig fort upp och drog på mig mina skor. "Kelsey" Ropade de och ställde sig upp. Jag sket i dom och öppnade dörren och sprang utanför och möttes av kamerablixtar från gatan som stog och tog kort. "Va fan" Mumlade jag och täckte mitt ansikte. Jag satte mig fort i bilen och körde i väg. Jag såg Brian och Lucas från trappan som skrek på mig medans de täckte sina ansikten. Jag parkerade i någon flik och brast ut i gråt över ratten, jag visste inte vad jag skulle göra.

 

Last Chapter:

Ska du utomlands med Alex?" frågade jag. "Jag vet inte, vi funderar på att inte göra det ändå, men vi får se" Sa han. Jag nickade. "Vart skulle ni åka i sånna fall då?" Fråga jag. "Europa skulle jag gissa på" svara han. Jag nicka imponerat. "Kommer Alex hit idag?" Frågade jag. "Japp, ikväll" Svarade han. Jag nickade. Det ringde på dörren och vi kollade båda fundersamt på varandra. Jag undrade om det var Brian som hade matkassar i händerna så han kanske inte kunde öppna, fast sen så kom jag på att det kan vara Julia. "Det kanske är Julia" Mumla jag och gick fort till dörren. Jag öppnade den snabbt och stelnade till när jag såg hans ansikte. "Justin"

"Justin prata med mig, du behöver någon att prata med, du vet att du kan berätta allt för mig" Jag suckade. "Jag kunde berätta allt för dig mamma, jag vill ha det så nu med. Men-" "Men vad Justin, vad är det som har förändrats?. Varför kan du inte berätta saker?" Frågade hon. "Jag finns här och jag ska ingen stanns, du är min son och jag älskar dig, snälla berätta för mig jag ser att något är fel" jag log smått. Jag satte mig ner. "Det är en tjej, Kelsey" Började jag. "Hon följde med mig en kväll" Började jag. "Helvete" Mumlade jag. Jag visste inte hur jag skulle berätta det så jag släppte bomben dirrekt. "Hon är gravid" Mamma tog sig för munnen. "Ja-" Jag avbröt henne. "Jag vet att det är fel, men Kelsey är ingen slampa eller vad fan man ska säga som jag tog hem från klubben hon var min klasskamrat, om det nu gör det bättre"

 

Hon satt där och bara kollade på mig. "Säg något" Mumlade jag. "Åh Justin" Började hon. Jag suckade. "Det här var det minsta du behövde" suckade hon. Tell me about it. "Är hon din flickvän?" frågade hon. Jag skakade på huvudet. "verkligen inte" svarade jag. "Men Justin, varför säger du så?". "För att hon vill inte ha något med mig att göra och inte jag med henne" "Vill du verkligen ha det så?" frågade hon. "Ja, jag vill inte ha något barn" Rynkade jag på pannan. Hon suckade. "Har du verkligen tänkt vad detta igentligen innebär?" Frågade hon. Jag ryckte på axlarna. "Är du och Kelsey osams?" Frågade hon. "Kan man väl säga" "På grund av barnet?" frågade hon. Jag nickade. "En del av det" "Vill du att jag ska prata med henne?" Fråga hon. "Nej, verkligen inte" svarade jag. "Vi får prata om det här imorgon eller liknande, jag ska låta dig sova" Sa hon. jag nickade. "God natt Justin" Hon kysste mig på hjässan och jag gick rakt upp till mitt rum och la mig på rygg i sängen. Om jag ska vara ärlig så visste jag inte vad jag ville.

 

 

Jag var på Jimmy Fallon och skulle snart bli utkallad på scenen. Jag var svin nervös, jag hade inte varit på intervjuv på flera månader. "Justin Bieber" Jag ryktes till och klev ut på scenen. Jag blev tagen av mina fans som skrek och var helt lyckliga. Jag log och vinkade till de. "Välkomen Justin" Sa Jimmy och skakade min hand. Vi satte oss ner. "Kul att vara här" Svarade jag. "Så hur är det med dig?" Frågade han. "Med mig är det bra" svarade jag. "Så vad sysslar du med nu då?" Frågade han. "Man har inte hört så mycket" tilläggde han. "Nae, det är korrekt, jag har precis gått ur high school" Aplåder kom och jag skratta till. "Jag har också även jobbat mycket med nya albumet" tilläggde jag. "Hur går det med albumet då?" Frågade han. "Det går bra, jag har spelat in 6 låtar redan, singeln släpps om 1½ vecka, och jag har 6 låtar som är klara som jag ska spela in sen ska jag skriva lite mer" Svarade jag. "Det låter jätte bra, vill du avslöja vad den nya singeln kommer heta?" Frågade han. Jag skratta till. "Vill ni veta?" Frågade jag mot publiken. De skrek och jag skratta. "Den heter Boyfriend" Svarade jag.

 

 

 

 

"Så, Justin det var något du villet berätta" Sa Jimmy. "Ja, som många vet så har det hänt mycket i mitt liv på senaste tiden, jag har inte riktigt varit mig själv och jag tänker inte gå in på detaljer" Jag tog ett andetag. "Jag vet att jag gjort många besvikna, mina beliebers och mina nära och kära. Jag vill självklart inte att det ska vara så. Jag försöker att ställa allt till rätta, det är därför jag haft en paus det här med skolan och så. Jag vill ställa allt till rätta som sagt, jag älskar alla mina beliebers och jag vet att jag tappat många också på grund av hur jag betett mig, jag ber om ursäkt om det och det kommer inte att hända igen. Vissa verkar inte heller förstå att jag blir äldre, jag är arton år, vissa ser mig som Justin för några år sedan, men jag blir som sagt äldre, dock kommer jag alltid att vara deras Justin" "Det var riktigt bra sagt Justin, jag är stolt över dig och det var jätte trevligt och ha dig här och du får sköta om dig och lycka till med albumet" "Tack så mycket Jimmy, alltid kul att vara här" "Justin Bieber allihoppa" Sa Jimmy och jag ställde mig upp och vinkade till de stående fansen som ställt sig upp och klappade händerna.

 

 

 

Jag log stort mot tvn medans Julia bara fnös. "Vad?" Frågade jag. "Som om han kommer förändras" Fnös hon. "Varför inte?" Fågade jag spydigt. "Va inte så naiv" Klagade hon. "Vad snackar du om?" Frågade jag. "Du är den som varit tjurig hela dagen" Suckade hon. Jag himlade med ögonen. "Han kan visst förändras, varför tror du inte det?" "För att han är han, varför bryr du dig ens?" Frågade hon. "Varför gör du?" Suckade jag. Jag la armarna i kors. "Jag måste hem" Sa hon. "Varför?" Frågade jag. "För att jag måste" Svarade hon. Jag himlade med ögonen. "Gå hem då" Fnös jag. Hon fnös tillbaka och ställde sig upp och snart hörde jag dörren stängas igen. Jag gick in på Lucas rum. "Tja"  Svarade han och snurrade runt sin dator stol. "hej" Suckade jag och la mig i hans säng. "Hänt något?" frågade han. "Nae, inget speciellt, Julia är sur så hon stack" "Varför?" Frågade han. "Vet inte, vi har typ små bråkat hela dagen, sen typ visades Justin på tvn en intervjuv han sa typ förlåt eller något, hon sa typ att han aldrig skulle kunna förändras och jag frågade varför osv" Sa jag och rykte på axlarna.

 

"Konstigt" Sa han. Jag nickade. "Var är brian?" Frågade jag. "Vet inte, han kommer väl hem snart" Sa han. Jag nickade. "Har du kommit fram till något?" Frågade han, Jag skakade på huvudet. "Nae" Han nicka. "Det är rätt svårt va?" Fråga han. Jag nickade. "Verkligen" Svarade jag. "Det löser sig ska du se" Jag log smått. "Det får vi hoppas på" Svarade jag. "Ska du utomlands med Alex?" frågade jag. "Jag vet inte, vi funderar på att inte göra det ändå, men vi får se" Sa han. Jag nickade. "Vart skulle ni åka i sånna fall då?" Fråga jag. "Europa skulle jag gissa på" svara han. Jag nicka imponerat. "Kommer Alex hit idag?" Frågade jag. "Japp, ikväll" Svarade han. Jag nickade. Det ringde på dörren och vi kollade båda fundersamt på varandra. Jag undrade om det var Brian som hade matkassar i händerna så han kanske inte kunde öppna, fast sen så kom jag på att det kan vara Julia. "Det kanske är Julia" Mumla jag och gick fort till dörren. Jag öppnade den snabbt och stelnade till när jag såg hans ansikte. "Justin"

 

 "Nu när du klarat det här vill jag att du försöker sköta dig, för fansens skull jag vet vem du igentligen är, och inte bara för fansens skull utanför din för det här håller inte längre." Sa han. Jag nickade. "Jag håller helt med honom Justin, du måste sköta dig, man ska inte tro på det hemska sakerna tidningara skriver ibland, men det värsta med dig är att 80% oftast är sant nu för tiden vilket skrämmer mig lite, jag vet inte hur det blev så här Justin" Suckade Jermey. Jag skakade på huvudet och begravde mitt huvud i mina händer. Det värsta var att höra pappa säga så. Jag mådde dåligt över det. "Jag ska" Sa jag. Jag kände hur en tår sakta rann ner från min kind men ingen kunde se det. Det här hände inte ofta men även fast jag klarade skolan så kände jag mit totalt värdelös.

 

Jag hade fått tillbaka mitt depp mode och jag kände inte för att göra något överhuvudtaget. Mormor och morfar hade åkt hem på kvällen för tre dagar sedan. Jag hade hållt mig inne i huset alla dessa dagar, kanske därför jag var deppig. Min dörr öppnades och jag kollade med en suck dit och såg Julia. "Kelsey" Suckade hon. "Kom, vi går ut det är sommar" Suckade hon. "Jag vill inte gå ut" Suckade jag. "Ta på dig din bikini, så går vi ut och solar" Sa hon allvarligt. Jag skakade på huvudet. "du kan inte stanna inne resten av ditt liv, ta dig samman stäng mig inte ute" Jag suckade. "Fine" Mumlade jag och gick och drog ut min bikini ur lådan och gick in på toan. Underdelen var knappt att jag fick på mig, jag hoppades hon menade att vi skulle sola på min trädgård för ut gick jag inte då jag var tvungen att visa min mage som blivit allt för stor för min smak. Jag fick inte heller på mig över delen. Jag suckade. "Det går inte" Ropade jag. Hon kom in och jag ställde mig med ryggen mot henne. Jag visade henne hur det såg ut och hon började skratta.

 

"Se det positivt killarna kommer dras till dig" Jag himlade stort med ögonen åt henne. "Verkligen med en bulle på magen, kul Julia" "Kom igen det är bara du och jag, vi går ut och solar" Jag himlade med ögonen. "Jag ska bara testa en annan" Sa jag och tog en annan bikini som glädjligen satt bättre. Jag gick ut till henne igen och drog över ett pösigt linne innan vi gick ut på altanen. "Det är snart över" Sa hon. "Om 6 månader" suckade jag. "Vet du något mer hur du ska göra, hur gick det igår när du fick kolla på familjer?" Frågade hon. "Det gör allt mer förvirrande" suckade. "Jag vet att jag är för ung och allt det där, jag vet också att jag nog inte kommer klara av att ta hand om honom eller henne." "Varför?" Frågade hon. "Jag vet inte, jag är inte redo, iguess" "Du kan göra dig redo" Sa hon. "Snälla sluta" Hon skratta åt mig. "Du har lång tid att bestämma dig,du behöver nog inte känna någon press, än" Sa hon. Jag himlade med ögonen.

 

"Äh allt löser sig till slut ska du se" Sa hon och log. "Jag hoppas med dig?" Frågade jag. "Sluta, jag kommer alltid finnas för dig bestie" Sa hon. Jag log stort. "Och jag dig mongo" Hon skratta åt mig vilket jag med gjorde. "Även fast du är gravid den här sommaren ska den ändå bli den bästa" Sa hon. Jag nickade. "Det tycker jag med" Svarade jag. "Äntligen lite positivetet i dig" Skratta hon. "Hormoner" Sa jag och himlade med ögonen vilket fick henne att skratta. "Hört något från Justin?" Frågade hon. "Varför skulle jag?" Rynkade jag på pannan. "Han bor ju här i La menar jag, undrade" Sa hon och ryktes nonchalant på axlarna. "Men nae det har jag inte, och han kommer nog inte ens kontakta mig i alla fall" Sa jag. Hon nickade. "Någon sommar flirt eller något för dig?" Frågade jag. "Näää" Suckade hon. Jag log. "Jasså?" frågade jag. "Faktiskt, ingen" "Än så länge" Sa jag. Hon skratta till. "Du då?" Frågade hon. Jag skakade på huvudet. "Ingen" Svarade jag.

 

"Bra Justin, en gång till" Jag nickade och fokuserade på micken och musiken som börjades spela i mina öron. Jag hade fullt upp att skriva och spela in låtar. Om 2 veckor skulle singeln släppas och jag hoppades att det skulle gå bra. "If i was your bofriend i never let you go" Sjöng jag. Visst kanske inte det var det roligaste att spela in en skiva på sommaren, men jag hade inte något val dirrekt. Jag ville det här och då måste jag ta tag i allt. "Bra Justin, vi tar en paus" Sa Scooter. Jag nickade och gick ut studion för att ta luft. Jag gick ut på trappan och andades in luften utomhus. "Jag skulle på intervjuv om några dagar och den skulle vara om mitt nya album, jag funderade dock på om jag skulle passa på att tala ut. "Justin" Mamma kom ut. "Varför är du så frånvarande?" Frågade hon. Jag ryckte på axlarna. "Vill du inte det här längre?" Frågade hon.

 

"Jo, mer än allt. Men jag vet bara inte hur mitt liv blev så här, jag vet inte vad jag ska göra för att ställa allt till rätta igen" Suckade jag. "Gubben det ordnar sig" Strök mig mamma över ryggen. Jag skakade på huvudet. "Inte en chans mamma, inte en chans att jag får tillbaka de beliebers som jag tappat" Suckade jag. "Jo gubben, jag lovar dig att det kommer bli bra" Sa hon. "Nej mamma , det kommer inte bli bra för-" "För vad?" Frågade hon. "Jag kan inte säga" Sa jag. "Berätta för mig Justin" Sa hon. Jag skakade på huvudet. "Jag kan inte, okej mamma?, jag kan inte, min rast är slut" Suckade jag och gick in i gen för att sjunga mer låtar. Sanningen var att inget skulle vara bra, jag hade en liten chans att tro på att det skulle vara bra innan bomben släpptes om vad Kelsey bärde.

 

*

 

"Bra Justin det räcker för idag" Jag nickade och gick ut dirrekt och drog på mig min skinnjacka och gick fort till bilen och åkte dirrekt hem. Jag hade för många tankar på hjärnan, jag hade ingen alls lust att prata med någon igentligen. Jag klev ut ur bilen när jag var framme vid mitt hus och jag fann mamma sitta ner på trappan. Hur hann hon före mig?. Jag gick in i huset och hon kom efter mig. "Justin jag vill inte ha det så här, snälla bråka inte med mig" Sa hon. Jag kollade ner i marken. "Justin prata med mig, du behöver någon att prata med, du vet att du kan berätta allt för mig" Jag suckade. "Jag kunde berätta allt för dig mamma, jag vill ha det så nu med. Men-" "Men vad Justin, vad är det som har förändrats?. Varför kan du inte berätta saker?" Frågade hon. "Jag finns här och jag ska ingen stanns, du är min son och jag älskar dig, snälla berätta för mig jag ser att något är fel" jag log smått. Jag satte mig ner. "Det är en tjej, Kelsey" Började jag. "Hon följde med mig en kväll" Började jag. "Helvete" Mumlade jag. Jag visste inte hur jag skulle berätta det så jag släppte bomben dirrekt. "Hon är gravid" Mamma tog sig för munnen. "Ja-" Jag avbröt henne. "Jag vet att det är fel, men Kelsey är ingen slampa eller vad fan man ska säga som jag tog hem från klubben hon var min klasskamrat, om det nu gör det bättre"

Last Chapter:

Last Chapter:

Det rann tårar ner från hennes kinder men just då kunde jag inte bry mig mindre. "Jag vet inte vad jag ska säga" Sa hon tyst. "Inte vad du ska säga, du är fucking gravid Kelsey, och jag antar att det är fucking mitt barn också, för du har väl inte knullat med någon annan, eller har jag fel?" Hon skakade på huvudet. "Men det var du som inte hade skydd" Kontrade hon. "Jag?, alla tjejer har väl p-piller vid din ålder?" Frågade jag argt. Hon satte sig på sängen och begravde sina händer i sitt ansikte. "Så du trodde att jag aldrig skulle få reda på något?" Frågade jag. Hon instämde. "Gå hem Justin, du har ingen rätt till det här" Sa hon. "Vet du vad Kelsey det har jag, jag har fan rätten till att veta detta, men vet du vad, jag vill inte ha något med dig, eller det där barnet att göra."

 

 

 

Kelseys Perspektiv:

 

Jag visste att han förmodligen inte ville ha något med barnet att göra. Jag visste att jag inte ville att han skulle ha något med detta att göra, det var ju därför jag gömt det. Men just då kunde jag inget annat göra en att gråta. Det sättet han sa det på. Jag hade sagt att Justin skulle gå och det gjorde han med en smäll i altan dörren så jag trodde att hela fönstret skulle spricka sönder. Idag var det tisdag, Justin hade inte varit i skolan igår, jag klandrar honom inte dock. Det var en stor nyhet för honom att ta in och säker en väldigt svår. Jag hade tackat nej till skjuts av Lucas idag, de såg att något var fel men för en gång skull så lät dem mig vara. Jag gick till skolan och jag måste säga att det var väldigt skönt. Det var skönt väder och jag lyssnade på bra musik och kunde gå och tänka för mig själv. Idag efter skolan skulle jag ju till den där adoptivrådgivaren jag var faktiskt nervös. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte vad jag vill jag har inte en blekaste aning. Men efter idag kunde man säga att imorgon blev det sommarlov och jag hade gått ut skolan. Det skulle bli fruktansvärt skönt.

 

Jag såg skolan framför mig och jag fasade för att gå in, lite rädd för att möta Justin, om han skulle göra något, i och för sig visste jag inte ens om han skulle dyka upp. Jag klev upp för trappstegen och det var ganska tomt i korridorerna, inte så konstigt då vi började för fem minuter sedan, men betygen sattes igår kväll och jag kunde inte bry mig mindre. Jag gick in på matte lektionen och kunde faktiskt skymta Justin längst ner i hörnet jag svalde och gick och satte mig tyst på min plats. De höll på med uppropet så jag klarade mig. Matte lektionen gick segt för vi spelade bara, vi hade inget att göra. Så onödiga dagar skulle det bli. När matte lektionen till slut var över kände jag en arm runt min handled. Justin drog mig undan ur folkmassan. "Vad?" frågade jag. "Jag vill bara se till så att detta inte kommer ut, att jag, ja du förstår" Sa han och pekade på magen. "Dont worry" Suckade jag. "Jag är seriös det är viktigt" "Men ja Justin" Suckade jag igen och drog mig iväg och gick till mitt skåp.

 

*

 

Dagen gick och jag slapp mer Justin. Jag var på väg i bilen med Lucas som skjutsade mig. "Klarar du dig nu?" Frågade han utanför någon slags lägenhet. "Ja, hejdå" Log jag och gick ut ur bilen. Jag ringde på dörrklockan somm var till Mrs.Morris och hon öppnade dörren. Jag fick gå upp tre trappor och knackade sedan på hennes dörr. "Hej Kelsey" Log hon. "Hej" Log jag tillbaka och skakade hennes hand. "Du kan slå dig ner där" Sa hon och pekade på en stol som såg bekväm ut. Jag slog mig ner i den och rätt hade jag eftersom den var väldigt bekväm. "Så vad för dig hit?" Frågade hon. "Jag skulle vilja ha rådgivning om adoption" Sa jag. Hon nickade. "Vet du mycket om det?" Frågade hon. Jag skakade på huvudet. "Eller att man ger upp barnet vid födsel till en annan familj, typ" "Ja, men det är ju mycket mer än så, man ska hitta en bra familj man tycker om, man får träffa olika par som söker barn dåra, sen så kan man ha en öppen adoption eller inte en öppen adoption så det finns mycket" Sa hon. Jag nickade.

 

"Så hur har du tänkt lite, är du i ett förhållande med fadern till barnet?" Frågade hon. "Nej" Skakade jag på huvudet. "Vet han om det?" Frågade hon. "Ja" svarade jag. "Vad tycker han om det hela?" frågade hon. "Inte så positivt, han sa att han inte ville ha något att göra med barnet eller mig" Sade jag. Hon nickade och skrev i sina papper. "När var detta?" Frågade hon. "Igår" Svarade jag. "Fick han reda på det då med?" Frågade hon. Jag nickade. "Berätta du?" Jag skaka på huvudet. "Han kom på det något sätt själv" Hon nickade. "Men du är sugen för adoption?" Frågade hon. "Lite i alla fall, jag vill veta mina möjligheter" Svarade jag. "Jag förstår, det är ett väldigt stort beslut och du ska veta Kelsey att det är endast ditt beslut som gäller och du ska verkligen tänka igenom det noga." Sa hon. Jag nickade. "Kan man avbryta en adoption?" Frågade jag. "Ja det kan du göra, ända fram till födseln faktiskt, och du kan alltid redan nu kolla på familjer även fast du inte riktigt besämt dig." "det låter bra" Sa jag. "Men jag tror att vi bokar in dig på en ny tid så ska du få gå hem och tänka lite så nästa gång kommer jag ta med information om familjer, om du inte ändrat dig såklart" Sa hon.

 

Jag nickade som tack och hon skrev in något i sin dator. "Du kommer få ett mejl om tider om någon dag" Sa hon. "Okej tack så mycket" Svarade jag. "Så lite Kelsey, så ses vi snart" Sa hon och jag nickade samt skakade hennes hand. Precis som hon sa hade jag något att tänka över och det var inte det enklaste valet dirrekt.

Jag tog mig ut ur den så kallade lägenheten och bestämde mig för att återigen gå hem. Jag hoppades att något skulle falla ner från himlen och där skulle ett svar på en lapp stå och då visste jag vad jag skulle välja, men så lätt var det tydligen inte vilket sög en aning.

 

 

Rätt tråkigt kapitel men blir bättre om något kapitel promiseeeeeeeeee! Fett taggad för om några kapitel bliiiiir det epic! ;))

Jag visste inte vilket val jag ville göra men allt kanske skulle vara klarare efter tisdag. Julia hade varit här en sväng och kollat på bilderna hon med. Hon är jätte glad, jag ve tinte riktigt varför, hon kunde dock inte vara kvar, hon sa inte varför men något skulle hon väl göra. Vi skulle ses som vanligt i skolan imorgon och jag kände att jag borde gå och sova men jag skulle ändå inte kunna, jag var inte trött på det sättet. Jag kunde höra något på min altan och jag blev livrädd. Jag ställde mig upp och tog tag i närmaste sak. När personen kom fram och jag såg vem det var fick jag en chock.

 

 

Jag ansträngde mig faktiskt för en gång skull. Det hade jag faktiskt inte gjort på senaste tiden. Jag hade placerat mig i studion och började smått skriva på mitt block. Jag hade verkligen tappat koncentration och insperationen, det kändes värdelöst. Jag visste att två låtar var klara det hade Scooter berättat, men det var mycket som återstog. Det var hårt jobb och jag blev tvungen att ta tag i mitt liv om jag ville få ut det här albumet. Men idag så fanns det ingen möjlighet. Det var något annat som spökade i mina tankar, inte vad som helst utan, Kelsey. Inte bara Kelsey utan varför hon är så konstig. Jag ville inte tänka det, men jag märkte att något var fel, men det jag anade kunde bara inte vara sant. Jag började bli alldeles för nojig. Jag ville ha mitt liv tillbaka, men mamma skulle bli stolt när jag går ut på fredag, samt scooter och alla andra, sen får jag göra vad jag vill. Helst skulle jag väl vilja dra mig till Miami, men jag visste att det inte skulle hända, jag skulle få stanna här, tills min nya skiva var här. Jag hade lovat mina fans och då måste jag hålla det.

 

Kelsey. Hon kom upp i mina tankar hela tiden. När jag såg henne springa i fullfart till toaletten med handen för munnen och det såg ut som hon skulle kräkas. När hon åkt till sjukhuset tre gånger de senaste två månaderna. När hon försökte dölja sin, Kropp? för mig när hon fått soppa över hela henne. Något var fel och det visste jag. Hon ljög mig upp i ansiktet hela tiden, visst hon hade väl inte någon anledning till att inte, hon hatade ju mig. Men jag kan läsa av människor, jag kan läsa av Kelsey och jag vet att något är fel. En tanke slog mig igår, men den kan ju inte stämma?. Eller?. Hon springer in på toaletten,, hon åker in till sjukhuset, hon är inte med på idrotten, hon pratar med lärare hela tiden, hon ser osäker ut, hon går med tjocktröjor när hon förut aldrig gjorde det. Men, hon var väl inte gravid? Gravid? Gravid?. Det lät sjukt jag skakade av mig tanken. Men det var den ända förklaringen, och det var då det slog mig, jag hade ingen kondom.

 

Mitt hjärta började slå fortare. Skärp dig Justin, sluta vara så nojjig, hon måste ju ha p-piller? Alla tjejer har det. Ja alla tjejer har det. Intalade jag mig själv. "Justin du har varit här inne jätte länge nu" Mamma kom in i studion. "Kommer snart" Lovade jag. Jag drog mig frustrerat i håret. "Jag har en sjukhustid vid ett, jag missar den" "Det har väl inte du med att göra" Jag hörde hennes röst i mitt huvud och jag började på riktigt att få panik. Jag drog mig i håret och skrek. "Justin" Sa mamma orolig som ännu en gång kommit in. "Hur är det Justin?" Frågade hon. "Det är lugnt, gå jag mår bra" "Är du säker?" Frågade hon. "Ja, ja eh jag måste bara ut ett tag" Mumlade jag. "Ookej men va försiktig, och gör inget dumt" "Nej, jag lovar" Jag ställde mig upp och gick snabbt ut i hallen och drog på mig närmaste skor och tog på mig min skinnjacka. "Det har väl inte du med att göra" Fuck. Hon hemsökte mig i min hjärna eller något. Om hon hade ryggproblem kunde hon väl bara säga det?.  Jag gick med bestämde steg på trottoaren och sparkade på alla stenar som låg på asfalten.

 

När jag såg Kelseys gata, istället för att fortsätta rakt fram svängde jag in på den. Jag kollade på klockan, hon kanske sov. Men just nu ville jag veta sanningen, om jag bara tänkt alldeles för mycket eller om jag faktiskt har rätt. Hennes bröder skulle väl aldrig släppa in mig så jag gick bakom deras hus så jag kom till Kelseys fönster och utedörr från hennes rum. Jag klev på en pinne så den bröts och jag stannade för en sekund. Jag fortsatte fram när jag precis skulle knacka på hennes fönster ser jag hur hon står med en lampa i högsta hugg. Jag håller upp händerna och hon tar sig för hjärtat och kollar chockat på mig. Hon öppnade till slut dörren. "Vad fan gör du här?" Visk skrek hon. "Jag måste fråga dig en sak, får jag komma in?" Undrade jag. Hon nickade. Hon hade en tjocktröja på sig ännu en gång så jag kunde ju inte se. "Vad vill du?" Frågade hon. Jag kliade i mitt bakhuvud. "Jo, ehm jag har tän-" Jag avbröt mig själv när jag fick syn på några bilder på hennes säng bord. Jag gick fort fram och såg snabbt att det var ultraljudsbilder. "Jag visste det" Mumlade jag och kastade de i golvet. "När fan hade du tänkt och berätta?" Frågade jag argt. "Jus-" "Varför i helvete har du inte sagt något, tycker du inte ens jag har någon jävla rätt till att veta eller?"

 

Det rann tårar ner från hennes kinder men just då kunde jag inte bry mig mindre. "Jag vet inte vad jag ska säga" Sa hon tyst. "Inte vad du ska säga, du är fucking gravid Kelsey, och jag antar att det är fucking mitt barn också, för du har väl inte knullat med någon annan, eller har jag fel?" Hon skakade på huvudet. "Men det var du som inte hade skydd" Kontrade hon. "Jag?, alla tjejer har väl p-piller vid din ålder?" Frågade jag argt. Hon satte sig på sängen och begravde sina händer i sitt ansikte. "Så du trodde att jag aldrig skulle få reda på något?" Frågade jag. Hon instämde. "Gå hem Justin, du har ingen rätt till det här" Sa hon. "Vet du vad Kelsey det har jag, jag har fan rätten till att veta detta, men vet du vad, jag vill inte ha något med dig, eller det där barnet att göra."

 

 

 

Jag torkade av soppan så gott jag kunde och gick mit i stället och köpte mig en macka på caffeterian. Jag smsade Julia och hon kom hit när hon var klar. "Ashley suger" Suckade hon och satte sig mitt emot. Jag nickade.